Att strida i bebyggelse kräver en väl samövad trupp. Särskilt när man ska söka igenom och driva bort en motståndare inne i husen krävs att man agerar bestämt. Det gäller att få övertag och ta sig igenom farliga passager snabbt. Särskilt i korridorer där en motståndare lätt kan skjuta mot en framryckande trupp som har svårt att skydda sig. Man ger varandra eldunderstöd och rycker fram växelvis i stridspar, alltså två soldater åt gången.
Löjtnant Erik Karlsson är chef för 201:a insatskompaniet från Örebro län. Han är instruktör vid ett av momenten inne i husen på övningsfältet i Skövde. Man går igenom framryckning i trånga korridorer och genomsökning av rummen.
Finlirat lagarbete
− Ettan ställer sig i dörröppningen i anläggning, instruerar Erik och visar på en skiss. Det är tecknet till stridsparet att man kan framrycka, för då har de eldunderstöd i korridorens riktning. Stridsparet gör en inbrytning i nästa rum. Kommer man till ett rum som har två ingångar, var ska man gå ut? Jo, samma som man gick in, annars kan någon tro att det är en fiende som hoppar fram.
Det gäller att alla är med och vet vad de ska göra och vad som händer. Med mörka rum, vrår och dörrar är det annars stor risk att man skjuter på sina egna.
− Vi tar det lugnt och metodiskt med stridsparen så att det blir rätt, fortsätter Lars. Alla ska känna att de gör rätt. Andra omgången avvaktar lite bakom för att ge chefen mer handlingsfrihet, så inte alla är i elden samtidigt.
Hål i väggen
Niklas Hårstad från 201:a är gruppchef vid en annan station. Han leder sin grupp när man gör inbrytning i en byggnad genom ett hål som man, fingerat, sprängt i väggen. Det är ett sätt att ta sig in när man förväntar sig att fiender i byggnaden blockerat vanliga ingångar och är beredda att försvara dem.
− Det har gått bra, säger han. Man lär sig jättemycket, det är ungefär som en fotbollsmatch och man ska göra mål, det går att lösa på en massa olika sätt, säger Niklas.
Tränar in rutiner
På utsidan rycker man fram längs gatan. Truppen blir beskjuten och drar sig tillbaka i skydd med understöd av gruppernas kulsprutor.
En av gruppcheferna är Björn Löfgren från Nora. Han har tillhört hemvärnet i drygt tre år. Han berättar att i hans familj är det en tradition att ställa upp för försvaret.
− Jag kunde ha lett med tecken, det är svårt att göra sig hörd, säger han självkritiskt efteråt. Strid i bebyggelse är den svåraste biten. Även om det finns i ryggmärgen är det viktigt att repetera.
Det är snabba förlopp och eldgivningen ekar mellan husväggarna. Utbildningen syftar till att alla ska veta vad man ska göra, att man har standardrutiner i olika situationer för att inte tappa tempo.
21 år i hemvärnet
Plutonbefälet Lars Jeppson har under 21 år i Hemvärnet upplevt hur insatskompanierna skapats och hur man har blivit allt mer integrerad med resten av försvaret.
− Soldaterna gillar det här, säger han. Vi behöver det här för att komma uppåt på utbildningsstegen. Vi kommer in två gånger om året, det borde egentligen vara mer övningstid.
Man har under hösten haft personal från bataljonerna i Värmlands och Örebro län på övningar i Skövde. Chefen för Örebro-Värmlandsgruppen Bengt Fransson rundar av:
− Vi har följt övningarna här och de har inspekterats av rikshemvärnschefen och chefen för K 3, säger Bengt Fransson. Vi kan tillsammans konstatera att utbildningsgruppen är väl skickad att hålla den här typen av övningar under ledning av både kunniga yrkesofficerare och engagerade hemvärnsbefäl.