Livbataljonen genomförde bataljonsanfall

Övningen inleddes med transport av hela bataljonen från Stockholm till södra Kungsängen för att därifrån framrycka till fots tolv kilometer norrut och förbereda anfallet. Motståndarna, spaningssoldater som hade grupperat i några byggnader, utgjordes av personal ur Livgardets 7:e och 13:e bataljon. Tempot var högt när Livkompaniet och Livskvadronen anföll mot varsitt objekt, och efter några timmars stridande var området säkrat.

Milan Boström arbetar som gruppchef på Livkompaniet. Han fick tillsammans med sina plutonskollegor agera motståndare åt 7:e bataljonen veckan innan, och hade nytta av det han då lärde sig under övningen.

– Vi manövrerade i skogen i vårt sökande efter motståndarna och lärde oss att leda grupperna, och nu fick vi chansen att testa det. Så för oss flöt det på jättesmidigt, berättar han.

Efter anfallet  fortsatte bataljonen att försvara området samtidigt som spaningspatruller skickades ut för att finna motståndraens nya gruppering. De hade omgrupperat till Stora Sätra, en kulisstad där man övar strid i bebyggelse, och bataljonchefen gav order om att anfalla området följande morgon. Vatten och ammunition inhämtades under natten för att förbereda anfallet.

Tidigt i gryningen påbörjade bataljonen sin anfallsrörelse och prick klockan sju öppnade Livskvadronens andra pluton eld samtidigt som övriga bataljonen väntade på att fortsätta anfallet in i Stora Sätra. De övriga plutonerna ur Livskvadronen slog ut en granatkastarenhet och Livkompaniet anföll och säkrade flera byggnader i den östra delen. Efter flera lyckade strider hade bataljonen tagit kontrollen över de flesta byggnaderna och genomförde ett sista anfall i områdets norra del. Efter fem timmar oavbruten strid hade bataljonen drivit ut det sista motståndet ur Stora Sätra och övertagit kontrollen över området.

– Det roligaste var när vi kom in i Stora Sätra, när vi såg ljusen mellan träden, när vi förstod vart vi hade hamnat och när den första stridskontakten kom. Då vaknade man till och då började adrenalinet komma och man kände att man började bli redo nu när hela bataljonen var på plats och det skulle sätta igång, säger Milan.

Jävligt roligt och jävligt kallt

Karoline Åslund arbetar på Livskvadronen sedan årsskiftet. Hon tycker att övningen var givande och anser att det gick över förväntan trots det tuffa vädret.

– Det är roligt att komma iväg på något annat. Vi gör ju inte det här så himla ofta så det är kul att se att skvadronen faktiskt fungerar i sådana miljöer. Det gick över förväntan trots att det finns saker att jobba på, säger hon.

Karoline berättar att en såhär omfattande övning skiljer sig ifrån övningar med den egna plutonen för att man får pektiv på det hela och förstår hur lång tid det tar för en bataljon att framrycka.

– Det är mycket uppfräschning av gammalt som man inte har gjort på länge, och man får insikt i hur det är att ha flera plutoner och olika grupper runt sig. Det blir lite mer på riktigt när man har motståndare och hela tiden måste vara på sin vakt, berättar hon.

Det fuktiga vädret gjorde att fukten satte sig innanför kläderna vilket blir en svårighet under natten när det fryser på. Men att sova under bar himmel ger perspektiv på saker berättar hon.

– Det var jävligt roligt och jävligt kallt. Det är bra erfarenheter och man får ju perspektiv på saker när man ligger därute. Man längtar ju aldrig hem till sin egen säng och till en riktig måltid så mycket samtidigt som det är väldigt roligt att vara ute på sådana saker.

Överstelöjtnant Rikard Bengtsson är chef över Livbataljonen och har under övningen fört befälet över bataljonen.

– Det har varit en jättebra övning, både för officerare och soldater och vi har lärt oss jättemycket. Vi gör jättebra saker men vi har också saker som vi kan bli bättre på, berättar han.