I Villingsberg prövas vännen

Hunden är människans bästa vän har det sagts. I hemvärnets hundpatruller är detta en välkänd sanning. I utbildningskontrollen HV-skallet prövas hundekipagens förmåga. Hundar och hundförare utbildas i Svenska Brukshundklubben, som är en frivillig försvarsorganisation. Därefter knyts hundekipagen genom ett avtal och placeras i ett hemvärnsförband.

Katarina Antonsen var med och bedömde hundarnas insats.
Katarina Antonsen var med och bedömde hundarnas insats.
Katarina Antonsen var med och bedömde hundarnas insats. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Genomsök av byggnad.
Genomsök av byggnad. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Viska har hört något misstänkt.
Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Vid patrullering får man stanna och lyssna ofta.
Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten

Hemvärnsförbandens viktigaste uppgifter är skydd och bevakning. Det kan vara att skydda en byggnad, en flygplats eller ett område. I förbanden ingår hundekipage. Dessa är till ovärderlig hjälp för bevakningsuppgifter. Med hörsel och luktsinne har hundarna möjligheter som vida överstiger människans förmåga att upptäcka och spåra människor på långt håll.

Stora krav

Kraven på patrullhundars förmåga är stora. Hundarna ska kunna upptäcka inkräktare och materiel som finns eller har funnits i ett angivet område. De ska kunna spåra och finna inkräktare eller markera föremål i terräng eller stadsmiljö och kunna finna personer som gömmer sig i byggnader.

Årligen genomförs övningen HV-skallet i Villingsberg utanför Örebro. Det är en utbildningskontroll, där skyttegrupper med hund får gå igenom ett antal moment där förmågan under olika förhållanden prövas.

Många vinklar och vrår

I ett industriområde verkar en grupp som kommer från Uddevallatrakten.

– Vi fick hunden för ett år sedan, berättar gruppchefen Jesper Harryson. I början var det svårt att förstå vad vi skulle använda hunden till. Vi bestämde i vintras att vi skulle öva inför detta, så nu har man ju sett hur det går till.

Fabriksområdet är vidsträckt och svårt att täcka upp överallt med bara en grupp. Det finns otaliga hörn och prång bland de många byggnaderna. Det hårda underlaget gör det svårare för hunden att spåra. Hundföraren med hunden Viska heter Caroline Sköldén.

– Jag sökte en ungdomsutbildning i försvarets regi med hund, säger Caroline. Jag visste ingenting om försvaret innan dess. Jag fortsatte sen i hemvärnet för att det är roligt att göra nytta med sin hund och inte bara lek och skoj utan det är verklighet egentligen.

Örnögd bedömare

Bedömare på platsen är Katarina Antonsen från Medelpad. Hemmavid är hon hundtjänstinstruktör och hundbefäl i ett kompani och var med på HV-skallet förra året också. Hon tittar på hur hundekipagen jobbar och sätter poäng.

– Ibland är det så att hunden löser uppgiften men att hundföraren inte uppfattar, säger Katarina. Då blir det inga poäng, hundföraren måste kunna läsa sin hund och rapportera vidare till gruppchefen som i sin tur rapporterar vidare, och har man inte gjort alltihop då är det underkänt. De hundar jag sett idag har varit jättebra, men en del hundförare har missat.

– Det är helt fantastiskt vilket maskineri att få det här att fungera, säger Katarina om övningsupplägget. Man har tänkt bra med uppgifterna, de är väldigt varierande för grupperna och man prövar väldigt många olika saker.

Sverige är ett land med långa avstånd. Från nordligaste Sverige till Villingsberg är det över 100 mil. Katarina hoppas inte detta avskräcker deltagare som bor långt bort.

– Jag hoppas att HV-skallet kommer att fortsätta och att fler omgångar söker sig hit, säger Katarina.

 – De flesta tycker sånt här är roligt, och då gör inte avståndet så mycket, fast visst är det långt för norrlänningarna, samtidigt är det här området väldigt bra, så det är svårt att se att det skulle kunna vara någon annanstans.