Svensk pansarkraft i Norge

– Multinationella brigaden tog tag i taktpinnen och gick till anfall

Efter fyra dygns fördröjningsstrider vände den svenskledda multinationella brigaden på steken och startade ett anfall söderut i övningsområdet.
– Nu är det vi som bestämmer tempot så vi ska trycka till dom rejält, sa Carl Plöen, vagnchef på en av de svenska stridsvagnarna, innan det var dags att starta anfallet på söndagen.

Från GMU till Cold Response på fem månader: ”Att jag skulle få vara med i Cold Response det hade jag inte trott innan jag fick min anställning på stridsvagnskompaniet. Det har varit väldigt roligt”, berättar Anja Basic som är ny förare på stridsvagnskompaniets bärgningsbandvagn 120. I bakgrunden syns bärgningsgruppchefen och nestorn Anders Möller. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
”Stundtals var det mycket flyg att bekämpa med vår luftvärnskanonvagn, bland annat amerikanska attackhelikoptrar av typen Cobra”, berättar Ludvig Ståhl och Christopher Karlsson. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
”Det har hittills varit en bra övning, vi har fått öva i obekant terräng och det blir inte så mycket strider längs landsvägarna som man kan tro, vi har haft bra möjligheter att använda de stora ytorna och röra oss utanför vägarna”, berättar Carl Plöen, vagnchef på en av bataljonens stridsvagnar. Foto: Mats Carlsson/Försvarsmakten
Stridsvagnskompaniet uppställt för ordergivning inför anfall. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Stridsvagnskompanet ur Norrbottens regemente gör sig redo för anfall. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Humöret på topp inför de avslutande striderna. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten
Stridsvagnskompaniet ur Norrbottens regemente under anfall. Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten

Årets Cold Response är uppdelad i två skeden. Under det första var det den norskledda Brigad nord som gick till anfall norrut i övningsområdet. Den svenskledda multinationella brigadens uppgift var då att fördröja och försvara terrängen. Under söndagen inleddes det andra skedet, nu var det den svenskledda brigadens tur att gå till anfall, denna gång söderut.

Intensiva strider i början

Det var full fart framåt när anfallet inleddes. Christopher Karlsson, ställföreträdande vagnchef på en luftvärnskanonvagn och Ludvig Ståhl, radaroperatör tycker att det är riktigt spännande.
– Under fördröjningsstriden har det blivit mycket väntan, men när det väl hände något så blev det intensivt. Vi kunde exempelvis stå stilla i två timmar och sedan kunde det dra igång och bli strider i tio minuter. Under de första dygnen var vi inblandade i en hel del, bland annat inne i Namsos när det var luftlandsättningar. Stundtals var det mycket flyg att bekämpa, bland annat amerikanska attackhelikoptrar av typen Cobra, berättar Christopher och Ludvig.

Fått bra kritik

Under natten måndagen fortsatte anfallet söderut med den svenska mekaniserade bataljonen i täten. Strax söder om Namsos stod under måndagen bataljonchefen, överstelöjtnant Anders Landewall vid sin ledningsvagn och väntade på att samverka med de amerikanska marinkårsenheter som landstigit lite längre söderut tidigt i gryningen.
– Det tar ju tyvärr en hel del tid så nu står vi egentligen bara här och väntar på att få anfalla.
Han var dock mycket nöjd med övningen så här långt.
– Det har gått bra för oss och vi har fått bra kritik. Under fördröjningskedet i det här området skulle vi hålla ut i minst 36 timmar. Vi höll väl ut i drygt 55 timmar så man kan säga att vi löste uppgiften väl.
– Under återhämtningsdygnet har de flesta fått vila så gott det går men det är ju inte så att vi har haft möjlighet att duscha direkt. Men jag upplever att stridsvärdet på bataljonen ändå är bra.

Från GMU till Cold Response på fem månader

Anja Basic är ny förare på stridsvagnskompaniets bärgningsbandvagn 120. Hon avslutade sin grundläggande militära utbildning vid Norrbottens regemente så sent som i september, och nu, drygt fem månader efteråt är hon i hetluften i den stora övningen Cold Response.
– Att jag skulle få vara med här det hade jag inte trott innan jag fick min anställning på stridsvagnskompaniet. Det har varit väldigt roligt att få vara med och se alla andra nationer och hur det fungerar när man jobbar tillsammans. Jag trivs verkligen med mitt nya jobb, säger Anja.
Och hon har en mycket rutinerad mentor i bärgargruppchefen, kapten Anders Möller med decennier av erfarenhet från både bärgare och stridsvagn.
– Legenden, säger hon och skrattar. Han är fantastiskt duktig och jag känner mig väldigt trygg med honom vid min sida. Är det någonting man inte kan så visar han och hjälper till, berättar Anja.

Lätt att samarbeta

Under måndagen förfogade bataljonchefen Anders Landewall över ett stridsvagnskompani ur den kanadensiska bataljonen som nu stöttar längst fram så att det svenska stridsvagnskompaniet får chans att vila efter en lång natt.
– Samarbetet med den kanadensiska bataljonen fungerar väldigt bra. De är lätta att ha att göra med, berättar han.

– Det finns många utmaningar under en sådan här övning, det blir så när det är tillämpat, allt går i ett. Rent övningstekniskt är det väl markbiten som är svårast. Var får vi köra och vilka moment är genomförbara utifrån de förutsättningarna är frågor som hela tiden dyker upp, fortsätter Anders.

Viktiga erfarenheter i bagaget

– Vi har med väldigt många erfarenheter med oss i bagaget hem och det är ju precis så det ska vara när man övar. Den här övningen är ju speciellt bra för att den är i större förband så att funktioner som samband, logistik får sträcka ut och öva ordentligt. Jag vill också poängtera hur viktigt det är att vi är deltar i den här typen av övningar. Det är bra för oss alla att få öva i en internationell kontext och i en så pass stor förbandsmassa som de flesta har svårt att få ihop på egen hand i respektive land, avslutar bataljonchefen Anders Landewall.

Karta