En unions armé

För tredje gången leder Sverige en av EU:s stridsgrupper. Är det då tredje gången gillt: första gången som en stridsgrupp sätts in?
– Jag har uppfattat en mognad och vilja hos många i Bryssel att använda det här konceptet. Personligen skulle jag tycka det vore beklagligt att inte bli insatta om det finns ett ställe där vi kan göra skillnad, säger styrkechefen Torbjörn Larsson.

Soldater i skogen med automatkarbiner.
Skyttekompaniet QK ur Core battalion under anfall mot den fiktiva staden Spång under NBG:s slutövning Joint Action 14. Foto: Jimmie Croona/Försvarsmakten
Foto: Jimmie Croona/Försvarsmakten
Plötsligt har vädret växlat under NBG:s slutövning Joint Action 14. Foto: Jimmie Croona/Försvarsmakten
Soldat går på asfaltsplan framför ett skjukvårdsfordon.
I sex månader ska soldaterna i NBG 15 ha beredskap att efter beslut i EU åka ut i världen. Foto: Dag Enander/Försvarsmakten

På en allt lerigare stubbåker i Uppsalas utkant är en tältstad uppbyggd. Under slutövningen Joint Action är tältstaden hem för Nordic Battlegroup 15:s Force Headquarters, högkvarter. Det här är första och sista chansen för hela stridsgruppen – 2 400 soldater från sju länder – att öva tillsammans. Överste Torbjörn Larsson har norrländsk dialekt, ett markerat handslag och är inte speciellt orolig.
– Just nu känns det väldigt bra, bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Soldaterna från alla länder håller hög klass vilket borgar för en bra stridsgrupp i beredskap från årsskiftet.

NBG är ingen ny uppfinning, så vad skiljer NBG 15 från tidigare upplagor?
– Jag har faktiskt inte varit involverad i de tidigare svenska stridsgrupperna. Då har jag varit ute på insats så jag kan inte prata om olikheter ur ett personligt perspektiv. Men för stridsgruppen som sådan är den stora skillnaden att vi i Sverige inte har behövt rekrytera soldater till förbandet utan istället kunnat ta en befintlig skyttebataljon med anställda soldater och komplettera med de specialister som behövts. Jämfört med NBG 11 så har vi nu också med två nya länder, Lettland och Litauen vilket innebär totalt totalt sju deltagande nationer i NBG 15. Slutligen vet jag att bristen på helikoptrar har varit ett bekymmer för tidigare NBG, något som nu är löst från start med både svenska och finska helikoptrar. Och de är övade i sin roll.

Slutövning i Skillingaryd

Bakom en grön plåtlada, mitt i den småländska tallmoskogen har ett lettiskt kompani grupperat sig med sina HumVees. De utgör NBG 15:s QRF (Quick Response Force), det vill säga en snabbinsatsstyrka. Som sådan kommer de vara en av de första på plats i ett insatsområde, redan inom tio dagar efter ett EU-beslut. Just nu är deras tempo ett annat. Den lettiska sergeanten är lite generad över att de flesta av kompaniets soldater är någon annanstans.
– I think most of the action right now is in Schillinarud, Schellinarud … How do you pronounce that!?

Skillingaryd är en av platserna där Joint Action pågår – liksom flygbasen Hagshult en bit bort. Tillsammans utgör de två småländska metropolerna stridsgruppens FOB (Forward Operation Base). Här finns stridsgruppens kärna, Core Battalion, men också en stor del av logistikbataljonens verksamhet och ett av två sjukhuskompanier och de medicinska evakueringshelikoptrarna. I Uppsala finns Force Headquarters, FHQ:t och flygresurserna i EAW, Expeditionary Air Wing.  ”En svensk stående kärna tryfferat med utländsk kompetens” skulle kunna vara en beskrivning av NBG 15. Är det ett succérecept eller en salig blandning?
Det återstår att se, menar Torbjörn Larsson.
– Det är i alla fall en utmaning. Jag har tre ledord som jag brukar betona, ”on time, with right skills and with right mindset”. Vi ska kunna vara iväg och på plats ganska snabbt vilket ger en begränsad uthållighet. Sedan ska vi kunna uppfylla vissa krav i ett tänkt insatsområde. Dessutom ska vi – soldater från sju länder – kunna samarbeta och kompromissa. Där är det en fördel att vi alla har en militär bakgrund och ett liknande kulturellt synsätt. Sju länder är som sagt en utmaning men också en styrka, i form av att vi verkligen är en multinationell stridsgrupp. Slutligen ska man inte glömma bort de politiska aspekterna i EU. Ett av länderna som deltar är inte medlem i EU medan fem av sju länder är medlemmar i Nato. Det är också saker att ta hänsyn till.

Materiebrist ett problem

Vad har funkat förvånansvärt bra under förberedelseåret?
– Kommunikationen mellan olika delar av stridsgruppen oavsett nationalitet. Här i staben finns alla deltagande nationer representerade vilket skapar en bra och dynamisk stab, där flera personer har dubbla roller. Ett exempel är bataljonchefen för det lettiska skyttekompaniet som också är ställföreträdande stabschef i stridsgruppen.
Och vad har inte fungerat lika bra?
– Vissa materielfrågor har dröjt för länge. All materiel kommer finnas på plats men det tar tid. Sedan säger Sverige ofta att vi ska vara internationella och jobba i internationella kontexter, tillsammans med andra, men det finns en massa begränsningar och regelverk som gör det svårt för utländsk personal att jobba integrerat med oss, till exempel när det gäller tillgång till datanät och liknande De problemen har gått att lösa men det är saker som borde ha tänkts på tidigare.

Var kan NBG 15 sättas in?
Evakuering, stöd till humanitära operationer, konfliktförebyggande insatser och separering av stridande parter – det är fyra potentiella uppgifter för NBG 15. Men hur förbereder man sig för en insats som geografiskt kan sträcka sig från Uralbergen till innersta Afrika?
– Snabbt insåg vi att det inte kommer att handla om att åka 600 mil norrut i alla fall … Skämt åsido, 600 mil från Bryssel täcker in Ukraina, Mellersta Östern, hela Europa och stora delar av Afrika. Det är ett geografiskt enormt område att förhålla sig till och därmed går det inte att läsa in sig på ett speciellt land. Men väldigt mycket i en stridsgrupp och vad den ska kunna uträtta är oberoende av klimat och yttre förutsättningar. Efter att ha varit i Bryssel har jag insett att det finns en politisk styrning mot vissa tänkbara geografiska insatsområden.

Kommer NBG 15 någonsin sättas in?
Över 30 stridsgrupper har EU satt upp. Inte en enda har satts in i sin helhet. Kommer NBG 15 bli den första?
– Har EU en insatsredo stridsgrupp kan de ta med den i sina politiska beslut och besluta att säga ”nej, vi ska inte skicka en stridsgrupp”. Saknas en stridsgrupp kan man inte besluta om ett nej, då saknas det handlingsalternativet.

På nyårsdagen går 2 400 kvinnor och män i beredskap. Vad vill du som högste chef skicka för budskap till dem och deras anhöriga?
– Vi är så duktiga, förberedda och redo som vi kan vara. Det gäller att omgivningen också vet det och att våra nära och kära är förberedda på att vi kan komma att åka. Därför har jag betonat att alla måste se till att hemmafronten är löst tills årsskiftet.
Blir det en lugn nyårsafton för dig? Det kan ju ringa tidigt på årets första dag...
– Jag har hög beredskap och kan åka på nyårsafton om det krävs.

Fotnot: Den här texten publicerades först i Försvarets forum, nummer 6, 2014