Den 24 januari lämnade den svenska och nederländska styrkan örlogsbasen i Den Helder för att bege sig mot insatsområdet utanför Somalias kust. För den nederländska besättningen har tiden till sjöss varit utröttande. När fartyget gick till sjöss efter en längre tid till kaj skulle hela besättningen övas in i sina rutiner igen. Nederländarna kallar det för ”hell week” (helvetsveckan) och hela besättningen får ständigt sin sömn störd av nya övningar och den svenska styrkan har inte blivit undantagen. I varje hamn har alla fått möjlighet att öva inför insatsen och när amfibiestridsstödfartyget Johan de Witt slutligen nådde Kreta fick stridsbåtarna, helikoptrarna och combat camera-specialisterna äntligen pröva sina färdigheter tillsammans med de nederländska styrkorna.
För första gången på två veckor kan kontingentschefen, överstelöjtnant Anders Åkermark sitta ned i lugn och ro på fartygets back (fördäck) med en kopp kaffe i handen och blickar ut mot horisonten.
‒ Under grupperingsfasen har ”integration” varit ett ledord och det har verkligen visat sig i alltifrån planeringsprocesser till övningar. Nu kommer vi ur den fasen. Det innebär att vi är färdiga med vår integrering och träning. Vi har blivit utvärderade och kvalitetskontrollerade, vi har passerat genom Suezkanalen och vi är insatsberedda, säger Anders.
Resan har gått via Malaga, Malta, Kreta och slutligen Suezkanalen och sedan den 11 februari är det slut på förberedelserna. Den svenska styrkan står nu under nederländskt befäl och är redo att användas i Operation Atalanta.
‒ Nu kan vi användas operativt tillsammans med vår nederländska partner Johan de Witt och de förmågor som fartyget bär med sig. Här ingår till exempel en bordningsstyrka, helikopterenhet och en båtenhet, säger Anders.
En integrerad styrka
Det dröjer ännu några dagar innan konteramiral Jonas Haggren tar befälet över Operation Atalanta. Det innebär att Johan de Witt leds av det sjögående styrkehögkvarteret på den italienska jagaren Andrea Doria. Däremot kan Johan de Witt agera självständigt enligt de insatsregler som Operation Atalanta har. Anders Åkermark är chef över den svenska styrkan men även han är underställd den nederländske fartygschefen. För honom råder inga oklarheter.
‒ Vi lyder under den italienska styrkechefen i några dagar till men sedan är det Jonas Haggren med sin stab som bestämmer hur fartygen i Operation Atalanta ska fördelas över insatsområdet. Här ombord är det fartygschefen som bestämmer hur, var och när de olika förmågorna ska användas. Min uppgift som svensk kontingentschef är att planera operationerna tillsammans med fartygschefen så att de går att genomföra i enlighet med svenska insatsregler och att de svenska enheterna används så effektivt som möjligt med de nederländska, säger Anders.
Den svenska styrkan är inte likformig. Några bär blå uniform medan några bär beige uniform. På ärmarna syns alla möjliga märken och förbandstillhörigheter. Från och med i dag är förbandstillhörigheten enhetlig. Alla bär det karakteristiska förbandstecknet för utlandsstyrkan på vänster arm och symbolen för Operation Atalanta på höger arm. Oavsett vad stridsbåtsföraren, helikopterpiloten eller fotografen tillhörde tidigare, är de nu en del av samma förband.
Anders blickar ut mot horisonten en sista gång, dricker ur sin kaffekopp och reser sig upp.
‒ Nu sätter vi igång, säger han och går tillbaka in i fartyget.