Utländskt besök i Villingsberg

När Värmlandsbataljonen samlade sina insatskompanier ett veckoslut i november fick man besök av en delegation från det ukrainska försvaret.

Överste Rybidaylo provar terrängbanan med pistolskytte. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Framryckning längs vägen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Ett tätt regn strilade ner under fredagen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Gruppchefen fänrik Mäkinen med sin grupp. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Bosse Nilsson informerar de ukrainska besökarna. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Överstelöjtnant Bengt Fransson tillsammans med besökarna. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Man höll ångan uppe medan man väntade vid handgranatstationen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Henrik Olsson visar Ak4B för besökarna. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten

Hemvärnets insatskompanier övas samlat vid två tillfällen årligen. Värmlandsbataljonens chef major Henrik Larsson berättar om utbildningen denna gång:

– Det är en bataljonsövning, vi övar våra insatskompanier i personlig färdighet, skjuter mycket, tränar enskild soldats strid, kastar formellt och tillämpat skarp handgranat. Så är det fältarbeten med sprängtjänst och att återta lite mineringskunskaper.

Insatskompanierna har utrustats med nya fordon, persontransportbilar av typen Mercedes Sprinter, i det militära kallat PB 08. Henrik Larsson ser ett utbildningsbehov kopplat till detta.

– Vi har lagt tid på hur man använder PB 08:orna, vilka åtgärder man gör på omlastningsplatsen, var hundföraren sitter eller vad man gör när fordonet stannar och vilka vapenalternativ som ska användas.

Vid sådana tillfällen kan det vara bråttom. Om en fordonskolonn blir beskjuten är den sårbar innan truppen hunnit ut och grupperat sig.

Utländska gäster

Ett ovanligt inslag denna gång är besök av en delegation från det ukrainska försvaret som ett led i bilateralt samarbete. Syftet är kunskaps- och erfarenhetsutbyte riktat mot det svenska hemvärnets utbildningsverksamhet. 

De ukrainska officerarna berättade om sina erfarenheter från den pågående konflikten. De beskrev ett utdraget förlopp under striderna i östra Ukraina. Där strider isolerade förband, sällan större än plutoner, mot varandra. Det finns ingen markant frontlinje och ingen sida har full kontroll över området. Detta ställer stora krav på tillförsel av materiel och förnödenheter och på sambandsutrustningen.

På plats under helgen fanns även chefen för K 3, överste Dag Lidén. Han sammanfattar här erfarenheter som den ukrainska delegationen förmedlade:

– Man kan dra slutsatser att vi utbildar på rätt saker, men att vi måste träna på att agera i en miljö som är sambandsstörd och chefers initiativförmåga att leda förband utan samband med högre chef. Sedan var det basala saker som förståelse för sjukvårdens betydelse, möjligen också det psykologiska och inställningen att var och en måste vara duktig på sin befattning redan innan det händer, sen är det för sent.

Nyttiga slutsatser

– Deras erfarenhet är att de territoriella förbanden väldigt snabbt fick gå in och lösa reguljära förbands uppgifter, fortsätter Dag Lidén. Hos oss i Sverige finns inte reguljära förband över ytan, det kan bli så att hemvärnet får bli lite mer än bara hemvärn och lösa lite andra uppgifter än vad de egentligen var tänkta till. Man måste förstås kunna sina huvuduppgifter men därtill lite andra konster också. Jag tycker också att hemvärnet behöver ett system för indirekt eld och utökad mörkerförmåga.

Överstelöjtnant Bengt Fransson sammanfattar sina synpunkter om det ukrainska besöket:

– Från Örebro-Värmlandsgruppens sida är vi glada att få visa upp vår verksamhet för vem besökaren än är. Vi ser det som ett erkännande för den utbildning som vi bedriver och för den förmåga som hemvärnsbataljonerna i Örebro och Värmlands län besitter, säger Bengt Fransson.

Ut i skogen

Efter många powerpoint-genomgångar tyckte bataljonschefen Henrik Larsson att de utländska gästerna skulle få lite frisk luft. De fick komma med ut i terrängen och se på övningsverksamheten och pröva på själva. Först fick de komma till pistolskjutningsmomentet. En i taget tillsammans med en instruktör fick de rycka fram längs en terrängbana där mål att bekämpa dök upp i snårskogen.

Skjutinstruktören är i vanliga fall hundförare i 201.insatskompaniet. Hon var nöjd med deras insats och sammanfattade:

– Det märks att ni är vana att röra er i terrängen, ni har bra uppsikt och är snabba till skott.

Skarpa handgranater

Vid en annan av stationerna tränas kast med skarpa handgranater. Av säkerhetsskäl bara med två soldater i taget, och säkerhetsavstånden är långa. Det innebär väntetider för övriga, fast det är ingen dötid för den saken.

– Det här är en bakstation, vi tränar korridorsförfarande längs vägen, säger Robin Olsson från Filipstad.

Det betyder att man rycker fram och tillbaka på den leriga vägen och ger varandra understöd under tiden. Det är råkallt och ett tätt regn strilar ner. Man kan undra vad som gör att man vill tillbringa ett veckoslut i november i sådan omgivning. Robin skrattar brett åt frågan.

– Det är kamratskapen, säger han utan tvekan.