Martin Odh, utvecklingsförvaltare på Markstridsskolan, överser övningen, som är ett samarbete mellan Försvarets materielverk (FMV), Logistikskolan på Trängregementet och Markstridsskolan med stöd från Skaraborgs regemente, P 4, med trupp och materiel. Provlastningen är ett viktigt steg i återtagandet av den nationella försvarsförmågan.
− Det är viktigt att verifiera och validera fastställda listor. Får den tilldelade materielen plats i fordonen? Motsvarande provlastning har inte skett på många år. Eftersom Försvarsmakten har varit inriktad mot internationella insatser så har materiel tillförts efter hand och det har inneburit en viss suboptimering. Det här har tyvärr hamnat lite i skymundan, säger Martin.
Under internationella insatser har en hel del utrustning tillförts soldaterna. Det kan handla om nya gruppradiosystem, nytt eldhandvapen, burna sensores som IRV-sikten, bildförstärkare, lasersystem och mycket annan personligt material. När dessa soldater sedan har övat med stridsfordonen så har inte fordonen anpassats i samma hastighet eller på samma sätt. Exempelvis så är de vapenhållare som finns i vagnarna inte anpassade för den utrustning som har tillförts vapnen.
− Alla har lite grann tittat på sin egen del och inte på det sammanhållna. Därför måste Markstridsskolan ta initiativ till denna provpackning. Vi börjar med att titta på en lastning i stridsfordonet av en mekaniserad skyttepluton för att se vilken utrustning de faktiskt har idag. Då måste vi prova och lasta allt för att se vad som faktiskt får plats, säger Martin.
Nästa steg, beroende på vad som inte får plats, blir att lasta en stab- och trosspluton och se vilka ytor som finns kvar där och vad de får med sig. Detta dimensionerar i nästa steg vad som måste transporteras av trosskompaniet och vidare högre upp i organisationen. Funktionskedjorna inom bataljonen och brigaden måste hänga ihop.
− I slutändan är detta ytterligare ett steg för att utveckla brigadförmågan i Försvarsmakten. Om vi inte vet vad vi, rent praktiskt, får plats med i ett stridsfordon på den här nivån så vet vi inte heller vad som krävs och får plats när en hel brigad skall förflytta sig för att lösa sin taktiska uppgift, säger Martin.
Martin är tydlig med att dessa övningar måste göras med jämna mellanrum då soldatens och förbandens utrustning ständigt är i utveckling och då måste också lastförmågan i stridsfordonen utvecklas. I slutändan handlar det om säkerhet; hur mycket materiel kan lastas på vagnarna utan att säkerheten för soldaterna äventyras?
− Tidigare gjordes organisations- och metodförsök när vi byggde förband. Funktionskedjan skulle hänga ihop och alla steg; från grupp och pluton och uppåt samt från brigad och nedåt skulle fungera. Detta har vi tappat lite och utrustning har tillförts utan att riktigt se till helheten och den effekt som förbanden skall få ut, säger han.
Provlastningsövningar gjordes regelbundet på Markstridsskolans föregångare, stridsskolorna. Där fanns det en övningstrupp av soldater att tillgå. Markstridsskolan har idag inga egna soldater och måste därför förlita sig på övriga förband för att genomföra övningen. Vid detta tillfälle hade P 4 möjlighet att ställa upp och det tackar Markstridsskolan för.
Dessa övningar kan inte förbanden genomföra på egen hand utan samordning. Det är Markstridsskolan som har ett övergripande ansvar för utvecklandet av brigadförmågan i Försvarsmakten där detta, som sagt, är en viktig kugge, avslutar Martin.