Tae Sung Dong - att leva mitt i en sluten gränszon

De drygt tvåhundra invånarna i byn Tae Sung Dong lever och idkar modernt jordbruk i omedelbar närhet i gränsområdet mot Nordkorea mitt i den demilitariserade zonen. Alldeles i närheten ligger den svensk-schweiziska campen för Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC).

Sydkoreas flagga i byn Tea Sung Dong. Flaggstången är 98 meter hög. Foto: Daniel Faller
Infarten till gränsbyn Tea Sung Dong. Foto: Daniel Faller

Byn utgör en av två jordbrukssamfälligheter som tilläts att etableras inom DMZ, vilket reglerades i vapenstilleståndsavtalet 1953. En by tilläts på varje sida om den fastställda mittlinjen i demilitariserade zonen, Military Demarcation Line (MDL). Under svenskarnas tjänstgöring vid NNSC i Korea har de varje dag någon form av kontakt med byn eller byns invånare som bedriver jordbruk i den så kallade Panmundalen i närheten av där NNSC är grupperade.

De odlar mestadels ris, men också ginseng för försäljning, samt grönsaker och frukt för egen förbrukning och regional försäljning. Fiske förekommer i dammanläggningar i begränsad omfattning för husbehov. Jordbruket som bedrivs är modernt, maskinellt och med ett stort antal konstbyggnader bland annat för bevattning.

Byn ligger cirka 12 kilometer från industristaden Kaesong i Nordkorea där sydkoreanska företag fram till februari i år bedrev produktion med nordkoreansk arbetskraft. I februari 2016 stängdes fabrikerna ner och tillverkningen har inte startats i skrivande stund, mitten av maj 2016. Stängning har genomförts tidigare och är en del av retoriken och påtryckningarna mellan Nordkorea och Sydkorea. Ett förhållande mellan de två staterna som varierat i intensitet sedan vapenstilleståndet skrevs under 1953.

Nordkoreansk motsvarighet

Tvärs över mittlinjen, som endast är markerad med sönderrostade skyltar och ett vildvuxet deltaområde med åar, ligger grannbyn Kijong-dong på den nordkoreanska sidan. Det är den nordkoreanska motsvarigheten som också beslutades om i och med avtalet om två jordbruksbyar inom den demilitariserade zonen. Avsikten med byarna var att de skulle vara en del i normaliseringsprocessen efter Koreakriget. Om det har lyckats är svårt att avgöra, klart är i alla fall att det bedrivs jordbruk på båda sidor och att det bor människor i byarna. På sydsidan refereras de båda byarna till såsom "Freedom Village" och "Propaganda Village".

De drygt 200 invånarna i Tae Sung Dong på sydsidan har en del skyldigheter och fördelar. De har skyldighet att vistas i byn minst 240 dagar per år för att kunna uppbära de fördelar som finns för boende i byn. Att de är på plats i sina hus på kvällen kontrolleras av den sydkoreanska militären vid utegångsförbudstiden varje kväll vid 11-tiden. Byn och de omkringliggande fälten är kameraövervakade och ett skyttekompani finns avdelat för säkerhet och övervakning i byn.

Befriade från skatt och värnplikt

Byinvånarna är befriade från skatt i Sydkorea och all deras skörd samt avkastning därifrån kan heller inte beskattas. Byinvånarna är sydkoreanska medborgare och tillhör den administrativa regionen Paju. De har samma rättigheter att rösta i val samt att få vård och skola, som övriga sydkoreaner. Ett annat avsteg är att den manliga delen av befolkningen, är befriade från den cirka två år långa värnplikten, vilket det i Korea görs extremt få avsteg från. Även koreaner boende i utlandet hemkallas till värnplikt för att kunna vara en del av landets försvarsgrenar. Invånarna i Tae Sung Dong har en del av Sydkoreas högsta inkomster från jordbruk.

För att kunna leva ett så normaliserat liv som möjligt har man en egen kyrka, skola från förskola upp till sjätte klass. För att ha tillräckligt elevunderlag så körs det in elever varje morgon från närliggande staden Munsan, vilket är populärt då det finns fler lärare per elev jämfört med vanliga skolor i Sydkorea. Det finns drygt ett tjugotal elever i skolan. Det avdelas relativt stort statligt och regionalt stöd för att hålla igång skolan, jordbruket, byn och dess administration. Vid varje skolavslutning är det mycket stor uppmärksamhet i media att ytterligare elever "gått ur" sjätte klass. Det sägs vara väntlista på att få in nya elever till skolan utifrån byn. Byn är en del av den sydkoreanska självbilden som anses viktig att visa befolkningen i Sydkorea.

Flaggstångskriget

Det som de flesta besökare till DMZ, uppe vid gränsen i Panmunjom, kommer ihåg är de två gigantiska flaggstängerna som står på var sida gränsen i de båda byarna. De båda flaggstängerna restes under 80-talet i det som lokalt kallades "flagstångskriget". Slutresultatet blev att den Sydkoreanska flaggan i Kae Sung Dong är 98 meter hög och flaggan väger uppskattningsvis 130 kilo. Den nordkoreanska byn Kijong-dong kan sägas vara vinnare i den inofficiella tävlingen med en flaggstång som är 160 meter hög, och uppskattad vikt på flaggan till 275 kilo.

Invånarna är till synes förvånansvärt obekymrade om händelserna runtomkring dem, trots stor närvaro av militären samt i blickfånget från media, främst i Sydkorea. De har fullt upp att se till att jorden tas om hand så att skördarna blir bra och stora. De ständigt pågående högtalarutsändningarna med propaganda, främst ifrån granbyn Kijong-dong i norr, har naturligtvis kommit till att bli mer och mer problematiskt. När de svenska delegaterna rör sig på småvägarna i deras marker händer det att de vill sitta ner och bjuda på juice eller te, i de flesta fall hälsar de igenkännande mitt i sina pågående arbeten.