Från botten uppåt

”Bottenläge.” Ordern kommer från vaktchefen ombord på HMS Halland. Djupstyraren repeterar ordern och manövrerar kontrollerat ubåten mot havets botten, där den lägger sig stabilt. Därefter tas kontakt med ubåtsräddningsfartyget HMS Belos, som befinner sig på havets yta i närheten och förflyttar sig mot ubåtens position för att påbörja räddningsförfarandet.

HMS Belos och HMS Halland Foto: Flt Sgt Artigues, NATO Allied Maritime Command
HNLMS Bruinvis (Holland), ORP Sep (Polen) och HMS Halland Foto: Flt Sgt Artigues, NATO Allied Maritime Command
HMS Halland Foto: Flt Sgt Artigues, NATO Allied Maritime Command
Djupstyrare i undervattensläge Foto: Första ubåtsflottiljen
Aktivitet i manöverrum under Dynamic Monarch 2014 Foto: Första ubåtsflottiljen

Övningen ”Dynamic Monarch” är en stor internationell ubåtsräddningsövning för flera länder, denna gång med Polen som värdland. Försvarsmakten deltar med en ubåt av gotlandsklass, HMS Halland samt ubåtsräddningsfartyget HMS Belos. Syftet med övningen är att öva ubåtsräddning mellan olika länder för att man i framtiden vid en riktig incident på ett effektivt sätt ska kunna hjälpa varandra att rädda liv.

Lugn och koncentration råder i Hallands manöverrum, ubåtens hjärna, där  ”verksamheten” styrs ifrån. Endast enstaka rapporter från besättningen till vaktchefen, samt kontakt med Belos i undervattenstelefonen, bryter tystnaden. Liggandes på botten på 90 meters djup inväntar man nu farkosten som ska ”rädda” besättningen. Det är tyst i vattnet, som även kylt ner ubåtens skrov och sänkt temperaturen för personalen ombord.

Denna gång är det bara övning, vilket Hallands besättning är lyckliga över. En ubåt som tvingats gå till botten på grund av olyckor eller allvarliga fel är en farlig plattform. Trots att alla besättningsmedlemmar, redan vid den kompletterande prövningen för ubåtstjänst, testas för klaustrofobi och genomgått personliga intervjuer är det viktigt att vid ett nödläge ha tydliga rutiner för att alla vet vad de ska göra vid en nödsituation utan att stämningen och verksamheten blir oorganiserad och nervös.

De metoder som finns för att utrymma en svensk ubåt är enskild eller kollektiv räddning.
Kollektiv räddning innebär att en miniubåt sätts i sjön från ett större stödfartyg på ytan och tar sig till ubåtens position. Sveriges sådana plattformar är ubåtsräddningsfarkosten (URF) och HMS Belos. URF:en dockar mot ubåtens räddningssluss och flera besättningsmedlemmar (i URF:en en hel svensk ubåtsbesättning) kan gå in i den och transporteras upp till ytan.

Enskild räddning kallas även för fri uppstigning och innebär att besättningen tar på sig räddningsdräkter och en och en går in i ett trångt cylinderformat utrymme som kallas ”slussen”. Där inne stängs man in och fyller räddningsdräkten med luft för att få flytkraft och luft att andas. Sedan vattenfylls och trycksätts slussen ner till motsvarande djup som är utanför ubåten. När det är gjort öppnas en yttre lucka och man åker upp till ytan med hjälp av den stora flytkraft man får av den luftfyllda räddningsdräkten. Det är viktigt att man har fria luftvägar och andas normalt under förfarandet, annars kan luften man har i lungorna expandera och orsaka lungsprängning.


Oavsett metod väntar på ytan HMS Belos eller motsvarande fartyg med kunnig besättning, ett välutbildat läkarteam, tryckkammare om någon skulle behöva omhändertas trycksatt, samt välbehövda hytter och sängar för den troligtvis omskakade ubåtsbesättningen.