Brinner för biologisk mångfald

Sedan Försvarsmakten införskaffade skjutfältet Mästocka på 1940-talet har marken bränts på vårkanten nästan varje år. Anledningarna är då som nu att minska risken för oönskade bränder längre fram på året och att hålla landskapet öppet. Men resultatet har också blivit ett hedlandskap med stor artrikedom. Så stor att Länsstyrelsen för cirka 10 år sedan beslutade att heden ska ingå i EU nätverket Natura 2000, som syftar till att skydda och bevara biologisk mångfald.

Biologer från Länsstyrelsen i Halland fanns på plats i Mästocka under bränningen.
– Jag vill titta närmare på hur Försvarsmakten går till väga när de bränner, berättar Monica Mathiasson. Vi ansvarar själva för viss naturvårdsbränning i länet, men inget ställe är så stort som här på Mästocka.

Staffan Bengtsson har fått ett uppdrag av Länsstyrelsen att inventera arter på skjutfältet.
– Många arter gynnas av bränningen och att landskapet hålls öppet. Från ovanliga växter som Mosippa och Hallands landskapsblomma Hårginst, till en rad olika insekter som sandbiet, och fåglar som Ljungpipare, Storspov, Kungsörn och Orre. Det är en följd av skötseln av fältet, förklarar Staffan Bengtsson.

– Det finns få platser kvar i Halland som Mästocka, säger skjutfältschefen Johan Wallefors. Men stora delar av Halland såg ut så här för 2-300 år sedan, innan det moderna jord- och skogsbruket förändrade landskapet.

Risker

Johan Wallefors ser risken att ”tappa elden” så den sprider sig vidare, som mycket liten. Brandkåren ifrån Laholm finns också med under bränningen för att se hur den vana personalen på skjutfältet arbetar med att kontrollera elden.
– Mästocka har varit ett militärt övningsområde i snart 70 år. Det finns en del blindgångare i marken som kan explodera av elden. Därför tänder vi bara på längs kanterna och låter vinden göra jobbet, förklarar Johan Wallefors, innan komradion sprakar till.
Det är dags att sätta fyr på ett nytt område av heden.