Kirurgi i Afghanistan

Hur är det att jobba som kirurg i en multinationell miljö på ett tyskt fältsjukhus i Afghanistan? Med både inhemska patienter men också vårdfall från den multinationella Isaf-styrkan? För kirurgen Jan-Olof Svärd från Eksjö visade det sig vara en givande men också oväntat lärorik utmaning.

En skadad afghansk soldat opereras av bland andra den svenska kirurgen Jan-Olof Svärd.
En skadad afghansk soldat opereras av bland andra den svenska kirurgen Jan-Olof Svärd. Foto: Tyska Försvarsmakten

Det var i november som Sverige fick en förfrågan om att ställa upp med ett operationslag till ett tyskt fältsjukhus i norra Afghanistan under hela 2014. Strax innan jul åkte det första av flera kvalificerade team som ska avlösa varandra ner till Marmalbasen. I gruppen, bestående av en kirurg, en anestesiolog, en anestesisjuksköterska och en operationssköterska, fanns flera med tidigare internationell erfarenhet. En av dem var kirurgen Jan-Olof Svärd som nyligen avslutade sin insats i Afghanistan.

- På det tyska fältsjukhuset arbetade vi ofta parvis med kirurger från andra länder i Europa. De är ofta mer vana än svenska allmänkirurger att göra så kallad frakturkirurgi. Detta är viktigt att kunna om man vill arbeta i Försvarsmakten eller med olika former av katastrofmedicin. Samtidigt är det svårt att få denna kunskap skarpt eller på annat sätt i Sverige, säger han. 

Ett modernt sjukhus

Det tyska fältsjukhus som operationslaget arbetade på är modernt utrustat. Här finns tre fullt utrustade traumarum och två operationssalar. Den tekniska utrustningen är fin och här finns till exempel datortomograf och neuromikroskop. Sjukhuset har 20 vårdplatser och sju intensivvårdsplatser, och många medicinska specialiteter finns representerade här.

Antalet operationsfall varierade kraftigt under Jan-Olofs tid i området, från ett till fyra per vecka. Stridsskador var sällsynta, och i de fall de förekom gällde det vanligen inhemsk polis, militär eller civilbefolkning. De Isaf-soldater som kom in hade för det mesta drabbats av sjukdomsfall eller olyckor.

På sjukhuset arbetade den svenska personalen med omhändertagande av sårade, skadade och sjuka. Man deltog också i de övningar som frekvent genomfördes. En av dem var en så kallad  MASCAL-övning (MASCAL står för Mass Casualty). Där prövades sjukhusets förmåga att ta hand om olyckor med stora skadeutfall.

Ett par veckor senare blev övningens innehåll en realitet för det svenska operationslaget. Efter en större gasexplosion i regionen fördelades patienter ut bland de lokala sjukhusen. Till fältsjukhuset på Marmalbasen kom ett par mycket svårt skadade civila patienter. Svenskarnas kunskaper och deras uthållighet sattes på hårda prov men gav önskat resultat.

Utveckling och lärande

Väl hemma menar Jan-Olof Svärd att tjänstgöringen på Marmalsjukhuset gett honom en bättre fortbildning och professionell utveckling än vad han hade vågat hoppas på. Här har han jobbat brett och skaffat sig ny kunskap samtidigt som han fått ett utökat internationellt kontaktnät. Områden där detta kan komma till god nytta är förutom den försvarsmedicinska traumatologin också katastrofmedicinska insatser och annan utlandstjänstgöring. Svensk bakjoursverksamhet är ett annat exempel som inom en snar framtid kan ha god nytta av denna typ av utbildning och tjänstgöring.

- Vi har som svenskt traumateam i jourlinjen hanterat skarpa allvarliga krigsskador liksom brännskador under vår tid på Marmalsjukhuset. Jag har lärt mig mycket som hade varit svårt att tillskansa sig på annat sätt samtidigt som vi kunnat göra en insats,  avslutar Jan-Olof Svärd.