Fyrbent understöd

Hunden har varit människans följeslagare under tusentals år. Hundens luktsinne och hörsel är vida överlägsen människans, något som är till stor nytta i hemvärnsförbanden med deras inriktning på skydd och bevakning.

Soldat med kulspruta.
Oscar Sundström bemannar kulsprutan på terrängbilen. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Tre soldater sitter på marken, röd lada i bakgrunden.
Magnus Joelsson, Andreas Hoffman och Daniel Jagelind. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Soldat med handmikrofon vid örat sitter i en bild med sidodörren öppen.
Stabsarbetet har flyttat in i en Personbil 8. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten
Två soldater med automatkarbiner bakom barriär av sandsäckar.
Per-Olov Olsson och Håkan Eriksson vid infartsposten. Foto: Lars-Eric Sundin/Försvarsmakten

Hunden är ett viktigt redskap vid bevakning och patrullering. Förutom sin krigsuppgift används hundar ofta när hemvärnet sätts in vid eftersök av försvunna personer. Med hjälp av sina känsliga sinnen kan hunden upptäcka lukt och ljud på långa avstånd.

Hundföraren ingår i en grupp om åtta soldater och har i övrigt samma tjänstgöringstid. Det är Svenska Brukshundsklubben (SBK), som utbildar hundförare och hundar och certifierar ekipagen enligt uppställda krav. Hundarna är inte "stridande" och ska hållas undan om det smäller. Alltså måste gruppchefen hålla reda på var i gruppen hunden ska vara.

När man förflyttar sig ordnas gruppen på olika sätt, beroende på vilken hotbild som finns. Om hotbilden är liten går man efter varann, det går snabbare. Om man befarar att stöta på motståndare grupperar man mera på bredden för att kunna skjuta framåt, men detta drar ner hastigheten.

Nytillkommen hundförare

I nordöstra änden av Örebro flygplats hos 201.kompaniet träffar vi Lotta Ericsson och hunden Kira från Nora.
− Vi är nästan jättenya, säger Lotta. Vi gjorde certifieringsprovet förra året, och så måste man gå en introduktionsutbildning. Det ska stämma så att man hinner med på de här övningarna vår och höst. Så vi har bara gått vår utbildning, det här är vår första övning, så färska är vi.

Lotta började i en brukshundsklubb när Kira var valp. När man hade en pröva-på-dag upptäckte Lotta att Kira tyckte det var kul med bevakning. Den vägen kom man vidare till Hemvärnet. Lotta gick en grundläggande frivilligutbildning (GU-F) redan 2013. Det är vägen in i Hemvärnet för specialistpersonalen, dit bland annat hundförare, motorcykelordonnanser och fordonsförare räknas.
− Det är inte bara att hunden är färsk på det här, nu är vi precis färdiga att placeras och börja jobba, säger Lotta. Det är spännande när vi får gå upp och patrullera på natten, man får vila när man kan och äta när man kan. I den här plutonen är vi två hundekipage. Hunden blir som en i gruppen, sover i tältet och äter med de andra.

Skydda flygplatsen

Det var snöblandat regn när kompaniet kom till flygplatsen på torsdagen. Uppgiften var att gå i ställning vid fältets nordöstra och östra sida. Nu sitter tre av soldaterna i den bleka marssolen och tar en kort rast.
− Vi fick besked om att hotet har höjts, säger Daniel Jagelind. Först bevakade vi området men har nu gått över till att skydda. Vi har patruller ute och lyssningsposter och så.

En av soldaterna är Andreas Hoffman från Värmland som denna gång mött upp tillsammans med Sannahedsbataljonen, flera veckor innan Värmlandsbataljonens krigsförbandsövning.
−Jag gör min KFÖ här för att skolan förhindrar mig från att vara med hemma i Värmland, berättar han. Det är väldigt smidigt att man kan göra så.

Oscar Sundström är gruppchef, men just nu utlånad till ett annat kompani som kulspruteskytt. Han kom till Hemvärnet 2011 efter att ha gått en grundläggande soldatutbildning (GSU). Hans intryck efter fyra år i Hemvärnet är gott:
− Hemvärnet är mer seriöst än jag trodde från börja.