I den är svenska officerare rådgivare till den afghanska armén på kårnivå. Och råden behövs i ett land som är långt från fred: varje dag förlorar de afghanska säkerhetsstyrkorna i snitt hundra man i stupade och sårade.
Den 9 april anfölls till exempel åklagarkontoret i Mazar-e-Sharif, med ett tiotal döda och över 60 skadade efter en sju timmar lång eldstrid. Kontoret ligger mitt i staden och bara ett stenkast från det tyska konsulatet, som svenskarna ofta besöker.
Utfallet i Sveriges största morgontidning? En 14-radig notis på sidan 14.
Forsvarsmakten.se besökte den medialt ignorerade insatsen FS 28 i Mazar-e-Sharif – och fick följa med de svenska rådgivarna när de besökte sina afghanska kollegor.
06.43 – "I dag ska vi ha roligt"
Eirik Steinum har de senaste åtta månaderna pendlat till jobbet på ett sätt som bara rådgivare till den afghanska 209:e kåren och extremt rika människor gör. Med helikopter.
– Med i genomsnitt 18 flygningar i månaden blir det väl 130 tur-och-returresor eller så. Fast i dag är det speciellt, säger Eirik och sätter på sig kroppsskyddet, greppar Ica Maxiplastpåsen och går ut till den vitmålade, ryskbyggda Mi-17:an.
Flygningen till afghanernas Camp Shaheen passerar nästan direkt över ett öde Camp Northern Lights, den forna svenska basen som överlämnades till Afghanistan i juni förra året. Helikoptern landar på en avskild del av en annan svenskbekant och öde bas, Camp Mike Spann. Här finns en safe haven för de 70-talet militära och civila rådgivare som varje dag utom fredag gör den två mil långa pendlarresan. Orsaken till att helikopter används är delvis säkerhetsmässig, men främst logistisk: hade bilar använts, hade de närskyddsresurser som finns på Camp Marmal – en holländsk-kroatisk-montenegrinsk-ungersk pluton – inte räckt till.
Just den här dagen är arbetsuppgifterna som rådgivare annorlunda för Eirik. Det är därför han har med sig en Ica Maxi-påse, fylld med småkakor och Daim. I dag är det nämligen sista gången han besöker sin afghanska motpart, major Aman Shah innan det är dags att åka hem.
– I dag ska vi bara ha roligt. Skratta och kramas, äta kakor och dricka thé. Fast jag har haft roligt varenda dag när jag har jobbat här som rådgivare, säger Eirik innan det är dags för honom och efterträdaren Ola Svärd att promenera över till de afghanska kollegorna.
08.52 – "Du är som en kusin för mig"
Tommy Lundmark, rådgivare i taktiskt samband till major Aman Shah diskuterar problem med en radiomast. Samtidigt berättar Ola Svärdom gårdagens fotbollsmatch – "jag var som Zlatan Ibrahimovic " – för de andra närvarande afghanska officerarna. Tolkarna Yasin och Atash har fullt upp att översätta konversationerna.
Skratten är universella. Traditionellt afghanskt thé serveras i glasmuggar eller i svenska vikkåsor – en enkel men mycket uppskattad present bland afghanerna.
Eiriks småkakor kompletteras med en mandelsockerkaka, bakad av en av tolkarnas mamma och som lätt skulle vinna tv-programmet 'Hela Afghanistan Bakar'. Sedan tar Eirik till orda, delvis på dari.
– Ett av mina mål har varit att lära mig två nya ord på dari varje dag. På så sätt kan jag nu förstå vad en konversation på dari handlar om, berättar han efteråt.
Han tackar för alla deras möten, samarbetet och hur roligt det varit att få jobba ihop. Och lovorden besvaras av major Shah.
– Varje dag du kommit hit har det känts som om det är en kusin som ska komma hit. Jag hoppas du kommer tillbaka en dag. Det finns så mycket platser i Afghanistan du inte kunnat besöka som är vackra.
Gåvor och långa kramar utbyts, de sista gruppfotona tas i korridoren utanför majorens tjänsterum innan det är dags att börja gå tillbaka mot rådgivarnas safe haven.
– Det blev precis det avsked jag hade hoppats på. Det känns bra, säger Eirik när han och kollegorna går i det som kallats "machine gun alley" utanför Camp Mike Spann.
Nu väntar bara den sista medpackade tyska lunchen – "den har varit exakt den samma i åtta månader" – innan dags för den sista pendlingsresan tillbaka till Marmal.
10.01 – "Vi behöver ert stöd länge till"
Tillsammans med två turkiska rådgivare sitter Kenneth Persson och samtalar med överstelöjtnant Abdallah Shah. På bordet framför dem ligger en detaljerad karta över norra Afghanistan där den afghanska 209:e armékårens förband är markerade.
Dessutom finns en inritad röd rektangel i Badakshan-provinsen.
– Där anföll nyligen talibanerna flera posteringar i Jurm-dalen under en och samma natt. De började med den översta och jobbade sig nedåt. När de var klara hade tre kompanier ur afghanska säkerhetsstyrkorna stupat, sårats eller flytt. Och nu är dalen under deras kontroll, säger Kenneth.
Därför planerar nu överstelöjtnant Abdallah och hans afghanska kollegor den operation som ska återta Jurm-dalen från talibanerna. Frågan som diskuteras är vilka förstärkningar som behövs för att lyckas.
Så vad behövs för att freden och den ekonomiska utvecklingen i Afghanistan ska lyckas?
Svaret är långt och minst tre "ins Allah" yttras innan tolken översätter.
– Vi har en ung försvarsmakt där alla de etniska grupper som finns i landet är representerade. Tack vare stödet från omvärlden har vår försvarsmakt gått från outbildade och fattiga till den starka, utvecklade armé vi har i dag. Det är därför vi just nu kan planera en större operation i provinserna Kunduz och Badakshan. Men vi behöver omvärldens stöd länge till, i allt från rådgivning till maskiner, säger Abdallah Shah.
11.22 – "IED:er är fortfarande ett hot"
Det brinnande allseende ögat de bär på sina ärmmärken är hämtad från Sagan om Ringen – både för att förkortningen för Situation and Awareness Recovery Operation Centre, SAROC påminner om Sauron, det brinnande ögats namn men också för att deras mål är att se allt av intresse. Martin Bergstrand är ny chef för SAROC-enheten och har just tagit över efter företrädaren Patrik Edentoft.
– SAROC kan sägas vara en underrättelsefunktion inom Resolute Support som också har ansvar för eventuellt undsätta personal, så kallad personal recovery. En del av informationen kommer från den där, säger Martin och pekar på en förankrad luftballong som svävar några hundra meter över Camp Marmal.
Ballongen är kamerautrustad och kan söka av ett stort område runt basen. Dessutom kommer underrättelseinformation från både civila och militära källor, liksom de UAV:er som kan utföra uppdrag i TAAC (Training Advising Assisting Command) North:s ansvarsområde.
Sådan information kan vara avgörande för att upptäcka hemmagjorda sprängladdningar, IED:er längs vägarna, ett hot som fortfarande är ytterst verkligt.
– Varje vecka påträffas flera IED:er i insatsområdet, säger Ola Hagberg, C-IED-expert på FS 28.
13.43 – "209:e kåren lider förluster varje dag"
– Såhär på vårkanten brukar talibanerna deklarera "fighting season" men de har inte gjort det än*. Det kan bero på att vintern var mild och striderna pågått hela tiden, 209:e kåren har konstant fem operationer i gång med minst 1 000 soldater insatta, säger Kenneth Persson.
Som ansvarig rådgivare för insatser (G3), är hans arbete mycket konkret, som nu när de afghanska säkerhetsstyrkorna planerar för den kommande operationen med att återta Jurm-dalen. Då finns det gott om tillfälle för det som Kenneth anser vara det viktigaste för en rådgivare.
– Att lyssna mycket mer än att prata. Och sedan driva igenom det man verkligen anser vara viktigt. Ett exempel är en stridsplan mina afghanska kollegor presenterade nyligen. Problemet var att den var alldeles för krånglig. Eftersom jag hade ett förtroendekapital kunde jag peka på bristerna i planen. Och de lyssnade och förenklade planen.
Han menar att den största faran i samarbetet mellan rådgivarna och de afghanska säkerhetsstyrkorna, är att de förstnämnda underskattar de sistnämndas kompetens.
– Många afghanska officerare är mycket välutbildade och drivna. De är inga dumskallar. Visst finns det de som köpt sin grad, men generellt är de mycket duktiga krigare. Och vi måste komma ihåg att de haft många rådgivare här förut, ända sedan Sovjetunionens invasion. Svagheten är att de krigar mot sitt eget folk, sina egna släktingar.
Så hur bra är den afghanska 209:e armékåren i dagsläget?
– Vissa delar fungerar utmärkt, vissa fungerar inte alls. Det har uppstått ett kompetensvaccum för afghanerna mellan Isaf och RSinsatserna. Nu kan de inte förlita sig på Natos flygplan när de blir påskjutna. Nu måste de hitta andra sätt att få understöd och överleva, säger Kenneth.
Han vet att det inte är logistiskt möjligt att vara med ute i fält när operationerna utförs, men uttrycker ändå en viss frustration över att inte kunna dela de afghanska säkerhetsstyrkornas vardag ute i stridszonerna.
– Återkopplingen på råden vi ger fås ju ganska momentant. Så snart operationerna är avslutade så ser vi tillsammans om planeringen fungerade eller inte. Här är afghanerna oerhört skickliga, de analyserar och rättar till svagheterna direkt innan nya order ges.
16.07 – "Svenska officerare är lämpliga rådgivare"
Joakim Karlquist är som många i FS 28 "dubbelhattad": förutom att vara kontingentchef för FS 28 är han också senior advisor till OCC-R (Operations Coordination Centre- Regional), där polisiära och militära aktioner samordnas.
– Som rådgivare är du både bollplank men stöttar också när operationer ska planeras och liknande. Det vi betonar är samarbete mellan afghansk polis och militär vid operationer. Och det behövs, förutom hotet från talibaner är korruption och brottslighet två starkt bidragande orsaker till de problem som landet står inför.
Korruptionen i Afghanistan är enligt organisationen Transparency International en av de värsta i världen, vid senaste rankingen hamnade bara Somalia och Nordkorea efter Afghanistan bland 174 undersökta länder. Och nästan 90 procent av världsproduktionen av opium – råvaran till heroin – odlas i Afghanistan. Främst i de södra delarna men de traditionella smugglingsvägarna går norrut, genom TAAC N:s ansvarsområde.
– Utan jobb och framtidsyn är det lätt att hemfalla till kriminalitet. Därför måste det afghanska civila samhället också byggas upp och bli starkare. I dag stöttas afghanska säkerhetsstyrkorna i Mazar-e-Sharif med sex multinationella rådgivarteam. Tidigare fanns rådgivare ner till bataljonsnivå, men numera bara på kårnivå.
– Det beror på att afghanerna nu själva tar ansvar för sin verksamhet och utbildning. Det är positivt. Som rådgivare ingår du inte i förbandet du arbetar med utan står lite utanför. Därför måste du alltid börja med att bygga sociala relationer, du behöver vara öppen och nyfiken på de människor du möter och ska samarbeta med. Samtidigt går det inte att bara vara kompis som rådgivare, anser Joakim Karlquist.
– Du måste förklara den militära utgångspunkten för din motpart, i mitt fall en afghansk generalmajor. Med det gjort och en god relation med den man jobbar med, så kommer de positiva effekterna.
Men det är inte bara de afghanska officerarna som lär sig något av sina utländska rådgivare. Erfarenhetsutbytet är ömsesidigt.
– Som rådgivare ges du möjlighet att reflektera över din egen organisationskultur. Det ges gott om möjligheter att fundera över vad vi kan lära av dem. En annan sak jag lärt mig här är tolkarnas roll, de är så mycket mer än rena översättare. De är institutionella minnen, kulturella rådgivare och kan komma med förslag på angreppsvinklar om samarbetet kärvar, säger Joakim Karlquist.
FS 30 kan bli den sista rådgivande insatsen i Mazar-e-Sharif. Camp Marmal ska också avvecklas och eventuellt kommande svenska rådgivare kan bli baserade i huvudstaden Kabul. Och Joakim Karlquist är övertygad om att Afghanistan även fortsättningsvis behöver svenska militära och polisiära rådgivare.
– Dessutom tror jag att många svenska officerare, i synnerhet de med lite erfarenhet är oerhört lämpliga som rådgivare utomlands. Och att vara rådgivare är mycket personligt utvecklande.
*FOTNOT: Och så var det där med att talibanerna inte utlyst fighting season – en timme efter att textförfattarens flygplan lyft, så skedde den första granatattacken mot Camp Marmal sedan 2011. Inga skadade, men kanske ett tydligt tecken om att det kan bli en het sommar i Afghanistan ...
Texten har tidigare varit publicerad i personaltidningen Försvarets forum.