Tidvis tjänstgörande legitimerad personal

Under en vacker sensommarvecka i september genomförde andra amfibiebataljonens sjukvårdspluton särskild uttagning av sjuksköterskor och läkare. Denna kvalificerade personalkategori erbjöds befattningar som tidvis tjänstgörande soldater i bataljonens olika sjukvårdsenheter.

Under momenten i "Sandys Sulky", prövas både viljan och psyket hos personalen Foto: Sjukvårdspluton/Försvarsmakten
Första dagen inleddes med att bland annat hämta ut personlig utrustning. Foto: Sjukvårdspluton/Försvarsmakten
Morgongymnastik inledde varje dag på kasernen. Foto: Sjukvårdspluton/Försvarsmakten
De första passen på skjutbanan var ringrostiga, men eleverna blev snabbt bättre. Foto: Sjukvårdspluton/Försvarsmakten
Eleverna i väntan på att svävaren ska plocka upp dem. De hade ingen som helst aning om vad som väntade dem. Foto: Sjukvårdspluton/Försvarsmakten
Både psyket, viljan och förmågan testade vid många tillfällen under "Sandys Sulky". Foto: Sjukvårdspluton/Försvarsmakten
Efter väl genomförda insatser från den legitimerade personalen genomfördes en baskerceremoni. De kunde nu ställa sig till den unika skaran tidvis tjänstgörande soldater med en unik kompetens. Foto: Sjukvårdspluton/Försvarsmakten

Efter en synnerligen omfattande rekryteringskampanj under våren valdes ett antal individer ut för att få möjligheten att tjänstgöra i den unika miljö förbandet verkar i. Under hösten kommer denna särskilt utvalda personal att ha genomfört utbildningar och övningar som omfattar ungefär fem veckor.

Fokus på förmågan att vara soldat

Tillbaka till den första utbildningsveckan där fokus konstigt nog inte var det medicinska utan låg på att utveckla den enskildes soldatkunskaper och att öka förmågan att kunna ingå i en grupp under utmanande förhållanden. Den första veckan skulle även ses som prövande. 

Instruktörslaget som ansvarade för övningar och tester bestod av officerare, soldater och sjuksköterskor som kontinuerligt tjänstgör vid sjukvårdsplutonen. Upplägget på utbildningen var stegrande där den inledande fasen mest var förmedlande för att senare övergå i en allt mer praktiskt prövande. Upplägget var baserat på bland annat den pliktutbildning som förbandet har genomfört under år 2015/16 med gott resultat. Utbildningen pågick under en vecka och omfattade allt ifrån materieltjänst, skjutning, sjukvård till att genomföra olika strapatser med syfte att bland annat pröva personalens vilja, förmåga och inställning till att lösa uppgifter vid stressade situationer.

Dagarna i korthet

Veckan inleddes på måndag eftermiddag med att den legitimerade personalen togs emot av sjukvårdsplutonchefen. Därefter hämtades den personliga utrustningen ut på förrådet och redan då började utmaningen, att få med sig all materiel på en gång. Efter en snabb inkvartering i kasernen, påbörjades persedelmönstringen. Persedelsmönstringen slutade inte förrän all materiel var inventerad, uppmärkt och invikt i skåpen. Därefter blev det välbehövlig sömn för personalen.

Efter en natt där alla nya intryck från den första dagen hade lagt sig, genomfördes första morgonuppställningen med klassisk militär morgongymnastik som vi benämner BRAK eller PUST. Dagen fortsatte utomhus i vapentjänstenens tecken och det var en synnerligen ringrostig skara som tog sig an dagen. Tempot var generellt högt och inlärningskurvan brant. 

Onsdagen började som dagen innan med de regelbundna morgonrutinerna. Därefter tillbringades hela dagen på skjutbanan. Inriktningen var att alla skulle skottställa sina vapen. Efter en synnerligen knagglig början lossnade det på eftermiddagen och de började skjuta riktigt bra. Under eftermiddagen började förberedelserna inför den prövande delen. Ovetande vad de skulle ställas inför började packning och inventering. Ingen tobak eller mat fick tas med av den enskilde. De kommande 30 timmarna skulle vara helt styrda av instruktörerna och för deltagarna avgörande för deras fortsatta tjänstgöring. Efter att ha transporterats med ett av förbandets färdsätt, svävare, marscherade deltagarna till nattens förläggningsplats där de upprättade förläggning i enmanstält. Nattens sömn blev kort och det var ett yrvaket gäng som började marschera runt på Berga övningsfält. Många var förvirrade av gårdagens svävartransport och trodde att de var på Utö. 

Under dagen skulle de utöver allt marscherande med sina trosspackningar på ryggen genomföra ett antal olika klassiska moment såsom, omhändertagande av skadad, transport av skadad på bår, ammunitionsbärning, spaningsuppgifter och det beryktade momentet ”Sandys sulky”. Vad ”Sandys sulky” innebär är något sjukvårdspluton behåller för oss själva men så mycket kan sägas att det är ett moment som både prövar gruppdynamik, samarbete, stress, uthållighet och styrka. Det är en optimal övning för att få fram egenskaper, positiva som negativa under den här typen av prövande uttagningar. Förflyttning till fots fortsatte till regementet där vapenvård och viss återhämtning bedrevs.

Då solens strålar bröt Hårsfjärdens vattenbryn stod ett mindre antal trötta, slitna med ömmande kroppar men stolta deltagare på en klipphäll vid Berganäs. Där genomfördes dop av baskrarna i vattnet, en kort historielektion i amfibiekårens historia samt en klassisk baskerceremoni. Sedan var det dags för vård och återställning efter övning. Lördagen tillbringades på förbandet i syfte att lära känna förbandet. När sista uppställningen med bataljonen var avklarad blev det avfärd hemåt.

Varför genomfördes denna vecka?

Amfibieförbandet ställer höga krav på den enskilde soldaten vad avser fysisk och psykisk förmåga. Motivationen att alltid göra sitt yttersta, vinnarskallen, viljan att lyckas och inte ge upp även om allt är emot en, är den drivande kraften och en värdefull egenskap hos en soldat. Det militära systemet ställer andra krav på oss människor, det är viktigt att kunna ställa in sig i ledet och kunna ta order. Detta är inget undantag vad gäller legitimerad personal som precis som övriga soldater vid förbandet skall kunna leverera under dygnets alla timmar oavsett hur utmattade de är. Det är viktigt för soldaterna på bataljonen att känna en stolthet och trygghet i att även sjukvårdspersonalen är motiverade. Vidare är det viktigt för sjukvårdspersonalen att känna en stolthet och samhörighet med förbandet. Det som nu utkristalliserats är en synnerligen tydlig förbandsanda, kamratskap och engagemang. Något som bara åstadkoms genom idogt prövande slit tillsammans.

 

De individer som inte gick vidare under veckan har blivit erbjudna andra tjänster inom Försvarsmakten. Amfibiekåren är inte för alla men sjukvårdskompetensen behövs överallt.