Skarpskjutning med skärpa

Hemvärnets uppgifter hör hemma i det territoriella försvaret. Att skydda och bevaka viktig infrastruktur såsom kommunikationer, elförsörjning eller ledningsfunktioner är en huvuduppgift. I början av hemvärnets historia och i synnerhet under det kalla krigets epok, när mobiliseringsförråden för den stora värnpliktsarmén fanns utspridda över hela landet fanns sådana bevakningsuppgifter nära hemvärnssoldaternas hemorter.

Kompanierna ställer upp. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Löjtnant Jim Persson är ställföreträdande bataljonschef. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Markus Edholm är ställföreträdande sambandsgruppchef. Från ledningsfordonet i kompanistaben har han kontakt med plutonerna och den överordnade bataljonsstaben. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Personbil 8 har ökat förbandens rörlighet. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Taggade innan avmarsch. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Tillfälligt stopp i framryckningen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Plutonchefen åskådliggör hur han vill ha uppgiften löst. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Vaksam i terrängen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten

Idag är situationen en helt annan. Hemvärnsförbanden kan få uppgifter långt ifrån hemorten. Detta kräver att tillgången på motorfordon är god. Genom tillförsel av den nya Personbil 8, vilken är en fyrhjulsdriven minibuss med plats för förare och åtta soldater har ett viktigt krav tillgodosetts. I övrigt har man tillgång till bandvagnar med möjlighet att korsa svårare terräng, såväl som terrängbilar har insatskompanierna fått resurser för större rörlighet tillgodosett.

Nu räcker det inte bara att kunna förflytta sig, förbanden måste förstås också kunna lösa sina stridsuppgifter. För att komma dithän kan man nu se att efter att krigsförbandsövningar infördes där man samlade hela bataljoner fick man en mer systematisk utbildning som efter hand har höjt kompetensen.

Förutom krigsförbandsövning på våren samlas insatskompanierna till ytterligare en särskild förbandsövning (SÖF) på hösten. I Villingsberg har Örebro-Värmlandsgruppen samlat i tur och ordning Värmlands- respektive Sannahedsbataljonerna för att bygga vidare på kunskaperna.

Stridsskjutning med kompani

Löjtnant Jim Persson är ställföreträdande bataljonschef vid Sannahedsbataljonen. Han berömmer soldaterna. Man har genomfört en stridsskjutning kompanivis med skarp ammunition där plutonerna samverkar och understöder varandra. Då gäller det att befälen är skärpta med tungan rätt i munnen och håller ordning på sina eldområden.

– Det är första gången jag varit med om i hemvärnet att man har haft en sådan komplex stridsplan med skarp ammunition och att man löser ut den under ett tänkt läge, säger Jim Persson.

– Det är en milstolpe i en lång utveckling, fortsätter Jim. När jag började i hemvärnet -91 hade vi inte kunnat göra det här med en pluton, och framför allt inte i kompanis ram.

Kort övningstid kräver utbildningskvalitet

Plutoncheferna och kompanibefälen har förberett genom att ha varit ute och rekognoserat i förväg och gjort en stridsplan som man sedan får att fungera. Kvällen innan provsköts de tunga vapnen, alltså granatgevär och kulspruta. Då höjer sig soldaterna också när de vet att de kan träffa målen.

– Man tar till vara på den kompetens som finns i ledet när man väljer ut instruktörer och ser till att öva med kvalitet den korta övningstid man har, avslutar Jim Persson. Det finns så klart jättemycket kvar att öva men jag blir otroligt glad och stolt när jag ser att en sån här grej fungerar.