Att kartlägga historien

Samtidigt som röjdykare från Fjärde sjöstridsflottiljen söker i sjön Ala Lombolo, utanför Kiruna, efter den sista ammunitionslådan, pågår en liknande verksamhet 134 mil längre söderut. Platsen är Finjasjön, söder om Hässleholm. Här dumpades en gång i tiden över 20 000 luftvärnsgranater och 1100 tändrör. Uppgiften för dykarna är att hitta gränserna för dumpningsområdet.

Dykledare Ludwig Svennberg rapporterar vad man hittat till Martin Blomqvist, som är ansvarig för sökningen.
Dykledare Ludwig Svennberg rapporterar vad man hittat till Martin Blomqvist, som är ansvarig för sökningen. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten

Under 1950-talet dumpades mängder av ammunition i vattendrag runt om i Sverige. Ammunition som lyckligtvis aldrig behövde användas under andra världskriget Mycket av den började bli gammal och instabil och var inte säker att hantera. Med den tidens mått mätt var det en bra lösning att dumpa den i sjöar och vattendrag. På samma sätt grävdes ofta miljöfarligt avfall från olika industrier ner i marken. Idag finns ett helt annat miljötänk, såväl inom Försvarsmakten som i samhället i stort. Idag destrueras ammunition i särskilda anläggningar.

Uppgiften är att kartlägga

I den tio km2 stora Finjasjön arbetar röjdykare från Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona tillsammans med kollegorna från tredje EOD-gruppen i Skredsvik (Explosive Ordnance Disposal – ammunitionsröjning).

Genom att titta på dumpningsprotokollen från 1950-talet ser vi var ammunitionen dumpades. Tyvärr är de ibland svåra att tolka och anger positionerna för dumpningarna ganska vagt. Uppgiften vi har idag är att hitta mer exakt var dumpningarna verkligen är gjorda, säger Martin Blomqvist som är ansvarig för insatsen.

Veckan innan dykningarna undersöktes botten med en högupplöst sonar och på så sätt fick man en inriktning på var man skulle börja leta. Från basen vid sjöns båtklubb utgår dykbåtarna. Det är bara någon minuts körning fram till det mest intressanta sökområdet.

Som att blunda

Sikten i sjön är mycket dålig. Vid ytan kanske någon meter, för att längre ner mot botten bli så gott som obefintlig. Här kommer minsökarna, som reagerar på metall, väl till pass. Dykaren simmar längs med en utlagd plastkätting och söker framför sig med minsökaren längs med linjen. Ger den utslag markeras positionen med en noggrannhet på några få meter. Lådorna ligger nersjunkna minst en halvmeter i dyn, ibland betydligt djupare än så

- Det är inte någon större dykupplevelse här i Finjasjön. Sikten är så dålig att man lika gärna skulle kunna blunda och jobba. Man ser ingenting utan för känna sig fram, säger röjdykare Marcus Sjöberg.        

Jobbet han utför är dock viktigt och det görs med stor noggrannhet. Då djupet i området bara är mellan 8-10 meter kan dykaren stanna under ytan långa stunder och arbetspassen blir långa.

Dumpningsområdet är avsökt

För ungefär 25 år sedan försökte Hässleholms kommun muddra sjön, i syfte att få en bättre vattenmiljö. Då fick man upp granater i mudderverket, som stoppade muddringen tillfälligt .

- Vi har hittat ett fyrtiotal lådor i dumpningsområdet. Men än viktigare, är att vi tror oss ha avgränsat dumpningsplatsen. Att veta var ammunitionen ligger, och inte ligger, var vår målsättning, avslutar Martin Blomqvist.

I dagsläget inte aktuellt att bärga någon ammunition.

Mycket talar för att det bästa är att låta ammunitionen ligga kvar där den ligger. Risken för allmänheten, exempelvis fiskare eller badare, bedöms som liten då den ligger relativt djupt och dessutom nersjunken i dyn. Skulle man däremot vilja göra undervattensarbeten i sjön i framtiden, exempelvis muddra, kommer man i ett annat läge. Då måste sannolikt ammunitionen plockas upp, som man gjort i Ala Lombolo. Ett jättearbete där man i veckan hittade den sista ammunitionslådan av 173 stycken totalt.