Nya kadetter inspirerar varandra

Efter bara en månads utbildning har 77 blivande specialistofficerare på Militärhögskolan i Halmstad (MHS H) tagit sig an en hel del utmaningar, både enskilt och i grupp. Två dygn med stridsuppgifter i fält och en del övningar som kan upplevas både stressande och spännande har gett lärprocessen en startinjektion.

Kadett Madeleine Baard tittar upp mot himlen – uppgiften är att ta ut kompassriktningar från räddningstjänstens stegbil 20 meter upp i luften. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Kadett Baard på väg för att lösa uppgiften. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Kadett Felix Lindström tar sig ned för en nio meter hög husvägg - så kallad repellering. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Kadetterna Madeleine Baard och Philip Kristoffersson på väg in i ett varmt och mörkt rökhus hos räddningstjänsten i Halmstad. Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten
Efter genomförd uppgift är det dags att tillsammans reflektera över hur det gick och hur det kändes. Vad finns det att lära av det som nyss upplevts? Foto: Charlotte Pettersson/Försvarsmakten

Vi har redan upptäckt att vi har tillgång till så stor kompetens och erfarenhet i hela gruppen, berättar kadett Philip Kristoffersson. Alla bidrar och gör sitt absolut bästa och det är jätteroligt och inspirerande att uppleva!

Spridningen är stor både vad gäller kunskap, tidigare militär erfarenhet och ålder. Vissa har gjort värnplikten för ganska länge sedan, andra kommer direkt från den grundläggande militära utbildningen och förberedande officerskursen (GMU/FOK) medan andra har jobbat som soldater och gruppchefer i flera år. Den gemensamma nämnaren är att alla nu tar steget mot specialistofficersyrket – ett yrkesval som innebär en utveckling av kunskaper på djupet, men också ett ansvar att kunna leda och handleda andra kollegor.

Lärorik och klargörande övning i fält

Några kadetter har redan fått chansen att leda sina nya kamrater i fält för första gången. Hans Hansson var en av de kadetter som fick öva i plutonchefsrollen när tredje pluton fick en anfallsuppgift ute på Nyårsåsens skjutfält nyligen. Alla kadetter fick fundera och planera för hur uppgiften skulle lösas, men det var kadett Hansson som fick kamraternas förtroende att till slut leda plutonen under anfallet. Information och order från högre chef var knapphändig, och tiden pressad. Den okända terrängen visade sig delvis bestå av tät och svårframkomlig sly, men plutonchefens order var lugn och tydlig: Framåt!
– På det stora hela gick det bra även om inte alla moment blev helt rätt, konstaterar kadett Hans Hansson efteråt. Jag är nöjd, särskilt med tanke på att alla har så olika utbildningsbakgrund och erfarenhet, och att vi inte är samövade. Det finns mycket att slipa på som ordergivning, nomenklatur så att vi pratar samma språk, kartläsning med mera. Vi behöver träna på allt och öva tillsammans helt enkelt!

Uppstart som ska ge mersmak

Och tillfälle till både kunskapsinhämtning, reflektion och övning blir det mer av hela hösten på MHS H när bland annat taktik, ledarskap, pedagogik, fysiskt stridsvärde, strategi och folkrätt står på schemat. Det blir också fler fältövningstillfällen.
– De här första uppstartsveckorna är ett av målen att presentera alla ämnen praktiskt i en tillämpad miljö, berättar Andreas Persson, chef för den grundläggande specialistofficersutbildningen på MHS H. Vi vill att alla kadetter ska få en tydlig målbild, helt enkelt en bild av vad som förväntas av dem när de är färdiga med utbildningen. Om vi lyckas förstår de också vilka kunskapsluckor som ska fyllas och kan ta ett eget aktivt ansvar och nyttja tiden hos oss på bästa sätt.

En annan viktig del i uppstarten är också att få tillfälle att lära känna sig själv och de egna styrkorna och svagheterna, men även gruppen och plutonen. Att regelbundet reflektera över sitt eget och andras beteende löper som en röd tråd genom höstens utbildning, inte minst i lite mer påfrestande situationer. Under den så kallade inledande ”stressdagen” får kadetterna bland annat prova både höga höjder och mörka rökfyllda utrymmen, men vad man stressas av är högst individuellt. För en tidigare räddningssoldat är till exempel det sistnämnda vardagsmat:
– Det är lugnt än så länge, konstaterar kadett Madeleine Baard med ett leende. Jag gillar utmaningar och blir inte så stressad av det. Det viktiga är att vi kan vara öppna med vad vi är bra på och vad vi inte känner oss bekväma i för att underlätta gruppens arbete!