Så fungerar det ju inte i Försvarsmakten, eller i samhället i allmänhet, idag. Ingen behöver förklara sig själv eller sin sexuella läggning så länge man hör till normen, det vill säga att man är heterosexuell. Men om man är öppet homo- eller bisexuell kan man inte räkna med att bli behandlad som alla andra.
- Berättar man att man är homosexuell kanske man får möta fördomar som att bögar inte är riktiga män. ”Är han en lika duktig skytt? Lika tuff?” Men det gör ju ingen skillnad, säger Eric.
Så sent som på 80-talet ställde värnpliktsverket rutinmässiga frågor om de mönstrandes sexuella läggning som en del av hälsoprofilen. Den som inte var heterosexuell riskerade att sorteras bort. Först för 14 år sedan började Försvarsmakten att arbeta med mångfaldsfrågor på riktigt och sedan dess har arbetet gått framåt. Men det finns fortfarande mycket att göra. Oftast handlar det om okunskap och inte ren illvilja.
- Försvarsmakten behöver satsa mer på utbildning i värdegrunden, särskilt vad gäller de som varit anställda ett tag, säger David.
Och det behövs kontaktpersoner som kan arbeta med att lyfta den här typen av frågor och som HBT-personer (HBT = Homosexuell- bisexuell- eller transperson) kan vända sig till när de stöter på negativa attityder eller tuffa jargonger i sin arbetsmiljö.
- Ingen orkar jobba i en miljö där man blir utsatt för kränkningar och glåpord. Det måste finnas någon att vända sig till med sina tankar och känslor, och gärna till någon som vet vad de går igenom, säger David.
David har frivilligt tagit på sig ett ansvar som som kontaktperson på trängregementet gällande HBT-frågor. Han har fått ett eget kontor där han kan ta emot andra anställda på regementet som av olika anledningar vill prata. I rummet står det två fåtöljer vända mot varandra och ett litet bord i mitten. På bordet står det några nerbrända värmeljus och ett par broschyrer om föreningen HoF (Homo- bi- och transpersoner i Försvaret). Hit kan alla på regementet komma, om de upplevt något som varit jobbigt med koppling till sin sexuella läggning eller om de kanske vill prata attityder och värdegrundsförseelser på plutonen.
David är som vilken kille som helst. Han skrattar när han är glad och han gråter när han är ledsen. Han får träningsvärk och skavsår och uniformen ser likadan ut på honom som på någon annan i Försvarsmakten.
- Det känns inget bra att höra någon skrika ’jävla bög’, även om det inte är riktat till mig och kanske inte ens är uttalat med förakt. Men det gör mig arg och sedan kommer besvikelsen över att någon ännu inte fattat att det sårar. I hemlighet blir jag ledsen också men det är ju inget jag vill visa utåt, säger han.
Eric och David har känt varandra i lite mer än ett år. De delar en trerummare i Skövde och har kommit ganska nära. Davids pojkvän Kim kommer över ibland men för Eric känns det inget konstigt alls. Ändå ville David berätta om sin bisexualitet innan de flyttade ihop.
- Det kändes mest respektfullt. Det är svårt att veta hur folk kommer att reagera och jag kände att jag ville berätta för Eric innan jag skrev på kontraktet, berättar David.
Eric och David har varsin fåtölj i vardagsrummet, och när Kim är över brukar han sitta i knäet på David när de tittar på tv. Men Eric känner sig inte obekväm för det.
- Nej, varför skulle jag göra det? Jag är imponerad över Davids engagemang i de här frågorna, hur han går in i det. Jag har förstått att det kan vara ganska jobbigt. Jag försöker stötta David på alla sätt jag kan, säger Eric.
David tror att det är många som inte vågar vara öppna med sin sexuella läggning på jobbet, inför sina arbetskamrater. Mycket kan vara rädsla i att inte bli accepterad och för att bli behandlad annorlunda. En annan aspekt kan vara karriären också. - För en homosexuell man tror jag att det kan vara svårare med en militär karriär faktiskt. Finns det några homosexuella generaler i Försvarsmakten? säger David.