”Aldrig ge upp” är slutskedet i den tre månader långa grundutbildningen (GMU) och genom momentet fick rekryterna knyta ihop säcken av kunskaper utbildningen gett. Allt de har fått lära sig blev prövat, men den här gången skulle bristen på sömn, mat och torra kläder bli väldigt stor.
Rekryterna började skedet ”Aldrig ge upp” med att spendera över 96 timmar ute i skogen. Det två första dygnen var de uppdelade gruppvis.Tillsammans skulle de bygga en ”bivack”, vilket är som ett slags vindskydd, som byggs genom att man använder sig av vad man kan komma över i terrängen. Oftast räcker det med kraftigare grenar och granris för att skydda mot vädret. De sista 48 timmarna spenderade rekryterna sedan helt ensamma, var och en för sig. För att öka på påfrestningarna var de avskurna från de andra i plutonen. Tillgång till mat var nästintill obefintlig och väderleken var inte på deras sida heller berättar Johannes Mauritzson.
- Vi har fått känna på kyliga minusgrader, spöregn, stormvindar, solklara dagar och stjärnklara nätter, säger Johannes.
Samtidigt som Johannes och hans kamrater hade det jobbigt i skogen var det också många roliga stunder, minnen och erfarenheter han kommer ha med sig.
Sista rycket
Resten av skedet bestod av moment kopplat till militär skyddsvakt, eldöverfall, strid i bebyggelse och mycket annat. Hela tiden var rekryterna ovetandes om var de skulle sova, hur mycket vatten eller mat som skulle finnas tillgängligt vilket också skapar stora psykiska påfrestningar.
Slutet av ”Aldrig ge upp” genomfördes på regementsområdet. Där fick de börja med att springa runt två olika stridshinderbanor, för att sedan ta sig tillbaka till den kasern de bott i under tre månader. Den ena stridshinderbanan är placerad i skogen, där finns olika hinder som t ex en hög trappa som de ska klättra över, rep som hänger över diken, trånga tunnlar, uppförsbackar med mera. Efter den drygt kilometerlånga stridshinderbanan så tog de sig några hundra meter vidare till nästa hinderbana. Det är inte så mycket som skiljer banorna åt men den andra hinderbanan är under plant grusunderlag men är minst lika jobbig. Rekryterna tävlade gruppvis och innan de passerade nästa hinder behövde de se till att hela gruppen hängde med. Rekryterna slet och peppade varandra men det märktes tydligt hur utslitna och trötta de var efter den långa veckan.
Framtiden väntar
Nu väntar en heltidsanställning inom Försvarsmakten för Johannes, och hans syn på Försvarsmakten är inte detsamma som för tre månader sen berättar han.
– GMU:n var inte som jag trodde riktigt, den var bättre! Befälslaget har varit väldigt bra och jag trodde inte man skulle få sådan kamratskap heller. Jag har känt ett stort intresse för Försvarsmakten länge nu och tror det här kommer bli en grymt bra arbetsgivare, säger Johannes.