Den särskilda övningen fortsatte. Närövningsfältet norr om SkyddC:s kaserner i Umeå var i det närmaste fyllt av övande trupp och inte bara det, vissa uppdrag genomfördes också inne på skjutfältet ett antal kilometer längre norrut.
Bland övningarna i anslutning till utbildningsstödsanläggningens byggnader fanns flera som var mycket spännande att följa. Vi valde att berätta om två, en som övade mot skarpa strålkällor och en som övade mot skarpa C-stridsmedel.
En "R/N-övning"
I anslutning till utomhusträningsanläggningen hade kapten Peter Arnesjö samlat en rekognoseringsgrupp ur CBRN-plutonen vid Södertörns hemvärnsbataljon. Deras uppgift var att öva agerande vid framryckning längs väg som kunde vara påverkad av strålande material, så kallat radiologiskt-nukleärt (R/N). För dagen var övningen formell och avsåg att öva in metoden för detta arbete hos truppen. Det skulle ske med ett antal upprepningar av uppgiften. "Upprepning är ju kunskapens moder" förklarade kaptenen. Om man får en uppgift av detta slag kan det finnas ett antal skäl till det. Två kan vara att kontrollera om det går att använda vägen. Ett annat skäl kan vara att fastställa vilken utbredning ett beläggningsfält har.
Inför uppgiften finns en del att göra. Rekognoseringssoldaterna (reksoldaterna) lade plast där de kom åt invändigt i bilen. De skulle bli tvungna att kliva ur bilen många gånger så eventuellt strålande material som de skulle få med sig in i bilen ville de kunna bli av med. Plast som kan slängas efteråt är bästa vägen. Kontroll av instrument och komplettering av den egna klädseln så att det som skulle kunna komma i kontakt med radioaktiva partiklar skulle vara lätt att göra rent. Därefter framåt.
Ett stopp var hundrade meter, tio meter bort från bilen, mätning i två riktningar och anteckning av det högsta värdet. Därefter grovsanering, in i bilen och framåt. Många stopp blev det. Från skarpövningsbanan cirka ett hundra meter bort hördes det svaga ljudet från en LCD (Light Chemical Detector).
Kemiska stridsmedel
De övade på skarpövningsbanan för kemiska stridmedel hade all anledning att ha sina skyddsdräkter på sig denna dag. Löjtnant Mats-Einar Wallin från I 19 höll inledningsvis en förevisning som avhandlade indikering och sanering av sarinklorid och senapsgas. Målet var att indikera och sanera dessa ämnen något som naturligtvis ger personalen både självförtroende i hanterandet och även förtroende för sin kunskap, materiel och utrustning.
Efter förevisningen delades deltagarna upp i två grupper. Den ena tränade indikering och den andra sanering. Byte i halvtid. Som åskådare slås man av systematiken. Allt är ordnat till ett hundra procent konsekvent. Ett exempel på det är färgerna på plastkärlen som användes. Blå färg för vatten, röd är saneringsvätska, brun färg innehåller trassel och vit ger övrigt skräp. Det gav ett mycket välfungerande intryck.
Avslutningarna på dessa övningar gick till lite annorlunda än vid mer rutinartade övningar. Dessa var nämligen skarpa. De som övat mot C-stridsmedel sanerades ut – skarpt. Det innebär saneringsvätska och dusch där inget lämnades åt slumpen. Det såg saneringsgruppen från Södertörn till. På platsen för R/N-övningen gick det till på liknande sätt. Inplastningen togs försiktigt bort. Plasten viks mot mitten och stoppades i plastsäckar. Avslutningsvis kollade man varandras uniformer med ett mätinstrument så att inget fastnat på kläderna som kunde ståla. Allvarsamt fördes mätinstrumentet sakta och noga framför kläderna. Inget fick gå fel och det kändes att det var på riktigt. Hur hade det då gått?
– Väldigt lärorikt, som alla momenten vi gör, summerade Jenny Smitz från Södertörns CBRN-pluton. Det är jättekul. En lyckad blandning av teori och praktik. Dessutom är instruktörerna superduktiga.