”Militära uppdrag, men även en sjörörlig räddningsresurs”

Amfibieförbandet är förmodligen mest känt för att förflytta sig i huvudsak med stridsbåtar, lätta trossfärjor, till fots eller med hjälp av kajaker. Svävarsystemet som också ingår i amfibiebataljonen är kanske lite mer anonymt i sammanhanget trots att det är en fartygstyp som utan att överdriva är det mest flexibla systemet som andra har svårt att matcha. 

Bron som går över Luleälv passeras Foto: Besättningen 302/Försvarsmakten
Inför avresan norrut packas all utrustning som behövs för några veckor Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Det går utmärkt att transportera en bandvagn ombord vilket också ger markrörlighet Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
Luleå hamn med sjöfartsverkets isbrytare och Kustbevakningens utsjöbogserare i bakgrunden Foto: Besättningen 302/Försvarsmakten
Svävaren dras ut från hangaren med ledning av Calle Ahldén, genom headset ger han kommandon åt både traktorföraren och föraren av svävaren Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
En av förarna närmast i bild Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten
50 fullt stridsutrustade soldater får lätt plats i svävaren Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten

Svävaren tar sig fram på öppet vatten, grunda skärgårdsområden, träsk, is, till och med på land om den är någorlunda jämn. Besättningen på en svävare består av tre man. Fartyget har en lastkapacitet på tio ton vilket gör det möjligt att lasta 50 stycken fullt stridsutrustade soldater eller en bandvagn. Det är dessutom möjligt att lasta en 20-fots container som till exempel kan vara sjukvårds- eller reperationsutrustad. Förbandet har tre stycken svävaren som alla ingår i 2:a amfibiebataljonen och underhållskompaniet.

Skillnad att köra på öppet vatten och is

För att kunna framföra svävare i alla typer av miljöer krävs det att besättningen övar i alla typer av terräng, inte minst is-körning som ställer extra stora krav på föraren. Under några veckor kommer besättningen på svävare 302, att öva i området kring Luleå, Kalix och Haparanda för att bättra på kompetensen.

– För att alla i besättningen ska bibehålla kompetensen att köra på is, behöver vi öva. Dessutom behöver jag själv mer körtid på is för att kunna ha befattningen som fartygschef på svävare. Att köra på öppet vatten eller is, är en väsentlig skillnad på hur man framför svävaren. Isen kan skifta väldigt från ren slät is till ren packis vilket i sin tur kräver olika körtekniker. Det går till exempel inte att köra i full fart om det råder packis eller drivis med risk för att skada fartygets ”kjol”, det vill säga det segment som omger hela svävaren. Är det samtidigt starka vindar, blir det ännu större utmaning att hantera svävaren på främst is. Det är en sak att anpassa körningen till rådande klimatläge, men vi måste dessutom taktikanpassa köringen när hela bataljonen löser uppgifter. Utöver ordinarie besättning har vi också med oss eleven Johan som ska lära sig svävarsystemet efter att ha kört både stridsbåt och lätt trossfärja. Att skola om sig till att köra svävare är en naturlig utveckling för förbandets nautiker, sa Calle Ahldén

Utbyte med Kustbevakningen

Tre dagar planerade besättningen på svävare 302 att transportern från Amfibieregementet och Berga upp till Luleåtrakten skulle ta. Två övernattningar skulle göras längs vägen, exakt vart det skulle bli var avhängt på is-och väderläget som skulle påverka hur fort de kunde köra, därför planerades flera alternativ. Det visade sig att både väder och isläget var gynnsamt vilket gjorde att de kunde köra snabbare än planerat, det blev dock övernattning i både Härnösand och utanför Skellefteå.

– Anledningen till att vi åker norrut är att det finns bra isar att öva på, isläget i Stockholms skärgård är näst intill obefintligt. Förutom att vi får värdefull övningstid så bättrar vi samtidigt på vår lokalkännedom vilket är nog så viktigt då vi ska kunna lösa uppgifter runt om i våra kustområden. Vi har dessutom ett nära och bra samarbete med Kustbevakningen i Luleå som också har en svävare men något mindre. Vi diskuterar allt ifrån underhållsfrågor rörande svävare, körteknik till att de ger oss tips om lokala regler. Vi får också ta del av sjöfartsverkets isbrytningsmeddelande som meddelar både islägen och isbrytarnas rörelser. Sammantaget har vi blivit väl mottagna här uppe.

Även om vi i första hand ska lösa militära uppgifter, så fungerar vi samtidigt som en sjörörlig räddningsresurs när vi förflyttar oss. Som exempel har vi de senaste vintrarna vid flertalet tillfällen tagit hand om nödställda skridskoåkare när de har varit ute på isarna. Vi kan med lätthet ta ombord 50 personer och vi har livflottar för lika många. Tiden här uppe är värdefull för oss och vi ser verkligen fram emot att öva i området, sa Ahldén