Operativa reserven strider i Kvarn

Försvarsmakten har sedan 2006 avdelat ett förband motsvarande ett skyttekompani som en operativ reserv, (OR). Syftet med en operativ reserv är att Försvarsmakten och Sverige, ska ha tillgång till ett omedelbart gripbart förband. Den operativa reserven skall kunna lösa uppgifter nationellt såväl som internationellt. Uppgiften som operativ reserv fördelas mellan Försvarsmaktens olika förband och turen har nu gått till Amfibieregementet och andra amfibiebataljonen där 204.amfibieskyttekompaniet utgör den operativa reserven under året, (OR14).

Alla rörelser registreras Foto: John Andersson/Försvarsmakten
I övervakningscentralen kan alla rörelser följas Foto: John Andersson/Försvarsmakten
Efter momenten genomförs erfarenhetsgenomgång Foto: John Andersson/Försvarsmakten
Den operativa reserven är både sjö-och landrörlig, här övas fordonsstrid Foto: MSS
Fanjunkare John Andersson instruerar soldat under en skarp stridskjutning Foto: Kristina Swaan/Försvarsmakten

Från den första januari i år står kompaniet i beredskap för att på kort varsel kunna lösa olika uppgifter. Även då kompaniet är färdigutbildade, fortsätter de att öva olika moment för att bli än bättre. Den operativa reserven tillbringade därför en period på Markstridsskolan (MSS), i Kvarn för att öva strid i bebyggelse. Batljonsförvaltaren, fanjunkare John Andersson följde kompaniet på plats och berättar om utbildningen på Markstridsskolan.

 

Fokus på samövning

Kompetenskraven för ett beredskapsförband likt den operativa reserven kräver en bred palett av specialiseringar. Utbildningen inför beredskapen innebar därmed att kompaniet under uppbyggnaden i långa perioder var delat på många ”utbildningstäter” som genomfördes på olika platser. Det vill säga att man utbildade och övade olika funktioner var för sig, såsom till exempel sjukvård, fordonsutbildning, strid och annat.Detta fick till följd att tid för samövning/samträning av kompaniets ”kärnförmågor” blev något mindre även om det genomfördes kompaniövningar. Nu när soldaters och gruppers diverse enskilda utbildningar är avklarade sker fokusering mer på att öva kompaniets förmåga att samlat ta och försvara terräng. För att på ett effektivt och samlat sätt öva kompaniet, tillbringades därför en period på Markstridsskolan i Kvarn för att främst öva strid på markarenan.

Markstridsskolan (MSS) i kvarn är Försvarsmaktens centra för strid i markarenan. Den mest komplexa miljön att utöva denna verksamhet är i bebyggelse. För utbildning i detta har MSS berikats med en av Försvarsmaktens mest avancerade fasta utbildningsanordningar, det mindre samhället ”Spång”.

 

Sensorer följer rörelser

Spång är uppbyggt som ett mindre samhälle med blandad bebyggelse och uppåt tusen invånare. Med hjälp av en mängd sensorer kan man på olika sätt övervaka, känna och följa närvaron av människor i samhället. All bebyggelse är utrustad med sensorer vilka kan följa en individ utrustad med en spårsändare. Dessa är placerade i västar och vapendelar i den senaste generationen av simulatorutrustning för soldater, vapen och stridsfordon.

Då både individer och fordon kan följas med sensorer, medger det realtidsuppföljning från anläggningens övervakningscentral där militära instruktörer och tekniker kan följa ett övningsscenario. All rörelse, radiokommunikation och eldgivning kan dessutom spelas in och utgöra underlag för utvärdering.

Anläggningen är så finurligt uppbyggd att när vapenverkan simuleras med hjälp av laser, känner byggnaden av vilken ammunitionstyp som har använts och verkan simuleras därefter verklighetstroget.Det går alltså inte längre att som soldat att enbart nyttja skyl för att vara skyddad från bekämpning. Är soldaten i till exempel en byggnad av trä, så ger den inte något större skydd. Då övningarna i anläggningen är verklighetstrogna, tvingas soldater och officerare verkligen att tänka i taktiska stridstermer. Ett felaktigt beslut ger direkta konsekvenser och är samtidigt lärande.

 

Resultat på kort tid

MSS personal vid anläggningen, stridsträningsavdelningen, (STA), military operations in urban terrain, (MOUT) utgör spetskompetensen i strid i bebyggelse och utbildar förband från hela Försvarsmakten i anläggningen. Här kan man tala om att fusionen mellan militär instruktörskompetens och teknikers kunskaper tillsammans skapat en konstform vilken på mycket kort tid lyfter ett förbands förmåga till strid i komplex miljö.

Anläggningens realism, instruktörernas kompetens och teknikens möjlighet till visualiserade utvärderingar gav mig intrycket av att kompaniet lärde sig så det knakade. Att få möjligheten att öva i strid i bebyggelse anläggningen ger oss värdefulla erfarenheter och bidrar till utveckling. Normalt övar amfibieförband i skärgårdsmiljö, men här kan vi på en liten yta samla förbandet och ändå nå bra utbildningsresultat.  En annan stor vinst är att anläggningen ger möjligheter att ”pausa” övningsförlopp och på kort tid samla förband för gemensamma genomgångar. Funktionsenheter vilka understödjer manöverenheter är nära händelser och tidsåtgången för stridens friktioner nedgår samtidigt som alla delar av ett förband kan övas.