"Projekt Försvara" avklarat

Eleverna i GMU omgång 1 har kommit drygt halvvägs i sin utbildning och idag är det examination i Projekt försvara. Det innebär att varje elev ska visa att han eller hon kan hantera ett uppkommet hot och agera på rätt sätt med handeldvapen och handgranat. Eleven ska också kunna sätta på sig sin skyddsmask och vara klar för fortsatt strid samt kommunicera situationen med sin grupp på ett korrekt sätt.

Eleverna har fått en matranson som ska räcka till hela det sista dygnet ute i fält. Marcus Vestlund har just hittat lite godis i sin matpackning. Foto: Michaela Linge/Försvarsmakten
Ett av momenten under examinationen är att kunna hantera en handgranat. Foto: Michaela Linge/Försvarsmakten
En intruktör finns alldeles intill och granskar att alla moment genomförs på rätt sätt och i rätt ordning. Här har en elev precis avslutat alla moment och säkrar sitt vapen och gör patron ur. Foto: Michaela Linge/Försvarsmakten
Respina Gharibnavaz, 20 år från Uppsala vill fortsätta att tjänstgöra inom marinen och allra helst ombord på ubåt. Foto: Michaela Linge/Försvarsmakten

Det är fredag förmiddag när jag kommer till Kosta skjutfält. Det duggregnar och jag sätter mig ner i ljungen hos fyra elever. De är tjejer alla fyra och jag undrar om de brukar dela upp sig så, killar och tjejer för sig, eftersom att det lite längre bort sitter ett annat gäng, bara killar. Men nej, det råkade bara bli så just nu.
Jag presenterar mig undrar om de har tid att prata en stund samtidigt som några av killarna kommer småjoggande. De har uppfattat att ”media” är på plats. Och visst har de tid, de väntar bara på sin tur.
-Vi sitter ändå bara här. Hur länge har vi suttit här egentligen?

Jag frågar vad de väntar på.
Fem, sex av eleverna börjar genast förklara och beskriva, och det är inte lätt att höra vad någon av dem säger.  Dessutom med en hel del facktermer som jag inte riktigt förstår. Jag får be dem att ta det en i sänder, och gärna med ord som jag begriper.
Frida Larsson från Trollhättan tar ordet.
- Vi ska visa att vi kan hantera en situation med hot utifrån med hjälp av handeldvapen och handgranat. Vi ska också kunna sätta på oss en skyddsmask och vara klara för fortsatt strid inom 9 sekunder. Sen ska vi meddela vår grupp var i terrängen fienden finns.

Spänning i luften

Trots att det strax är examination är stämningen lättsam men under ytan är de flesta ändå lite oroliga.
- Man är nervös för att man ska agera på fel sätt, glömma detaljer. Vi har övat på de här grejerna sedan i måndags så vi kan det, men det är ändå ett överraskningsmoment. Det är väl det som gör att man inte är helt trygg, säger Matilda Johansson från Göteborg.

Eleverna blir efter en stund kallade upp till åsen där de ska visa vad de kan. Efter en dryg timme är alla färdiga och det är en grupp lättade elever som slår sig ner bland tallarna för att äta lunch. Det har gått bra för samtliga även om några behövde en andra chans för att visa sina färdigheter.

Som på en given signal sätter alla igång att prata igen. Jag har frågat hur det gick.
-Jag är sjukt stolt över mig själv!
-Det var himla pirrigt, men jag tror jag gjorde helt rätt, förstökte inte tänka så mycket, bara gå på instinkt.
- Fan alltså, känslan när man fick veta att det var ok…!

Lunchen består av ett antal små färgglada plastpåsar med blandat innehåll. Åsikterna om hur kycklingen med indiska kryddor smakar är blandade.
- Det här smakar skit!
- Men det kan du inte säga, hon skriver ju allt vi säger.

Livet efter GMU

Lugnet lägger sig och vi pratar om framtiden, efter avklarad GMU. De flesta i gruppen är eniga om att de vill fortsätta inom Försvarsmakten. De tycker att de första dagarna av utbildningen var tuff men i övrigt är det mycket lugnare än vad de trodde innan de började. Och att det faktiskt räcker med en god basfysik. Det är viktigare att vara psykiskt stark än full av muskler.

-Vi började i januari och nästan direkt skulle vi öva på att kräla och krypa runt med all vår packning. Det var kallt, regnigt och skitit. Då trodde jag att jag skulle hoppa av, men jag kommer fullfölja GMU, sen får vi se. Jag tror inte jag söker nån tjänst här efteråt, säger Marcus Vestlund från Söderhamn.

Respina Gharibnavaz är desto mer målinriktad. Hon har gjort kompletterande tester och vet att hon vill tjänstgöra på ubåt.
-Jag har hört mig för bland folk som gjort lumpen innan och fått tips om hur det är, så jag känner att jag är väl förberedd på det här, säger hon.

När jag lämnar gruppen har det slutat regna och solen tittar fram.
Nu ska eleverna förbereda sig och sin packning för en natt i bivack som de först ska bygga själva.

-Sen imorgon, får vi äntligen åka hem och byta kläder. Gud så skönt!