Sanering - från smutsiga till rena sidan

Att bli avklädd in på bara kroppen kan kännas underligt. Att bli avklädd av saneringssoldater kan kännas ännu märkligare. Något så strukturerat och ordnat är svårt att föreställa sig. Bakgrunden till denna ordning är inte heller svår att förstå. Inget av det kemiska stridsmedel som de utsatta har fått på sin materiel och på sina kläder får hamna på fel plats för om det gör det innebär det ett potentiellt dödshot.

I övergången mellan smutsig och ren zon är statisterna, eller figuranterna, i denna övning mycket lättklädda. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Ögonblicket innan informatören tappar masken. ”Luta dig framåt och kom igen upp” var instruktionen och då var skyddsmasken avtagen. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Cecilia Lundmark från CBRN-plutonen på Berga kunde berätta om nödvändigheten att vara uppmärksam när man jobbar i den smutsiga delen av saneringsbanan. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Gränsen mellan smutsig och ren zon. På den rena får det absolut inte finnas några C-stridsmedel. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Saneringsgruppchefen Anders Paulsson tryckte på att hålla koll på vilka som passerat saneringsplatsen. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Metod i stort och smått. Drivmedel betyder också brandsläckare. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Nytt larm. På med skyddskläderna igen. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Två kamrater tar sig framåt i banan. Ronny Jonsson verkar må dåligt så han får hjälp av sin kamrat, Rasmus Nyberg, till höger. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten
Personalen hjälper soldaten som mår dåligt. För säkerhets skull finns sjukvårdsutrustning i beredskap. Foto: Wilhelm Guldbrand/Försvarsmakten

Enligt förutsättningen för övningen hade vi i den lilla gruppen från staben på Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå blivit utsatta för någon form av "C-stridsmedel". Vi tog oss skyndsamt till en angiven plats och möttes av en saneringsstyrka, beredd att ta sig an vårt problem.

– Kom häråt och håll ut armarna, sade den saneringssoldat som mötte oss. Han började mäta med sitt instrument och konstaterade att vi behövde saneras.

Vi följde saneringsbanan längs en liten väg med vinden i ansiktet. Efter kontrollmätningen mötte vi hela tiden nya soldater som var iförda skyddsmask och dräkt. De gav enkla och mycket entydiga order. En sak på varje plats. Tvätta skor, lägga av utrustning och lossa på kläderna. Det visade sig att vi var på den smutsiga sidan av saneringsbanan. Längst där framme stod en pall och där åkte resten av paltorna av. Nästa anhalt blev en duschning i det "rena" området som följdes av kontrollmätning. Avslutningsvis ett tält med "ny utrustning", påklädning och utcheckning från saneringsplatsen. Allt på ganska kort tid. Inte illa.

Efter att den lilla gruppen passerat gick saneringspersonalen igenom momentet. Var och en redogjorde för eget arbete.
– Vid ett tillfälle upptäckte jag att en person kom åt sin benficka, sade Cecilia Lundmark. Det blev att tvätta händerna igen.
Marcus Armin kontrollerade de nyduschade med ett instrument som heter AP2C och konstaterade att om det gav utslag så blev det att gå tillbaka och göra om.
I påklädningstältet väntade Anders Paulsson. Han är saneringsgruppchef och stod för att var och en som blivit sanerad också kvitterade det i ett protokoll.
– För oss är våra protokoll över de vi sanerat en sorts krigsdagbok, berättade han och avslutade. Det är ett mycket viktig dokumentation för vår spårbarhet.

Färdiga med denna omgång började personalen att bryta stationen bara för att få gå upp i beredskap igen. En trupp från första CBRN-kompaniet var på väg in och de skulle också saneras. Något som inte blev helt okomplicerat, skulle det visa sig.