Pris utan tävling

HV-skallet är en årlig utbildningskontroll. Det är ingen tävling, fast man delar ut priser till de tre grupper som fått bäst resultat. Det gör att många tränar mycket innan för att bli bättre. Som i det mesta, träning ger resultat.

Hemi gick balansgång helt på egen tass. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Jasin Nawrozi från Sannaheds ungdomsavdelning och andra gick med liv och lust in för att skapa oväsen vid miljöbanan. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
I den trånga passagen kan inte hunden följa sin förare som bärs på bår. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
En glass vid genomgången piggar upp. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Nog har människorna mycket konstigt för sig. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Karin Söderberg och Hemi. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Rikshemvärnsavdelningens chef Mattias Ardin gratulerar de tre bästa grupperna. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Bästa laget 2015 kommer från Umeå. Hundförare Pernilla Johansson med Indragårdens Kvick. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten

På en övningsstation i skogen på Villingsbergs skjutfält finns Olle Olssons grupp. Gruppen är lite hopplockad från en insatspluton, soldaterna är från Hudiksvall med omnejd. Nu ska de framrycka längs en väg. De kommer att få en ljudmarkering att följa upp. Förutsättningen är att det är fred och de får inte agera som skyddsvakter. De ska sedan upprätta en fast bevakningsplats där de får ytterligare ljud emot sig och därefter ett spårupptag som leder till en materielgömma. Det dyker upp personer i skogen också, och det gäller för Olle och hans grupp att fatta rätt beslut och agera därefter.

– Det har varit väldigt lärorikt, det är första gången vi är här, säger gruppchefen Olle. Det finns mycket att ta med sig hem. Jag har varit gruppchef i tio år, men det är först på slutet som vi har kommit igång och jobba med hunden.

Full fart och kraftig vind

Hundföraren Karin Söderberg är från Färila. Hon och hunden Hemi har en svår uppgift denna dag, det har varit kraftig vind hela dagen. Träden vajar fram och tillbaka och några har till och med blåst omkull här och där.

– Vi patrullerade men vädret var inte riktigt med oss, berättar Karin. Vinden var jättestark, så Hemi tog upp en patrull som var bredvid oss först. Sen tog vi in ljudmarkeringar och fick upp ett spår, vi gick visst fram lite snabbt så de blågula hann inte med.

De blågula är stridsdomare som följer med och sätter poäng efter momenten. Normalt hinner de med, men Karin och Hemi drog iväg i flygande fläng efter spåret.

Buller och rök

Inne vid lägret har man skapat en miljöträningsbana. Där ska man rycka fram över olika hinder, vid ett av dem måste hunden lyftas över ett stängsel. Så ska man krypa igenom en helt mörk tunnel.

– Efter tunneln skadas hundföraren, berättar Hans Telheden som är stationsansvarig. Då får att se om hunden köper att hundföraren transporteras på bår och andra soldater tar hundföraren med, så att inte hunden skyggar eller vaktar hundföraren. Det primära syftet är att se att gruppchefen klarar av att leda sin grupp genom momenten så att det inte blir polsk riksdag av det, och att hunden klarar av att hantera de här störningarna och svårigheterna som vi annars inte testar så mycket.

Som grädde på moset finns några hemvärnsungdomar och andra kring platsen och framställer rök och eld och skapar buller och skrammel för att ge störningar. Hundarna får gå balansgång på en betongplanka och det gillar inte alla hundar, inte heller den beckmörka tunneln.

Katarina Antonsen är erfaren som hundinstruktör och en av bedömarna på HV-skallet.

 – Det är jätteviktigt att hundarna ska klara av miljö, anser Katarina. De ska kunna jobba efter att de varit utsatta för saker och ting, de måste ha bra stabilitet i psyket. Så ska de ha det här med kroppsfunktionen också, ha god balans, klara av att bli lyft, jättebra att man har infört det här också.

Bäst vid första försöket

Det delades ut priser till de tre grupper som fått bäst poäng under utbildningskontrollen. Den bästa gruppen kommer ifrån ett underrättelsekompani i Östersund, deras pluton från Umeå. Hundförare är Pernilla Johansson med sin hund Indragårdens Kvick.

– Det känns stort, det är första gången vi är med, säger deras gruppchef. Vi har fått en kvittens på det hårda arbete vi har lagt ner på det här, inte bara att vi lägger ner mycket tid och energi på gröntjänsten, vi går in för det till hundra procent när vi väl gör det. Det som driver oss är vilja till personlig utveckling och kamratskapen, vi har en grymt bra plutonsanda. Det här har varit en bra tävling och mycket givande.