”Ett första omhändertagande är avgörande”

Enheter ur Amfibiebataljonen hade landstigit på ön Björkö för att ta kontroll över ön i syfte att bättre skydda farleden in mot Göteborg. Några timmar efter att bataljonen hade stigit i land mötte de på motstånd och strid utbröt. Ganska snart kom det rapporter om tre skadade soldater. Förbandets sjukvårdare var snabbt på plats för att omhänderta kamraterna.

Oskar Nilsson jobbade så att svetten lackade Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Tre soldater skadades under striden som omhändertogs på platsen Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Viss sjukvårdsutrustning som skukvårdaren använder sig av Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Det är viktigt att ha kontroll över området Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Skadekort fylls i för att ha kontroll över den skadade och för att underätta överlämning till mer kvalificerad sjukvård Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Ett första omhändertagande är gjort, nu transporteras de skadade från platsen för att få mer kvalificerad sjukvård Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Nilsson får en rapport om de två nya skadade som han får ombord Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten

Sjukvårdaren vice korpral Oskar Nilsson började direkt leda arbetet med omhändertagandet med stöd av kollegorna. Det gällde att snabbt få en lägesbild över skadorna på varje soldat för att kunna avhjälpa det mest kritiska och stabilisera de skadade inför avtransport från stridsområdet.Nilsson arbetade metodiskt och fick en bra lägesbild och kunde också prioritera vilken skada som var mest akut.

Fortsatt omhändertagande i stridsbåten

Ganska snart efter att förbandet hade inrapporterat om skadorna, kom en stridsbåt för att hämta soldaterna. När soldaterna var ilastade fortsatte Nilsson omhändertagandet ombord på stridsbåten, allt för att göra läget än mer stabilt. Ytterligare skadade soldater plockades upp i samma transport, nu hade Nilsson helt plötsligt fem patienter att ta hand om. Nilsson arbetade så att svetten lackade med varje skadad soldat. För att ha kontroll på hur skadorna utvecklades, fyllde sjukvårdaren i ett skadekort. I kortet framgick exempelvis beskrivning av skadorna, soldatens puls, medvetenhet, eventuella mediciner som har getts och en hel del annat. Helt plötsligt försämrades läget för en av killarna, hans andning blev allt svagare, Nilsson fattade snabbt beslut om att använde en svalgtub för att underlätt andningen, läget blev åter stabilt. När Nilsson senare överlämnade patienterna till mottagande sjukvård, gjorde han en avlämning med stöd av skadekortet så att de i sin tur visste vilka åtgärder som hade vidtagits.

– Ett tag var det riktigt svettigt, att ta hand om fem skadade samtidigt i en trång stridsbåt som dessutom rör på sig är inte alltid så lätt. Det gäller att hela tiden ha kontroll över eventuella förändringar hos patienten och det känns hela tiden som jag borde göra mer. Även om det är stressigt så är det fantastiskt kul att ställas inför en svår situation. Jag använde de soldater som var mindre skadade till att lösa enklare uppgifter, på så vis hade jag kontroll över dem och de hjälpte mig i mitt arbete, berättade sjukvårdaren Oskar Nilsson

Oskar Nilsson har jobbat med sjukvård sedan 2013, han har under tiden genomfört olika sjukvårdsutbildningar för att i dag tjänstgöra som sjukvårdare på Amfibiebataljonen.

– Utbildningarna har omfattat både teori och en hel del praktik på ambulans och akutsjukvården. Sjukvård är mitt stora intresse och det är rent ut sagt, skitkul att hjälpa människor. Självklart önskar jag inte att någon blir skadad och vi tränas ju för det värsta tänkbara och där kan ett första omhändertagande vara avgörande för utgången. Det är så otroligt stimulerande att man kan göra så stor nytta och en insats. Jag lär mig hela tiden nya saker, inte minst när vi har utbyte med civil sjukvårdspersonal. Det är inte bara vi som lär oss mycket utan de får också en hel del lärdomar från oss som de har nytta av, det är berikande, berättade Nilsson

Sjukvårspersonalen är precis som övriga i bataljonen, soldater i grunden men med sjukvård som specialitet och de framrycker alltid tillsammans med bataljonen för att kunna göra ett snabbt omhändertagande.