Veckan inleddes på måndagen med att soldaterna fick bege sig till förrådet och hämta ut den utrustning som krävdes för veckan, för att därefter transporteras till den centrala utbildningen i Skövde.
Tisdagen var den dag då soldaterna delades upp linjevis och övade på olika platser riktat mot sina respektive tjänster. Vagnchefer och skyttar satte sig i besättningsträningsanläggningen (BTA) och ägnade dagen åt att repetera upp handhavandet på systemen i tornet.
Laddarna begav sig till tornbesättningsträningsanläggningen (TBTA) där de repeterade upp laddning och vagnens kulsprutor.
Förarna återfann man i ”Wartoftas” garage, där de fick lite tid med de riktiga maskinerna med bland annat körgårdskörning.
Pusselbitarna fogas samman
Under onsdagen gick alla linjer samman i BTA och började öva grundläggande grupp och pluton, det senare under ledning av de yngre officerarna.
På torsdagen var det dags för det stora kompanianfallet, vilket pågick från tidigt på morgon till sen eftermiddag. Det moment som skulle visa hur väl fragmenten passade ihop för att bilda lagen i maskinen på den korta tid man hade tillsammans. En mycket nöjd bataljonchef, Fredrik Hedvall och ett antal av de officerare som utbildade soldaterna när de var värnpliktiga, fick avsluta träningsveckan efter återlämnandet av utrustningen för denna gången.
Men hur gick det då...
Soldaternas egna ord om veckan:
Soldaterna fick uppgiften att linjevis sammanfatta veckans intryck och händelser med egna ord.
Vagncheferna:
10 vagnchefer från 3 olika årskullar. En del fick träffa merparten av sin gamla besättning men för många av oss blandades besättningarna. Oavsett hur vi komponerade ihop besättningarna hade vi ett bra sammarbete, alla visste vad som förväntades av oss. Vi började veckan som ”nybörjare” men två dagar senare genomfördes kompanianfall. Vi kan nog våga oss på att säga att utvecklingen varit bra!
Sammanfattningsvis en hel del år sedan vi muckade men otroligt roligt att se en framgångsrik utveckling med god sammanhållning.
Laddarna:
Laddarna har varit positiva till denna vecka, det har varit blandat med gamla som nya befäl. KSP 94, isär/ihop samt TBTA kändes till en början mest jobbigt, men när det väl var dags låg det på en bra nivå för att kunna minnas och utföra uppgifterna.
BTA är ett väldigt bra verktyg för att kunna arbeta med hela besättningen, även om den skarpa miljön ger mest. Det känns som att man kunde mer än vad man själv visste när det väl var dags. Befälen har skött det snyggt under veckan, inte minst kul att få pressa lite tider både på laddning samt KSP 94.
Skyttarna:
I veckan har vi suttit i BTA och gått från att till en början återbekanta oss med olika reglage och riktdon till att hålla på med enkla observations- och skjutövningar för att succesivt öka upp till att vara en komplett besättning i kompanis ram.
Stegringskurvan var väldigt brant, men inte utan att man klarade av det. Tycker det var intressant hur fort man faktiskt kom in i det hela, och från att i början tyckt att mycket av reglagen var krångligare än man kom ihåg till att man använde dem som man gjorde under värnplikten.
Det var kul att få chansen att prova igen, och ser fram emot att sitta i en riktig vagn nästa gång.
Förarna:
Att starta linjevis var bra för att sedan åka med hel besättning, och så småningom i pluton . Bra repetition av åtgärder före, under och efter körning. Vi fick köra länge och hade gärna åkt ut på fälten i en större omfattning.
Striden i pluton/kompani var nyttig och vi var i behov av att träna formationer i strid såsom kolonn, stridstriangel och linje. Självklara saker förutom vem som ligger till höger och vänster.
Kompaniövningen var realistisk. En bra och lång övning där det hände något hela tiden.
En framgångsrik vecka
Officerarna som var delaktiga i veckan hade under förberedelseskedet en del funderingar på hur veckan skulle fortlöpa. Hur väl skulle soldaternas kunskaper sitta? Hur många skulle dyka upp? Hur skulle soldaterna hantera att främst sitta i BTA?
När veckan led mot sitt slut så kunde officerarna konstatera att veckan gått över förväntan på det mesta. Soldaternas vilja att lära och repetera kunskaper var hög, likaså deras nivå på sina befattningar. Den mängdträning som soldaterna fick under värnplikten märktes tydligt, då det överlag gick mycket snabbt för dem att nå upp till en hög nivå. Vid ett flertal tillfällen var det inte märkbart att en del soldater inte rört vid en vagn på 10 år!
- Oj vad nyttigt detta var, säger Rasmus Nilsson som är förstesergeant. Både för mig och mina kollegor som utbildare och som chef. Fortsätter Rasmus. De gamla kunskaperna hos besättningarna sitter, och efter den här veckan kan vi konstatera att vi har haft en oerhört bra och snabb utveckling, avslutar Rasmus Nilsson.
Officerarna är kort sagt mycket nöjda med veckan och ser nu fram emot vecka 45 då det är dags för nya soldater att påbörja sin stridsvagnsutbildning!
Välkomna!
1 Sergeant Rasmus Nilsson