"Anakonda 16" är en stor polsk övning med mer än 30 000 deltagare från olika länder, främst från Europa, och med US Army Europe som största truppbidragare.
Från Sverige bidrar Södra skånska regementet, P 7, genom främst 711:e kompaniet med cirka 160 personer. I styrkan återfinns även andra delar från bataljonen som bidrar på olika sätt genom exempelvis transportledning, militärpolis (MP), underhållsresurser och en stridsfordon 90-pluton från Ledningsregementet.
Första delen
Transport av personal och materiel ner till övningen genomfördes med både flyg och båt under vecka 22-23 så att förbandet samlat kunde stå redo att påbörja övningen från onsdag vecka 23.
Transporterna har planerats av bataljonstaben under ledning av kapten Caroline Dölling med stöd från transportkontoret ur FMLOG och Joint Service Suport (JSS).
− Det är en logistisk utmaning att få allting att flyta med transporterna, så att förbanden kan sättas in så snabbt och säkert som möjligt, säger Caroline Dölling.
− Denna del av övningen skedde klanderfritt och leddes mkt bra, vilket möjliggjorde ett snabbt insättande av förbandet i nordvästra delen av Polen, närmare bestämt i övningsomårdet vid Drawsko Pomorskie, fortsätter Dölling. Där blev den svenska styrkan underställd en amerikansk bataljon, som benämns 3-69 AR, och är en amerikansk pansarbataljon tillhörande 1st Armoured Brigade Combat Team/3 ID.
Framgångsrika svenskar
Första delen av övningen genomfördes som en träningsfas där det svenska kompaniet övades mot andra kompanier ur bataljonen i anfallsstrid och försvar.
Utbyte av erfarenheter mellan 1a pluton (AQ) och enheter ur 3-69 AR.
Foto: Försvarsmakten
Kompaniet fick under denna fas avdela en egen pluton att stödja ett annat kompani ur bataljonen samtidigt som man fick tillfört en amerikans stridsvagnspluton under samma tidsrymd.
I detta moment lyckades det svenska förbandet som det enda kompaniet av fem, som ingick i bataljonen, vinna anfallsstriden. Under denna strid disponerade försvararen huvuddelen av resurserna, bland annat understöddes det av attackhelikopter och ingenjörsresurser.
Svenskarna lyckades kringgå och undvika dessa resurser samtidigt som man överaskande anföll in på djupet och slog försvararen i sida, bakom dennes förberedda eldställningar. Ett par av anledningarna till framgången berodde på en tydlig målbild som var känd av alla, uppdragstaktik och kombinerade vapen i en pluton vardera av pansarterrängbil 360, stridsvagn M1A2 och stridsfordon 9040.
Nästa uppgift kompaniet löste var att försvara mot ett annat anfallande kompani med två plutoner som bestod av fyra stridsfordon vardera med det amerikanska pansarskyttefordonet Bradley samt en stridsvagnspluton med fyra M1A2 Abrams.
Försvaret lyckades väldigt väl, kompaniet förlorade ett stridsfordon 90 och en stridsvagn fick begränsade skador, samtidigt som man lyckades ge motståndaren 100 procentiga förluster.
Utvärderingen momenten gav vid handen att det var avgörande att skapa egna underrättelser, både från egna sensorer och från tillförd attackhelikopter av modellen AH-64 Apache, djup och rörlighet i försvaret samt ett aggressivt infanteri med små patruller som var utrustade för att nedkämpa motståndarens pansarfordon.
Den svenska pluton som blev avdelad för att stödja ett annat förband genomförde sina uppgifter i samma anda som kompaniet i övrigt. Det kompani som fick plutonen, "AQ", tillfört sig var väldigt nöjda med det stöd och den professionalitet som uppvisades. Plutonen lyckades väl under både anfall och försvar och lyckades nedkämpa flera stridsvagnar under striderna.
Skarpskjutning och hemtransport
Nästa fas i övningen var skarpskjutningsfasen. Kompaniet förövade och genomförde anfall genom hinder för att under de närmaste dagarna genomföra det skarpt. Samtidigt har samövning på lägre nivå skett där utbyte mellan amerikanska och svenska plutoner skett i syfte att lära känna varandra bättre och se likheter och skillnader i hur man löser olika stridsuppgifter.
Under denna fas är kompaniet i sin helhet igen förutom stridsfordon 90-plutonen ur Ledningsregementet som underställts en sidobataljon, för att genomföra skjutningar under förevisningsdagarna den 13e och 16e juni.
Förbandet har erhållit ett fantastiskt stöd från den amerikanska bataljonen 3-69 AR, de har varit väldigt måna om att förbandet skulle uppnå målsättningarna och utvecklas som enhet. Avslutningen av övningen med skarpskjutning och efterkommande hemtransport återstår och förbandet jobbar hårt för att även dessa delar skall lösas på absolut bästa sätt.