Vi ser åt er

”Take off inhibit?”… ”Set.”…”Timing?”…”Set.” Så är specialflygplanet ASC 890 klar att lyfta för ännu ett uppdrag i Flygvapenövningen. För några minuter sedan kom ordern till besättningen som stod i beredskap. Spana efter sjömål och lågt flygande luftmål söder om Gotland med flygvapnets luftburna radarsystem.

ASC 890 med sin karakteristiska ”skidbox” på taket. Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten
Ida Lundkvist är en av tre operatörer på dagens uppdrag. I besättningen ingår också en tekniker och två piloter. Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten

ASC 890 är en förkortning på Airborn Surveillance and Control, på svenska, en luftburen stridslednings och luftbevakningsplattform.

Har man en gång sett ASC 890 så vet man vad det är. Ett tvåmotorigt Saab 340 propellerflygplan med en avlång Erieye radar på taket.
Vad få däremot har sett är de tre radaroperatörerna som vid var sin arbetsstation ombord jobbar med att samla in, analysera och skicka vidare information till de som bäst behöver den. Till skillnad mot den traditionella typen av radar som rör sig hela tiden är Erieye fast och effektstrålarna styrs elektroniskt. Det är ett flexibelt system som kan ha många olika moder, speciallägen, som det snabbt växlar mellan. Mål på hög eller låg höjd ner till hovrande helikoptrar, mål på ytan, en svepning över ett stort område lång bort eller fokus på enskilda mål. Möjligheterna är många.

Medan operatörerna slår på radarn direkt efter start styr Bengt Lindgren och hans pilotkollega mot en förutbestämd patrullbana. Radarn har lång räckvidd så ASC 890 flyger på betryggande avstånd från fienden. Medan stridsflyget håller till inom ett restriktionsområde flyger ASC 890 i allmänt luftrum, den här gången långt in över land, och man hör ofta på radion hur flygledare dirigerar civila flygplan.

- Under övningen kan det hända att vi måste anpassa oss efter något civilflyg men oftast är det de som får anpassa sig efter oss, berättar Bengt Lindgren. Är det en skarp incident har vi prioritet över allt annat flyg i luften.

Bengt Lindgren har tio års erfarenhet som pilot på ASC 890. Innan flög han Gripen och Viggen. Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten

Även under övningen kan Specialflygdivisionen få ett skarpt uppdrag att övervaka någonting, och då gäller det att snabbt ställa om.

Förutom bullret på andra sidan hörlurarna märks det knappas att man sitter i ett flygplan, inte förrän det lutar kraftig och man känner trycket av några G i magen. Då har planet nått slutet på patrullbanan och ska svänga så fort som möjligt, för att sedan fortsätta raka spåret tillbaka igen. På skärmarna hos operatörerna märks inte att nosen nu pekar åt ett anat håll och det är andra sidan på radarn som tittar bort över östersjön. Eftersom uppdraget den här gången också är att markera vad som rör sig på vattenytan ser skärmarna för den oinvigde ut som en tallrik müsli med torkade fruktbitar. Det är mål staplade på varandra i olika färger. Allt detta till tonerna av korta kommandon från flera olika radioapparater. Förutom övervakning och stridsledning fungerar ASC 890 som en flygande länkstation. Flygplan, båtar eller kanske ett luftvärnskompani som på grund av jordens krökning har svårt att få kontakt kan studsa både radio och krypterad Länk-16 kommunikation via ASC 890 ner till rätt mottagare.

Så, efter en och en halv timmes flygning kommer anfallet. Elva flygplan lyfter från Visby flygplats. Ett vänder tillbaka nästan direkt men resten fortsätter i riktning mot fastlandet. Först flyger en rote, där det ena flygplanet snart visar sig vara ett störflygplan som fäller metallremsor för att förvirra radarssignaler. Erieye nappar inte ens en bråkdel av en sekund på betet. Därefter kommer en till synes oorganiserad klump med flygplan. En ”gorillaformation” konstatera en av operatörerna och räknar enkelt efter hur många flygplan som ingår. Försvaret är nu förvarnat och på radarskärmarna syns några Gripen som redan är i luften och strax ytterligare Gripen som startar från Uppsala.

Ida Lundkvists roll som operatör är att övervaka luftrummet medan en kollega bredvid stridsleder. Samtidigt som hon inte släpper målen med blicken och tar fram så mycket information som möjligt om dem måste hon också registrera vad som händer i övrigt på skärmen. Högerhanden scrollar och klickar, skrollar och klickar. Det är svårt at hänga med i vad som egentligen händer, men hon har ett förtroendeingivande lugn. En stund tidigare i fikarumet har hon förklarat

- Vi operatörer ska vara bra på det taktiska, vad det är som gör att tekniken bakom skärmarna fungerar behöver vi inte kunna.

Ida Lundkvist är flygnerd, målmedveten och aktiv. Hon gjorde lumpen på Norrbottens Flygflottilj, F21, och fick där en visning av ASC890 i samband med att hon skulle vakta flygplanet. Det ledde till en utbildning som specialistofficer och jobb i en stridsledningscentral. Redan under utbildningen kontaktade hon Specialflyg och efter ett drygt år på StrilC började hon sin besättningsutbildning och har sedan dess flugit som operatör i ASC 890. Flygnerd behöver man absolut inte vara som operatör, men målmedveten, aktiv och med god simultanförmåga är aldrig fel.

Under passet är det nästan bara fingrarna som rör sig, så det är skönt att få sträcka på benen igen. Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten

Fiendeplanen som överlevt dagen vänder hemåt. Meddelanden som tickat fram på Länk-16 blir färre och operatörerna lutar sig tillbaka. Fast skärmarna är fortfarande på. Piloterna vänder tillbaka och snart syns Linköping under molnen. Termosar, några lunchlådor som inte blev uppätna och väskorna med personliga tillhörigheter, man vet aldrig om man blir omdirigerad till en annan flygplats, bärs in. På vägen in passeras briefingrummet. Där står nästa besättning och planerar sitt uppdrag.