Militärpolis utbildar Malis säkerhetsstyrkor

Längs innergården på en samlingsbyggnad i Timbuktu löper ett blodspår. Dropparna leder in mot huvudbyggnaden. Vid en dörr ligger ett kvarglömt magasin och i gruset återfinns utspridda tomhylsor.

Två personer i uniform pekar mot ett hörn av väggen. I bakgrunden man i svensk uniform.
"Detaljerna är viktiga" påpekar militärpolis Tobias Jansson för de elever som missat blodspåret på dörrkarmen. Foto: Kajsa Norman/Försvarsmakten
Militärpolisen Jimmy Olsson kontrollerar fingeravtryck insamlade av maliska poliskonstapeln Diarra Seydou. Foto: Kajsa Norman/Försvarsmakten
Ladji Dagnoko från maliska nationalgardet studerar blodspår under ledning av militärpolisen Tobias Jansson. Foto: Kajsa Norman/Försvarsmakten
Ibrahim Abdoul Wahidou från maliska nationalgardet och polisen El Hadji Sekau Diakite lär sig säkra fingeravtryck. Foto: Kajsa Norman/Försvarsmakten
Militärpoliserna Jimmy Olsson och Tobias Jansson tillsammans med sina elever från de maliska säkerhetsstyrkorna. Foto: Kajsa Norman/Försvarsmakten

Vi befinner oss på en brottsplats. Eller åtminstone en fingerad sådan. Det är militärpoliserna Tobias Jansson och Jimmy Olsson som genomför utbildning av maliska säkerhetsstyrkor. Bland deltagarna finns personal från bland annat lokal militär, polis och nationalgardet. De är tacksamma över möjligheten till fortbildning.

– De hjälper oss att förbättra vår förmåga att samla in ledtrådar, säger Ibrahim Abdoul Wahidou från maliska nationalgardet.

Han och övriga elever hoppas på fler utbildningstillfällen och kunskap som de sedan kan sprida vidare i sina egna organisationer.

I dag genomför de den sista delen i en åtta timmars kurs om hur man bör agera när man anländer till en brottsplats.
– Vad är det första man ska göra? frågar militärpolisen Jimmy.
– Ta hand om skadade, utropar polisen El Hadji Sekau Diakite.
– Och sedan?
Diakite signalerar ivrigt med händer och armar att han även kan svaret på den frågan. Men det är fler som vill komma till tals och snart ropar de svaren i mun på varandra.

Dagens lektion fokuserar på hur man undviker att kontaminera en brottsplats och hur man prioriterar och analyserar spår.
För att göra det så realistiskt som möjligt använder man till och med riktigt donationsblod som passerat sitt bäst-före-datum och annars måste kasseras. Med undantag för den hemmagjorda docka som får representera offret är scenen nästan kusligt realistisk. Det finns till och med blodiga skoavtryck i anslutning till offret.
– Men även utan skoavtryck kan man ta reda på åt vilket håll personen i fråga var på väg genom att studera bloddropparnas mönster, förklarar Jimmy.

För att undvika språkförbistringar är utbildningen väldigt praktiskt upplagd.
– Vi ställer också många frågor som tvingar dem att tänka och försöka dra egna slutsatser, säger Tobias.

När eleverna fått försöka rekonstruera förloppet får de facit från Tobias och Jimmy.
– Offret lyckades skjuta tillbaka vilket förklarar tomhylsorna som ligger strödda till höger om kroppen. Förövaren drog ner offret på marken och tog hans tillhörigheter och vapen. På väg ut tappar han sitt magasin. En tätare samling blod vid stolpens fot indikerar att han troligen stannat upp här en stund, kanske för att invänta upphämtning. Då kan det vara läge att leta efter däckavtryck, råder Tobias eleverna.

När dagen är slut samlas alla för ett "familjefoto" och utbyter förhoppningar om ett snart återseende. Inshallah*.

 

*)från arabiskan, ung. "om gud vill"