Finjasjöns dumpningsområde snart kartlagt

Platsen är Finjasjön, söder om Hässleholm. Här dumpades en gång i tiden över 20 000 luftvärnsgranater och 1100 tändrör. För nästan exakt ett år sedan började Försvarsmakten kartlägga gränserna för dumpningsområdet. Det vill säga, ta reda på om det finns någon ammunition utanför den angivna rutan. Ett arbete som nu är inne i sitt slutskede.

Robin Bergman markerar de olika fynden i ett kartprogram på datorn där allt dokumenteras.
Robin Bergman markerar de olika fynden i ett kartprogram på datorn där allt dokumenteras. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten

Under 1950-talet dumpades mängder av ammunition i vattendrag runt om i Sverige. Ammunition som lyckligtvis aldrig behövde användas under andra världskriget. En del av den började bli gammal och var inte säker att hantera. Då ansåg man det vara en bra lösning att dumpa den i sjöar och vattendrag, på ungefär samma sätt som farligt industriavfall ibland grävdes ner av olika civila företag. Naturen skulle ta hand om det. Sedan många år har man en helt annan syn på miljön, exempelvis förstörs ammunition som inte ska användas i särskilda anläggningar.

Ett omfattande arbete

Förra veckan undersöktes botten med en självgående högupplöst sonar som kan se en bit ner i sjöns dyiga botten och då förhoppningsvis upptäcka de trälådor som ammunitionen ligger i. Drygt 3,5 kvadratkilometer genomsöktes av sonaren. På så sätt kan dykarna koncentrera sig på att undersöka de intressanta ekon som sonaren hittat. Tillsammans med röjdykarkollegor från fjärde sjöstridsflottiljen har man genomfört fler än 50 dyk. Bland annat har man hittat 41 ammunitionslådor och tio lådor med tändrör. Dock har ingen ammunition hittills hittats utanför dumpningsområdet.

- Vår uppgift är inte att hitta så många lådor som möjligt, utan att kunna rapportera att vi inte hittat något på andra ställen än där det skulle dumpats enligt de gamla rapporterna, säger Mattias Nielsen som är ansvarig chef för sökningen.

Som många andra sjöar är sikten dålig. Nere vid botten så gott som obefintlig. Röjdykare Markus Condrup, som faktiskt är uppvuxen bara någon mil därifrån är en av dykarna, vars viktigaste hjälpemdel är en minsökare som upptäcker metall när man för den över botten:

- Faktum är att jag brukar blunda när jag dyker vid den lösa botten. Man ser ändå inget och då kan jag istället känna mig fram och koncentrerar mig på att lyssna på minsökarens signaler.

Vad blir nästa steg?

Om inget hittas utanför dumpningsområdet är det goda nyheter, då man kan anta att övriga delar av sjön är tom, även om det aldrig går att garantera något sådant. Mycket talar för att det bästa är att låta ammunitionen ligga kvar där den ligger. Risken för allmänheten, exempelvis fiskare eller badare, bedöms som liten då den ligger relativt djupt och dessutom nersjunken i dyn. Endast i undantagsfall plockas ammunition upp från botten, exempelvis när muddringsarbeten måste ske.