Skarp minröjning i Ålands hav

I en veckas tid har huvuddelen av de svenska minröjningsfartygen från de båda sjöstridsflottiljerna letat efter, och röjt, skarpa minor i vattnen mellan Stockholms norra skärgård och Åland.

HMS Vinga är ett av minröjningsfartygen som arbetar i Ålands hav.
HMS Vinga är ett av minröjningsfartygen som arbetar i Ålands hav. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten
Johan Månsson, Pontus Woller och Jakob Andersson trivs ombord på HMS Vinga. Foto: HMS Vinga/Försvarsmakten
Bild från undervattensfarkosten som visar hur en mina kan se ut efter 100 år under vattnet.
Bild från undervattensfarkosten som visar välbevarad en mina (till vänster) kan vara efter 100 år under vattnet. Foto: HMS Vinga/Försvarsmakten
Pontus Andersson i fartygets dykrum, där materielen till dykning finns.
Pontus Andersson i fartygets dykrum, där materielen till dykning finns. Foto: HMS Vinga/Försvarsmakten
Rökdykarapparaterna måste fungera i ett skarpt läge. Därför kontrolleras den regelbundet.
Rökdykarapparaterna måste fungera i ett skarpt läge. Därför kontrolleras den regelbundet. Foto: HMS Vinga/Försvarsmakten

Operationen ska dels kartlägga mineringarnas storlek och utbredning men framför allt minska risken för sjöfart, fiske och miljö. De aktuella mineringarna lades ut under första världskriget av Ryssland mellan 1915 och 1916. Syftet med mineringen var att handelstrafiken mellan mellan svenska och finska norrlandshamnar från tyska raidföretag. Totalt fälldes fler än 1000 minor i området. Minorna är av typen kontaktmina, M/12 och M/08.

Som förberedelse granskas, utvärderas och bedöms historiskt arkivmaterial för att slutligen ge inriktningar till fartygen på var minlinjerna kan ligga. Själva arbetet att lokalisera minorna görs med högfrekventa sonarer som upptäcker även mycket små objekt på botten. När något minliknande eko detekteras identifierar man med en fjärrstyrd undervattensfarkost (ROV, Remote Operated Vehicle) för att fastställa om det är en mina, minankare eller något annat, exempelvis sten.

Om det skulle vara en mina, röjs den genom att undervattensfarkosten placerar en  minförstöringsladdning intill minan som fjärrutlöses.

Ett lagarbete

Besättningen på ett Minröjningsfartyg typ Koster består av 29 personer. Däribland fyra sonaroperatörer och två motortekniker som alla är GSS/K, det vill säga kontinuerligt tjänstgörande. GSS-befattningarna ombord präglas av omväxlande arbetsuppgifter där fartygets förmågor baseras på att respektive besättningsman löser sina uppgifter, självklart i tätt samarbete med övriga ombord.

En av sonaroperatörerna är Jakob Andersson

- Min huvuduppgift är naturligtvis att få minröjningsverksamheten att flyta men jag är också en del av fartygets arbetsdykargrupp. Vi kan vid behov genomföra bärgningsarbeten, lokalisera föremål på botten och inspektera skrov och framdrivningssystem.

Pontus Woller är motortekniker, hans vardag präglas av maskintjänst, maskinövervakning och däckstjänst. När behov finns är han också utbildad rökdykare och kranförare. Woller har tjänstgjort ombord i  ett år.

- Den insats vi gör här är viktig och får besättningen att känna sig betydelsefull.  Eftersom det vi röjer innehåller 100-150 kilo sprängämne skapas en professionell inställning med stor riskmedvetenhet hos besättningen. Utrustningen vi använder måste vara i bra skick och metoder och checklistor följs noggrant, säger  Johan Månsson som är fartygschef.

Operationen kommer att pågå ytterligare några dagar för att avslutas på Berga örlogsbas med erfarenhetsutbyte mellan de båda minröjningsdivisionerna.