Satsar på vässade kunskaper

Sannahedsbataljonen genomförde sin årliga krigsförbandsövning på ett aprilkyligt skjutfält vid Villingsberg i Kilsbergen. I år satsar Örebro- och Värmlandsgruppen på att alla i bataljonen ska få fördjupa sig i de kunskaper som behövs för att man ska bli bättre i sin egen befattning.

Michael Rylander och Jim Persson, chef och ställföreträdare i Sannahedsbataljonen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten.
I ett hemvärnsförband måste alla kunna sin uppgift. Bilförarna får också träning. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten.
Daniel Svennefelt och hans kamrater från K 3 var instruktörer i sjukvårdsmomentet. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten.
Genomgång vid sjukvårdsövningen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten.
Man måste dra till tourniqueten ordentligt. Annika Borg får prova på Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten.
Örebro-Värmlandsgruppens chef i samspråk med en av bataljonens hundförare. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten.

Sannaheds bataljonschef, major Michael Rylander har 280 soldater ur sin enhet på plats. Man utbildar på 23 olika övningstäter anpassade till olika tjänstegrenar. Därtill finns kunskaper som alla måste ha, sjukvårdstjänsten är exempel på sådant.
– Det är ett önskemål som soldaterna har haft, för det är inte alltid man på krigsförbandsövningar får öva sin egen befattning, säger Michael Rylander. Det har Örebro- och Värmlandsgruppen tagit tag i. Det märks på personalen för de är jättetända.

Kunskaper behöver repeteras med jämna mellanrum. Dessutom tillkommer nya metoder eller ny utrustning. Det kommer också ny personal efterhand, alla kuggar måste vara i trim för att helheten ska fungera.

Framtida utbildningsbehov

– Både jag och min ställföreträdare följer förbandet för att bilda oss en uppfattning så vi kan göra en krigsförbandsvärdering efteråt, fortsätter Michael. Det är framförallt inför nästa års utbildning så vi vet vad ska vi prioritera, vad vi är bra på och vad vi behöver bli bättre på så vi kan ge uppslag till utbildningsgruppen.
Stabschefen följer kompanistaberna så vi får veta att stående order har slagit igenom och att de följer den och framförallt använder den.

I en stående order anges vilka rutiner som ska följas inom förbanden, standardförfaranden för olika eventualiteter och vem som ansvarar för vad.

Sjukvårdsinstruktörer från K 3

– Något som varit väldigt uppskattat är TOS, taktiskt omhändertagande i strid, dels att vi får lära oss det och dels att det är instruktörer från K 3 som är här och de gör det riktigt bra, det har varit rakt igenom väldigt uppskattat, säger löjtnant Jim Persson. Vi vill gärna visa från bataljonens sida vad viktigt det är med det här stödet, vi ser effekten när vi får utbildningen på bredden och när alla befattningar får det här.

Daniel Svennefelt har jobbat tre år som plutonssjukvårdare i en skyttepluton på Livregementets husarer, K 3. Han är en av instruktörerna vid sjukvårdsutbildningen. Han sammanfattar vad taktiskt omhändertagande i strid går ut på:
– Det är att lära dem att prioritera rätt i strid, det är lätt om man får en skadad i strid att allihop vänder sig mot den skadade och så får man fler skadade. Det man trycker på idag är att man löser situationen först och därefter tar man hand om den skadade. Sen kommer vi att gå igenom hela sjukvårdsomhändertagandet också.
– Det är tredje gången jag är här uppe som instruktör på hemvärnsförbanden, fortsätter Daniel. Det är kul, härlig omväxling mot det vi gör till vardags, när man kommer hit och ska lära andra får man en liten annan syn på det och man lär sig själv också genom att lära andra.

Smärtsam erfarenhet

Ibland räcker det inte med ett tryckförband för att stoppa en livshotande blödning. Då kan man bli tvungen att lägga ett avsnörande förband för att hindra förblödning. Det finns ett hjälpmedel att använda, en tourniquet är utmärkt i sådana fall. Den består av ett band och ett spänne med en anordning för att spänna bandet hårt när man fått det på plats runt en arm eller ett ben.

Under övningen här idag drar deltagarna till den så mycket de orkar. Instruktörerna är inte riktigt nöjda och drar till ett par varv till, vilket får eleverna att grimasera illa. Det gäller att dra till den ordentligt och veta hur mycket, det kan gälla livet.
– Det gjorde lite ont, erkänner Annika Borgman från Örebro.

– Roligt att lära sig nya saker, det var längesedan jag gick sjukvårdsutbildningen inom försvaret sist, avslutar Annika.