Finskt främmande på fjällflyg

Helikopterflottiljen fick besök av en av finska försvarsmaktens NH90-helikoptrar under sina fjällflygveckor i Abisko, som avslutades idag. Det var andra besöket i år av finska helikoptrar på basen i Abisko och ett bra exempel på helikoptersamarbete över nationsgränserna.

En svensk helikopter 14 landar medan den finska helikoptern görs klar för start. Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten
Finland har valt att ha sina NH90 helikoptrar grönmålade och använder dem enbart för markoperativ verksamhet, till skillnad från de svenska grå som också används sjöoperativt. Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten
Basen i Abisko är fältmässig, där helikoptrarna startar och landar från var sin liten snöfri grusplatta. Foto: Lasse Jansson/Försvarsmakten

Abisko används som helikopterbas ungefär en månad om året när besättningar tränar på det mycket speciella i att flyga i fjällmiljö. Utrustningen som krävs för att upprätta basen kommer från första helikopterskvadron i Luleå och från F 21. Därför är det kostnadseffektivt för Finland att passa på när svenska helikoptrar redan är på plats. Det är också ett bra tillfälle för besättningar från båda länderna att utbyta erfarenheter. Svenska piloter får flyga med som passagerare i den finska helikoptern, och vice versa.

− Vi har ett hektiskt schema när vi är här, helikoptrarna flyger oftast fyra tvåtimmarspass om dagen, men vi hinner ändå prata en del med varandra, berättar divisionschef Kent Tuoremaa på första helikopterskvadron.

Bara några timmar efter att den finska NH90-helikoptern, motsvarande vår helikopter 14, landat in på basen flög han med sina finska kollegor på deras första pass i terrängen.

− Mycket av det vi gör sker på samma sätt, men det finns en del skillnader och det är alltid bra att få fundera på varför vi gör på ett visst sätt och om det går att göra annorlunda.

"Som Alperna"

De finska piloterna uppskattade att få träna i en miljö som de kallade "som alperna". De visar på en karta att visst finns det berg i norra Finland också, men av en helt annan karaktär. Vindarna uppför sig annorlunda mellan runda och mellan kantiga bergsformationer.

Vad är det då som gör fjällflygning så speciell? Det är en mycket oberäknelig miljö som kräver kunskap om till exempel hur vindarna beter sig runt och mellan olika bergsformationer och snön beter sig på olika sätt när man flyger nära eller landar i den. När allt är vitt, vitt och vitt omkring är det också svårt att hitta referenspunkter hur man ligger i terrängen. Till det kommer också att ta hänsyn till att motorerna får sämre prestanda på högre höjder där luften är tunnare. Som stöd under fjällflygveckorna har första helikopterskvadron med sig meterologer som är duktiga på att bedöma fjällväder.

Den finska och de svenska helikoptrarna övar var och en för sig. Så fort en helikopter återvänder står en tankbil och en ny besättning redo. Helikoptrarna kan tankas med motorerna igång och så snabbt iväg för att landa på nya fjälltoppar eller flyga genom nya dalar.