Peter basar över ett miniatyrflygvapen i Nordic Battlegroup

Inom Nordic Battlegroup 15, NBG finns ett miniatyrflygvapen. Förbandet heter Expeditionary Air Wing, EAW och består av delar sammansatt från svenska flygvapnet plus delar ur det finska flygvapnet.

Chefen för EAW, Peter Cauwenbergh. Foto: Mats Gyllander/Försvarsmakten
Peter håller genomgång med personalen. Foto: Mats Gyllander/Försvarsmakten
All personal bor i tält under övningen. Foto: Mats Gyllander/Försvarsmakten
Standarden är enkel i förläggningstältet. Foto: Mats Gyllander/Försvarsmakten
Divisionschef Adam Nelson planerar ett spaningsuppdrag över insatsområdet. Foto: Mats Gyllander/Försvarsmakten
En C 130 Hercules lyfter mot nya uppdrag. Foto: Helene Nyberg/Försvarsmakten

NBG 15 genomför nu sin slutövning för att den första januari 2015 påbörja sitt halvår i beredskap inom EU.

Slutövningen Joint Action genomförs på flera platser i mellersta och södra Sverige. Uppsala spelas vara huvudbas som kallas Main Operation Base, MOB. Därifrån leder chefen för hela NBG, Force Commander sina förband. Närmare själva insatsområdet finns en framskjuten bas, Forward Operation Base, FOB som är en flygbas i södra Sverige.

Chefen har dubbla uppgifter

Peter Cauwenberg är chef för EAW och vi träffar honom i området i Uppsala som han dessutom ansvarar för som Base Commander under övningen. I den rollen är det han som har alla kontakter med det värdland på plats som NBG kan komma att grupperas i för en insats. Det är mycket som skall ordnas så att de 2 400 personerna i battlegroupen kan utföra sina uppgifter.

– Expeditionary Air Wing är en förutsättning för att Nordic Battlegroup skall kunna lösa sina uppgifter, säger Peter Cauwenberg. Vi förser hela förbandet med flygtransporter, sjukvårdsflygningar, spaningsunderlag och vapeninsats om det skulle behövas.

I EAW finns alla resurser som behövs för att flygstridskrafterna skall kunna utföra stöd till Nordic Battlegroups markförband. Man grupperar både på MOB i Uppsala och på FOB i Hagshult i Småland.

Avancerad flygresurs

Inom EAW finns stridsflyg med JAS 39 Gripen, svenska och finska helikoptrar för avancerade sjuktransporter i insatsområdet och transportflyg i form av C 130 Hercules för viktiga materiel- och personaltransporter och inte minst sjuktransporter från FOB till MOB där det stora fältsjukhuset finns.

Precis som i flygvapnets ordinarie insatsorganisation finns utöver flygplan och helikoptrar inom EAW de delar som krävs för att leda, stödja och underhålla flygverksamheten.

Hela idén bygger på likt Nordic Battlegroup i övrigt, att EAW skall kunna genomföra sin verksamhet långt ifrån Sverige och vara självförsörjande med visst stöd från det land man gör insats i. Allt är uppbyggt med tält och transportabla containrar. Man kan till och med ta med sig ett transportabelt flygledartorn om det behövs.

Under övningen Joint Action i Uppsala sitter också EAW ledning och de andra funktionerna i olika tält. Alla i förbandet bor också i särskilt anpassade tält inom basen.

Jas 39 Gripen divisionen - Fighter Unit

Vi besöker tältet där Fighter Unit håller till. Det är NBG:s stridsflygdivision. Här pågår ständigt planering och uppföljning av olika flyguppdrag.

Just nu planera divisionschefen Adam Nelson ett spaningsuppdrag som skall genomföras över ett område där markförbanden senare skall göra en insats. Att få så bra underrättelser som möjligt inklusive flygbilder är avgörande för hur Force Commander utformar sina order för insats.

– Jag kan utföra i stort sett samma saker som vi gör normalt hemma vid vår division på F 17 i Kallinge med Fighter Unit här i Nordic Battlegroup, säger Adam Nelson.

De uppdrag som man är speciellt tränade för inom ramen för NBG är det man kallar Show Force, det vill säga att man flyger lågt över konfliktområdet för att visa motståndaren vår närvaro och därmed kan hotfulla situationer dämpas. Nästa nivå är RECCE som är det militärengelska begreppet för flygspaning.

JAS 39 Gripen är bland annat utrustad med en spaningskapsel som bland många saker kan fotografera markytan från hög höjd med mycket fin upplösning.

Om det behövs vapeninsats från Fighter Unit kan man utföra Close Air Support, CAS. Det innebär att man ger flygunderstöd till markförbanden med bekämpning av markmål. En soldat på marken kan då peka ut markmålet med särskilt utrustning där information om målets placering skickas till stridsflygplanet så att piloten kan bekämpa målet med mycket stor precision. Man kan använda JAS 39 Gripens automatkanon eller laserstyrda bomber.

Skulle NBG utsättas för ett hot från motståndarens eventuella flyg, kan man utföra luftförsvar. Då handlar det om luftstrid mellan våra Gripar och motståndarens flyg i syfte att hindra motståndaren i luften.

Förmågan kan användas till annat

Alla ingående i EAW står på topp vad det gäller förmåga. Var och ens kompetens är trimmad till att vara på bästa nivå. Detta visade sig under förra gången Nordic Battlegroup stod i beredskap 2011. Då lyfte man ur delar av EAW och satte in i NATO ledda FN-insatsen mot Libyen.

Två dagar efter politiskt beslut kunde EAW och Fighter Unit åka till Sicilien för att påbörja sin insats. Uppgiften var att upprätthålla en flygfri zon över Libyen i syfte att skydda civilbefolkningen. Det svenska flygförbandet fick till huvuduppgift att genomföra flygspaning över Libyen.