I vått och torrt

De dyker djupt med lång expositionstid och med tung utrustning. Och bemästrar min- och ammunitionsröjning av allehanda slag, på alla platser. Från öken till över 60 meters djup.
– Antingen är det för kallt och blött. Eller så är det för varmt och torrt. Men det är alltid tungt där vi verkar, säger Carl-Johan Holm, chef för 44:e röjdykardivisionen i Skredsvik.

Röjdykarna verkar i både våta och torra miljöer. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten
Röjdykarna verkar i både våta och torra miljöer. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten
Röjdykarna verkar i både våta och torra miljöer. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten
Röjdykarna verkar i både våta och torra miljöer. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten
Röjdykarna verkar i både våta och torra miljöer. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten
Röjdykarna verkar i både våta och torra miljöer. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

I hjärtat av Bohuslän ligger natursköna Skreds­vik, sedan länge hemvist för marinens verksamhet. I dag är det främst en central plats för röjdykarna – och det är en plats som utvecklas: många byggna­der är bara några år gamla och planerna är långt gångna för att ytterligare expandera Skreds­viks betydelse.

– Att vi hamnade här beror främst på de goda dykförhål­landena. I Gullmarsfjorden kommer vi enkelt till de dyk­djup som vi måste kunna arbeta på. Dykgränsen 60 meter beror på att det traditionellt varit maxdjup för vår huvudfiende sjöminan. Ligger den djupare har den ringa verkan mot yt­mål, säger Carl-Johan Holm.

Men precis som tekniska landvinningar har utvecklat dykeriet, så har även mi­norna utvecklats – i dag kan en torpedmina läggas djupt och utlösas av sensorer på grundare vatten. Därför finns det nu röjdykare som dyker ned till 100 meters djup.

– Våra tre huvuduppdrag är frisimmande dykning ned till 100 meter med lång expositionstid, att utföra min- och ammunitionsröjning inklusive terroristladdningar i den marina miljön samt sök-och dokumentationsuppdrag med dykare, sonar och under­vattensfarkoster.

 

BLÅTT, GRÖNT – OCH EN HEL DEL KHAKI

Dessutom verkar röjdykarna även på land: tillsammans med I 19, SWEDEC och Ing 2 löste man IEDD-arbetet i Afghanis­tan under mer än tio år och man har redan haft röjdykare nere i Mali.

– Därmed kan vi ibland ses som en främmande fågel hos både marinen och i armén, eftersom vi växlar mellan blått och grönt och tar med oss stridsteknik, erfarenheter och utrustning från båda stridskraf­terna. För oss är funktionsdug­lighet i arbetet alltid det pri­mära, när en sprängladdning ska desarmeras är uniformsreg­lementet en smula sekundärt, säger Carl-Johan Holm med ett leende.

Carl-Johan Holm är chef för Röjdykarna. Foto: Jimmy Croona/ComCam

 

Förbandet består förutom stab av fyra EOD-grupper, en områdessöksgrupp och en logistikdel. Röjdykare löser sina arbetsuppgifter både landba­serat och från sjögående platt­formar. I Skredsvik finns bland annat dykstödfartyget Ägir, dykbåten Anselm och snart tre nya 12-meters RHIB-båtar. Dessutom finns det röjdykare i Berga på HMS Spårö och i Karlskrona på HMS Sturkö.

 

SÅ SKER SÅLLNINGEN

Kring många förband med elitstämpel finns det myter och mystik. Röjdykarna är inget undantag, men kanske när det gäller synen på sig själva.

– Vi har en singulärkompe­tens i Försvarsmakten och ska se till att andra förband har rö­relsefrihet att verka, på ett sätt är det en service vi ska leverera till våra kunder i marinen, säger Carl-Johan Holm.

Och där andra elitförband medvetet vill ha mystik kring antagnings- och kravprofiler, så kör Röjdykarna med helt öppna kort.

– Under vår kompletterande prövning i fyra dagar ska du bland annat kunna springa tre kilometer på 13.45, göra fem räckhäv, 40 situps i följd och tio step-ups med 50 kilos rygg­säck, säger taktikchefen Martin Toftevall.

Det kan låta överkomligt för många, men det som fäller ma­joriteten av sökande är första vattenfyspasset. 90 minuter med massor av vattentramp och neddykningar. Samt en vattenvariant av den klassiska Idioten: Dyk i från långsidan, rakt ned till botten, simma ut till första linjen och rör den, simma tillbaka längs botten, upp längs kanten, upp och stå, dyk i och upprepa som ovan till andra och sedan tredje linjen. Och allt under en dryg minut.

Ungefär 75 procent av de sökande sållas därmed bort under den kompletterande prövningen.

 

PSYKET VIKTIGARE ÄN FYSIKEN

Och det är bara början: en tredjedel avbryter den sex må­nader långa och hårda utbild­ningen till röjdykare, delvis på grund av gamla idrottsskador som gör sig påminda men också av psykiska orsaker. Som när de verkligt djupa dyken ner mot 50-60 meter sker.

– Där är det väldigt mörkt. Och väldigt kallt. Och du är väldigt, väldigt ensam. Då krävs ett speciellt psyke och det är svårtestat. Det har hänt att vi haft avskiljanden och avhopp med tre veckor till examen, säger Carl-Johan Holm.

– Men vi begär inte mer av de som vill bli röjdykare än vad vi begär av oss som redan är det, vi gör allt för att de som klarat selekteringen också ska ta exa­men, säger Martin Toftevall.

Både han och Carl-Johan saknar en sorts röjdykare på förbandet: kvinnliga.

– Tyvärr har vi inga kvinnliga röjdykare. Än. Vi har haft kvinn­liga elever men ingen har ännu tagit examen. I Norge finns det kvinnliga röjdykare, säger Carl-Johan och pekar på att de fysiska förutsättningarna är olika mellan män och kvinnor – men inte de psykiska.

– Att du har rätt psyke är viktigast om du ska bli röjdy­kare. Jobbet är krävande efter utbildningen och ställer höga krav på förmågan att kunna verka i grupp under hög arbets­belastning och i miljöer med en komplex hotbild. I duellen mot en sjömina eller en IED är du ensam och det krävs stor ödmjukhet inför uppgiften för att trivas med det.

 

Röjdykarnas skyddshelgon är Herr Anselm Zackarias Dykén, en groda i röda badbyxor. Han symboliserar Röjdyk, ett anpassningsbart djur som klarar sig både i vatten och på land. Han ler, för nästan oavsett vad, är en röjdykare alltid glad. Foto: Jimmy Croona/ComCam

SANNINGEN BAKOM GRODLEGENDEN

Han har röda badbyxor, är i dåligt skick och hedras alltid av röjdykarna: Sir Anselm Sakarias Dykén – som egentligen är en pipleksak i gummi från 1950-talet. När Rolf Hamilton, det svenska röjdykeriets fader skulle åka hem 1953 efter att ha genomgått Underwater Demolition Course i USA (föregångaren till den utbildning som amerikanska Navy SEALS går i dag), tog han med sig en present till sin dotter: en pipande gummigroda kallad Peeper the Frog.

Exakt hur den kom att bli röjdykarnas symbol är inte helt klart, inte heller hur den fick sina namn. En skröna är att man under en röjdykarfest slumpvis pekade i en kalender och valde två namnsdagar. Klart är i alla fall att Rolf Hamiltons dotter återbördade originialgrodan till Skredsvik för drygt tio år sedan. I dag tillbringar han sina dagar på hedersplats i mässen, i en specialbyggd ”pensionärskuvös” fylld med argongas för att inte bli i sämre skick.

Röjdykarna hedrar honom genom att äta Anselmbakelser på hans namnsdag den 21 april och alla röjdykare har Anselm som smycke runt halsen.