Helikoptern Helge ovärdelig i släckningsarbetet

-Två meter…en meter…i vattnet…fyller…då kan du stiga…lyft…framåt…fri från vatten.
Så låter det monotont från Ulf Andersson med några minuters mellanrum. Han tillbringar största delen av flygpasset liggande på mage i kabinen med huvudet utanför helikoptern. Han ansvarar för att vattnet hämtas upp på ett säkert sätt. Plötsligt beordrar han stigning, det ligger en stock under vattenytan där baljan var på väg ner.

Medan Krister Falkbrink flyger helikoptern sköter Göran Svedjer kartan, som främst används för positionsangivelse när man pratar med sambandscentralen om var det brinner. Foto: Lasse Jansson/ Försvarsmakten
Två besättningar avlöser varandra i tvåtimmarspass. Foto: Lasse Jansson/ Försvarsmakten

Ulf Andersson har ett avtryckarhandtag i handen för att släppa ut vattnet på exakt rätt ställe. Blir det mitt i prick får piloterna ett ”bra jobbat!” i sina lurar.
Passets första balja töms 50 sekunder efter att den lämnade vattenytan. En snäv sväng och så tillbaka till Snytesjön. Under en dryg timmes vattenbombning dumpas 22 baljor som vardera innehåller upp till två ton vatten.

Helge 90 är en av Försvarsmaktens fyra helikopter 10 som deltagit i brandbekämpningen i Västmanland den senaste veckan. I fredags loggade helikoptern 12 effektiva flygtimmar, från klockan sju på morgonen till dess att det blev för mörkt för att flyga, med två olika besättningar som avlöste varandra i tvåtimmarspass. En av besättningarna är piloterna Göran Svedjer och Krister Falkbrink med färdmekanikern Ulf Andersson från tredje helikopterskvadron i Ronneby.

Sju flygsektorer

Brandområdet är uppdelat i sju flygsektorer. Räddningsledningen talar om var i området man behöver hjälp. Det kan vara i stora drag, vilka sektorer som ska prioriteras, och i detaljnivå om någon enhet på marken behöver hjälp vid en specifik geografisk punkt. De drygt 15 helikoptrar och fyra flygplan, både civila och militära, som deltar samtidigt i släckningsarbetet blir tilldelade olika sektorer men inom sektorn får de själva ansvara för samordningen. I början på lördagens andra pass hämtar Helge 90 vatten ur Snytesjön. Den ligger längst norrut i området och är det prioriterade området eftersom vinden ligger på. Inte mindre än sju helikoptrar är i luften samtidigt och inom synhåll för varandra, hämtandes vatten ur samma sjö. Att det är så många helikoptrar och flygplan inom ett begränsat område är en av svårigheterna i insatsen.
-Det gäller att vara förutsägbar, då fungerar det. Håller man sitt mönster blir det inga överraskningar för de andra helikoptrarna, säger Krister Falkbrink.

I vanliga fall flyger en medeltung militärhelikopter med fyra personers besättning och alla hjälps åt att hålla uppsikt över vad som sker runt helikoptern. Här flyger Helikopter 10 med tre personer besättning, varav en har till uppgift att hela tiden fokusera på vattenbaljan. Det gör att det kan bli svårt med uppsikten bakåt.
- Alla flyger sina ”cirklar” och byter inte helt plötsligt riktning eller börjar flyga i zick-zack. Hämta, töm, hämta, töm. Det är det som gäller, fortsätter Krister.

”Det är som 500 mindre skogsbränder”

Igår handlade det om att attackera rökpelare som stiger upp lite här och där i terrängen. I helgen syntes lågor lite var stans men igår sågs bara öppen eld på ett ställe.
- Det är egentligen inte en skogsbrand, det är 500 mindre skogsbränder inom samma område, säger piloten Göran Svedjer.

Vissa delar är helt nedbrända och röken ligger som en dimma längs marken. Andra är till synes orörda och det är svårt att förstå att det brunnit hundra meter bort. Så mitt en grön skog kan det stiga upp en rökpelare. Högsta prioritet är att dumpa vatten på rökpelare som syns nära byggnader och i frisk skog.
- Det kan kännas lite hopplöst när man ser rökpelare överallt, men det är inte hopplöst. Det märks att vi gör skillnad när det blir blött i marken, man måste bara veta hur man ska prioritera, säger Krister Falkbrink.