Brigadstaben på fältövning

”Rutiner kan man aldrig prata sig till. Det måste man öva – tillsammans”

Tältresning, stabsplanering och stridsledning. Tredje brigadstaben och 111:e ledningskompaniet samövade under Kristihimmelsfärdshelgen i trakterna av Enköping.
– Samövningen är viktig och det här ser riktigt bra ut, säger arméchefen, general Anders Brännström som besökte övningen under lördagen.

Morgon på stabsplatsen. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten
Stabschefen för tredje brigadstaben, Jerker Persson, i samtal med arméchefen Anders Brännström. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten
Ordergivning. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten
Stridsledningscentralen. Foto: Jonas Fröberg/Försvarsmakten

– Stå upp, manöver! Major Hans Rehnbergs röst är bestämd men lugn bakom det svarta plastbordets kortsida. Stridsklädda majorer, kaptener och överstelöjtnanter reser sig i en enda snabb sammanhållen rörelse runt bordet och exakt då, på slaget klockan 10.15, stegar arméchefen generalmajor Anders Brännström in på den gröna gummiduken som utgör golv i tältet. Han hälsar på alla, ler och sätter sig.

Friktioner ger bra övning

Vi befinner oss i stridsledningscentralen – hjärtat i den runt 60 personer starka brigadstaben i ett stort tält någonstans i Enköpingstrakten. En efter en föredrar stabsmedlemmarna aktuell situation i det fiktiva scenariot för generalen, som sittande på sin plaststol befinner sig mitt i vårens viktigaste övning för tredje brigadstaben. Och det är två moment som övas särskilt denna gång. För första gången på länge är staben är ute i fält – men framförallt samövar man med sitt ledningskompani.
– Vi behöver öva med staben och det här har vi väntat på hela våren, säger kapten Per Thurhammar som är ställföreträdande chef på 111:e ledningskompaniet – som servar staben med allt från platstillagad biff och blankettblock till radiosamband.

- Det roligaste är när det blir friktioner – som att sambandet slås ut - och att vi sedan kan lösa problemet, säger han.

Men internt i staben övas också en annan stor sak. Tillbaka till tältet där generalen lyssnar uppmärksamt på genomgången. Efter några minuter dränks allt av ett kraftigt råmande ljud. Ett stort fordon närmar sig tältet. Och nu råmar och mullrar det som en ursinnig drake håller på att backa in i tältet bara någon meter därifrån.

Rörlig ledning ute på fältet

Det är ett stridsfordon 90 med brigadchefen själv, överste Lars Karlsson, som kommer tillbaka till stabsplatsen efter att ha lett brigaden på annat håll några timmar. Just detta, att brigadchefen testar på rörlig ledning ute på fältet är ett annat nygammalt inslag.
– Rutiner kan man aldrig prata sig till. Det måste man öva - tillsammans, säger Lars Karlsson som står och äter torsk och potatis som lunch invid en hög radiomast vars cementfundament tjänar som tillfälligt matbord.

Arméchefen som står bredvid fyller i:
– Det ser jättebra ut. Framförallt att brigadstaben, som jag känner sedan länge och har duktiga officerare, samövar och dockar ihop sig med ledningsförbandet. Brigadstaben och ledningsförbandet är som jag ser det en enhet och att det fungerar så här bra ute i fält är otroligt viktigt.

När generalen sedan går passerar han Robin Andersson, en 22-årig soldat i första stabsgrupp som bevakar området. Maskeringsmålad och vänlig berättar han att han tillhör första årskullen som inte fick göra värnplikt.
– Jag ville verkligen göra militärtjänst men fick åka till Norge och jobba istället, säger han.

Han gjorde sin militära grundutbildning så sent som i höstas och blev färdig med sin befattningsutbildning i maj.
– Det är kul att ha stabsmedlemmar här. Det är nytt för oss, men ibland måste jag göra annat än min tänkta uppgift och då kan det bli stressigt, säger han och skrattar.