Civil eller militär, du kan välja båda!

Plutonen var samlad för ordergivning, de stod kring en terrängmodell som visade området de skulle strida i. Uppgiften de snart skulle få, var att slå en fientlig robotgruppering och när den var utslagen, skulle plutonen försvara platsen.

Plutonen var samlad för ordergivning kring en terrängmodell för att bättre åskådliggöra anfallsplatsen Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Det gick snabbt att hitta de gamla kunskaperna berättade Johan Strandberg Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
En tyst landstigning genomfördes för att skapa överraskningsmoment Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Efter att truppen hade satts i land, grupperade stridsbåtarna för att kunna understödja plutonen Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Båtchefen Gustav Struwe har varit anställd en längre tid som GSS/T och trivs bra med det Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Anfallsstriden genomfördes med skarp ammunition Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Soldaterna har mycket goda kunskaper det påvisar vikten av att ge en bra grundutbildnining Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten

När ordergivningen var klar och samtliga gruppchefer hade repeterat vilken uppgift de skulle lösa, var det dags att ilasta stridsbåtarna för att påbörja anfallsstriden. Samtidigt på närliggande öar, genomfördes ordergivning med de övriga plutonerna tillhörande 203.amfibieskyttekompaniet som också skulle utgöra en del i anfallsstriden. En framgångsfaktor för att lyckas med striden var att samordningen mellan eld, rörelse och skydd, skulle fungera. Vid ordergivning är det därför alltid extremt viktigt att alla plutoner förstår sina respektive uppgifter. Anfallsstriden genomfördes med skarp ammunition.

Soldaterna som skulle genomföra anfallsstriden, är tidvis tjänstgörande soldater på andra amfibiebataljonen. De var inne för ännu en tjänstgöringsperiod för att både bibehålla och utveckla deras militära färdigheter. Huvuddelen av soldaterna har haft en tidvis anställning sedan starten och har därmed ganska lång erfarenhet av att både vara civil och militär. Sergeanten Johan Strandberg är en av de tidvis tjänstgörande med lång erfarenhet.

”Att vara tidvis tjänstgörande utvecklar”

– Jag gjorde lumpen som båtchef år 2004/05 i Vaxholm. Efter värnplikten studerade jag ekonomi men jag hann också med att tjänstgöra som stridsbåtsinstruktör under två år. Att jag senare blev tidvis tjänstgörande eller GSS/T, var en ren slump. Jag fick tips från en kille som själv hade en GSS/T- anställning, jag tyckte att det verkade intressant och på den vägen är det. Första gången som jag tjänstgjorde efter både värnplikten och instruktörsanställningen, handlade mycket om att ”rosta av ”kunskaperna, men både jag och mina kollegor märkte ganska snart att kunskaperna fanns kvar och det kändes självklart att både framföra stridsbåtar och att hantera olika vapensystem. Att kunskaperna finns kvar beror på att vi från början har fått en gedigen utbildning och då går det snabbt att återta kunskaperna, sa Johan

Johans kollegor, båtchefen Gustav Struwe och båtföraren Christoffer Andersson har också varit med ett tag. För Anderssons del var detta hans andra övning.

– Jag gjorde lumpen år 2009/10 och valde senare att bli tidvis tjänstgörande, det fungerar bra att både ha det civila och det militära livet. För mig är det skönt att få göra något praktiskt då jag jobbar med ekonomi, dessutom är det också utvecklande att kunna komma in för tjänstgöring under kortare perioder. Jag jobbar inom kriminalvården och där finns det en stor förståelse för att jag också har en tidvis anställning i Försvarmakten och att jag med jämna mellanrum är inne för tjänstgöring, berättade Christoffer

Tjänstgöringen den här gången, varade i drygt en vecka med fokus på strid. Efter vård, återställning och erfarenhetsgenomgångar, har soldaterna nu återgått till sina civila åttaganden. När de inte tjänstgör, håller kompaniet de tidvis tjänstgörande soldaterna informerade om vad som händer på förbandet så att soldaterna håller sig uppdaterade inför kommande tjänstgöringar.