Under 1990-talet var det helt andra tider. En pilot var jaktpilot medan en annan var attack eller spaningspilot. I dag är det mer komplext. En gripenpilot ska klara alla rollerna − jakt, attack och spaning − både i en nationell och i en internationell kontext. Med dagens avancerade och effektiva gripensystem krävs det mer av en pilot eftersom denne måste ha en bredare kompetens och vara väl förberedd för de uppdrag som ska genomföras.
− För att kunna hantera alla system och sensorer så måste piloterna ha en bredare kompetens i alla roller och det får vi genom utbildningar och övningar, förklarar Carl-Fredrik Edström.
Med ett nationellt fokus på vårt försvar under 90-talet fanns förmågor som våra yngsta piloter i dag aldrig har fått öva, exempelvis landa på kort bana. Det som då kunde genomföras på en bred och rak vägsträcka sker inte längre. Delvis på grund av utvecklingen av de internationella förmågorna under 2000-talet.
För att få ut maximal effekt av varje uppdrag krävs noggranna förberedelser i planeringen. Carl-Fredrik drar paralleller med hur det var på 90-talet då han flög viggen.
− Egentligen behövde jag inte mer än en papper med information inför kommande uppdrag. Jag frågade vilket flygplan som jag skulle flyga, satte mig i det och startade. Sedan fick jag informationen löpande under pågående uppdrag. Då uppnådde man en viss nivå på effekt. Det skulle jag kunna göra i dag med, men då får vi inte ut maximalt ur gripensystemet.
Nu sitter han med ett tjockt block på knät som är fylld med information för att kunna genomföra kommande uppdrag. Allt koordinerat i minsta detalj. Han trycker på vikten av att de äldre och erfarna piloterna delar med sig av sina kunskaper till de nya stridspiloterna.
− Annars är risken att vi tappar en hel generation.
Sedan år 2010 har flygvapnet årligen övat på att återta den nationella förmågan.
− Skillnaden mot tidigare genomförda flygvapenövningar är att scenariot i år är mycket mer komplext med en högre hotbild. Dessutom samverkar vi med luftvärnet, marin- och markstridskrafterna. Tillsammans löser vi våra uppgifter ställda från högre chef sida vid sida i både tid och rum, vilket ger synergieffekter för det nationella försvaret.
Under denna övning tränar de inte på stridstekniken vilket inte huvudsyftet. I Flygvapenövning 2014 ligger prioriteringen på hur flygtaktisk chef ska leda styrkorna. Det är både fysiskt och mentalt krävande eftersom piloterna ibland får sitta länge i flygplanet och vänta på startorder.
− Vi lär oss jättemycket. Nu ska vi vara redo vilken tid som helst på dygnet, vilket ställer krav på planering av styrkorna. Vi kör skift för att det alltid ska finnas tillgängliga piloter och för att vi ska ha en uthållighet att verka under en längre tid för att kunna försvara landet, avslutar Carl-Fredrik Edström.