Sjölägesbilden, chefens beslutsunderlag

Sjölägesbilden, så tydlig som möjligt, måste finnas för att marintaktisk chef ska kunna fatta beslut och leda de marina styrkorna. Nu, i det skymningsläge man befinner sig i scenariot för övningen Swenex, har ett antal radarstationer längs kusten slagits ut och man får inte heller någon kontakt med AIS-systemet. Det gör att personalen i sjöövervakningscentralen som ska leverera bilden måste använda alla till buds stående medel för att den ska bli rätt.

Övningen Swenex från sjöövervakningscentralen.
Övningen Swenex från sjöövervakningscentralen.
Personalen i sjöövervakningscentralen är taggad och det råder en positiv stämning. Detta är första gången man är med i en så här stor övning. Jonas Rammer, Marcus Berndtsson och Jesper Luks har en otroligt stor data att gå igenom för att hitta avvikelser som man vill ha koll på. En utmaning när man har saknar några radarstationer. Foto: Carolina L Nilsson/Försvarsmakten
Övningen Swenex från sjöövervakningscentralen.
Centralen är full av skärmar där man ser lägesbilder och med vilka man sköter kommunikation med enheter ute på havet. En sån enkel sak som tidtabeller för aktuell färjetrafik för att kunna sortera bort de ekona finns framme. Jonas Rammer och Jesper Luks följer eskorten av Stena Jutlandica från "insidan". Foto: Carolina L Nilsson/Försvarsmakten

I normalfallet är det, per dygn, ungefär två tusen rörelser i omlopp på skärmarna i sjöinfocentralen i Göteborg. Av dem är det kanske trettio som är av intresse. Vanligtvis ger AIS-systemet svar på vilket fartyg ekot representerar då fartygen har en transponder som skickar ut den informationen. När det, som nu under övningen, inte fungerar måste man få tag på den informationen på annat sätt.

Sjöövervakningsledarna (Sjöledare) måste alltså vara kreativa för att kunna få leverera rätt sjölägesbild till marintaktisk chef. Bevakningsbåten HMS Jägaren är en resurs och den har fått i uppgift att sköta övervakningen inom ett radarlöst område. Övriga marina enheter rapporterar in både eget och andras lägen från det område de verkar i. Sedan finns även helikopter medverkande i övningen, vilken man har kunnat anvisa till områden där man vill ha hjälp med identifikation av fartyg.

Frivilliga flygarkåren, FFK är en bra resurs som även de bidrar inom vissa områden och snabbt kan ge svar på frågor. Sjöfartsverkets och Kustbevakningens flyg och fartyg hjälper också till.

– Sedan tar vi hjälp av den civila sjöfarten, de brukar vara väldigt snabba och villiga att hjälpa till när vi ber om hjälp, säger Håkan Lundberg.

Man ropar också upp de fartygsekon man kan se på skärmen men inte vet vilka de är i brist på AIS-information från dem. 

– Men, det här liknar det sätt vi jobbade på innan vi hade AIS, så, så länge vi har egna enheter och flyg att tillgå så kan vi skapa läget, säger Adam Wiking som jobbat här de senaste åtta åren.

Sedan finns det zoner där fartygen är skyldiga att rapportera när de passerar och den infon kan man också använda sig av. Med hjälp av bland annat dessa källor bygger man bilden av läget.

– Jag har en bakgrund inom sjöfarten, sjökaptensexamen, men jag har gått i land och jobbar numera som sjöledare. Och den erfarenheten jag har från mitt tidigare yrke har jag nytta av när jag sedan ska bedöma det jag ser på skärmen. Av alla rörelser vi ser måste vi kunna sortera ut det som skiljer sig från mängden, det som inte är normalt beteende, säger Jonas Rammer.

Kul att öva

Numera har man inom sjöövervakningen möjligheten att se samma bild oavsett var man sitter, så det skarpa sjöläget för det område Göteborgs sjöcentral normalt rapporterar sköts i sjöcentralen i Visby under övningen. Därför kan de som ingår i övningen bara ägna sig åt övningen.

– Det är roligt att vara med i en sån här övning för det händer ju saker som inte sker normalt, säger Emma Svanberg, en av sjöledarna.

Arbetet i sjöcentralen är väldigt varierande, ibland händer inte så mycket och sen, helt plötsligt är det motsatt läge och man är underbemannad.