Psyops – Svårt att förstå, svårt att sova

Dygnet runt sänder högtalare vid gränsen mellan Sydkorea och Nordkorea propaganda. De som bor i gränsområdet lever med den påfrestande ljudmiljön nästan dygnet runt. Här skriver Anders Stach, delegat i NNSC i Sydkorea om den pågående propagandakampen.

Byn Kijong-dong, DMZ/ Nordkorea, en av de stationära utsändningsplatserna
Byn Kijong-dong, DMZ/ Nordkorea, en av de stationära utsändningsplatserna
Byn Kijong-dong, demilitariserade zonen, Nordkorea, en av de stationära utsändningsplatserna. Foto: Daniel Faller

"Inte blir jag påverkad av det där, det är bara trams!" har jag hört många säga och även uttalat själv, men visst har det verkan, ett bevis på detta är att denna artikel kommer till.

Högtalarutsändningar som en form av psykologisk krigföring har använts i olika omfattning mellan Sydkorea och Nordkorea i perioder genom åren. Efter ett längre uppehåll som inleddes 2004, grundat i förbättrade relationer och lägre spänning, valde Sydkorea att återuppta sändningarna efter Nordkoreas kärnvapentestsprängning i början av januari i år (2016). Nordkorea svarade med egna utsändningar bara några dagar senare. Successivt har propagandautsändningarna eskalerat och intensifierats i den demilitariserade zonen. Detta har lett till att sändningarna i dag är både intensivare, aggressivare och högre än någonsin från båda håll.

Sydkorea uppges ha 12 fasta anläggningar, och ytterligare 30 mobila, vilka sänder propaganda in i Nordkorea med en räckvidd på cirka 10 kilometer dagtid och avsevärt längre nattetid. Nordkorea bedöms ha 33 anläggningar varav 10 är fasta.

Sändningarna uppges kraftigt påverka bofasta och grupperade förband i den demilitariserade zonen. I möjligaste mån försöker man skydda sig exempelvis genom att vistas inomhus, bära hörselskydd eller överrösta med egen musik. Vid vissa militära förband genomför man varje vecka samlingar där man belyser, diskuterar problemen samtidigt som man kontrollerar soldaternas mentala stridsvärde. Budskapet och tonen i utsändningarna är ofta mycket aggressiv och otrevligt anklagande.
Även den svenska campen i Panmunjom nås av utsändningarna som de senaste månaderna har varat mer än 15 timmar per dygn. Även fast sändningarna sker på koreanska (hangul) så uppfattas det som att de består av växlande budskap och musik i olika former, volym och sändningstid tycks vara slumpmässig. Värst är det nattetid då vinden ligger på mot campen, då är hörselproppar ett måste.
Visst kan man fnysa åt detta men helt klart är att man blir påverkad då man vistas längre perioder i området!

Inom kontingenten medvetandegör vi löpande detta och säkerställer att tjänstgöringsperioderna i den demilitariserade zonen växlas med vistelse i Seoul.

I mars månad bytte Nordkorea ut sina högtalaranläggningar i Panmunjomområdet till kraftigare. I april uppgav Sydkorea att man under 2016 kommer göra stora nyinvesteringar i sina anläggningar.

Medel föder motmedel, inget tyder på att psyops-kriget kommer avta inom den närmsta framtiden.