Knektkårens Höga Råd, en grupp anställda soldater som har till uppgift att skapa arrangemang och sammankomster för att främja gemenskapen bland nya och gamla soldater, både anställda och de som har valt att sluta. Allt för att skapa en så god sammanhållning som möjligt på A 9. Ett av Knektkårens arrangemang är Parabellum. En tävling som är en relativt ny tradition på förbandet och startade först 2012. Fram till och med 2014 har tävlingen genomförts varje år. Numera genomförs tävlingen vartannat år och allt deltagande sker på frivillig basis.
— Numera anmäler sig soldaterna frivilligt. Då Parabellum även fungerar som uttagning för Försvarsmaktens mästerskap i patrullfälttävlan så vill vi ha så hög motivation som möjligt, sa Erik Lanzén, stormästare för Knektkåren.
Från tidig morgon till sen kväll
Tävlingen startade 08.00 och började med en visitation av utrustning. Deltagarna fick därefter springa tre kilometer, för att sedan ta sig igenom garnisonens hinderbana bärandes på en 43 kilo tung artillerigranat. Mårten Fischer suckade djupt när han slängde sig ner i en av hinderbanas gropar och märkte att den var fylld med vatten.
— Det var nog det mest mjölksyrekrävande jag har varit med om på länge. Det var bara att fokusera på varje steg och inte tappa granaten, sa Mårten Fischer.
Tävlingen fortsatte med en marsch till en skjutbana i området. Alla deltagare var utrustade med karta och kompass och fick själva välja snabbaste väg till nästa mål. God orienteringskunskap är i alla lägen viktigt som soldat, är man en duktig orienterare har man en klar fördel under tävlingen.
Efter momentet på skjutbanan blev deltagarna informerade om att det är fanns ett högt kemiskt hot och var därför tvingade att fortsätta sin marsch iklädd skyddsmask och regnställ för att sedan hitta nedgrävda stridsvagnsminor. Några av soldaterna vrålade i frustration när svetten och kondensen fick skyddsmasken att imma igen medan de grävde.
— Mycket av tävlingen handlar egentligen om pannben, sa Tova Jonsson, en av övningsledarna och tidigare vinnare av Parabellum.
— Det är inte helt ovanligt att folk bryter ihop under momenten, fortsatte Tova.
Parabellum sker under så säkra former som möjligt. Både sjukvårdare och stridssjukvårdare finns på plats under dagen. Riskanalysen blir dessutom kontrollerad av regementets marksäkerhetsofficer.
Efter momentet med stridsvagnsminorna, fick deltagarna en lite längre rast där de fick möjlighet att äta.
På ett av många berg i Boden togs kordinater ut, vid en station prövades deltagarnas sambandskunskaper, vid en annan upprättades en granatkastare. Alla deltagare var från olika enheter på förbandet. Momenten speglade en rad olika kunskapsområden som inte alltid är självklart i soldaternas huvudtjänst.
Efter att alla moment hade genomförts fick deltagarna vila en kortare stund medan övningsledningen sammanställde poäng och resultat som soldaterna presterat under dagen. Det hela resulterade i en jaktstart, där soldaten med bäst sammanlagda poäng under dagen fick starta först, med 30 sekunders mellanrum till nästa soldat. Den som först skulle ta sig tillbaka till regementet skulle stå som segrare i årets upplaga av Parabellum. Deltagarna hade nu slitit i tretton timmar, burit sig själva och sin utrustning i över 15 kilometer, men i slutändan så var det Alfred Holmgren från 2. Stab och Trosskompaniet som tog hem segern.