Pansarskytte på deltid

Över de skånska slätterna dundrar tre stridsfordon 90 fram. I stridsfordonet med anropsnamn Echo Charlie står Joakim Larby och håller utkik. Tornet vrids åt höger och skjuter en lasermarkering. Det fientliga stridsfordonet börjar blinka med ett starkt vitt sken som symboliserar att fordonet är utslaget.

Joakim Larby kombinerar det civila arbetslivet med livet som ställföreträdande gruppchef på en stridsfordon 90-pluton. Foto: Marcus Boberg/Försvarsmakten

– Stridsfordon, klockan två, femhundra meter, säger han genom mikrofonen på telehjälmen.

De övar duell där motståndarna upptäcker varandra samtidigt och strider med förutsättningarna att ingen är förberedd.

Tackade ja direkt

Joakim är ställföreträdande gruppchef för de sex personer som hör till hans fordon. Han är deltidssoldat inom Försvarsmakten och har ett civilt jobb vid sidan om. Att växla mellan den civila och militära sidan är att kombinera det bästa av två världar enligt Joakim.

– Jag hade en klar plan över vad jag ville göra efter gymnasiet men sedan blev jag inkallad att genomföra värnplikten. Efter lumpen trivdes jag så bra att jag ville fortsätta men valde ändå att hålla mig till min civila plan. När min gamla plutonchef ringde och erbjöd en tjänst som deltidssoldat tog jag chansen direkt och tackade ja.

Joakim berättar att det kan vara svårt att förklara för chefen vad man ska göra när man begär tjänstledigt för en militärövning men så länge man har god framförhållning är det aldrig några problem.

Gemenskapen lockar

Rollen som ställföreträdande gruppchef är annorlunda när gruppen är ute i strid och när gruppen är hemma på förläggningen. I strid håller Joakim observation mot misstänkta punkter i terrängen medan han på förläggningen avlastar ordinarie gruppchef.

– Gemenskapen i gruppen är en av de bästa med min tjänst. Som soldat på ett stridsfordon måste man kunna samarbeta med sin grupp. I strid händer det mycket samtidigt och att veta var man har varandra kan vara det som gör att man vinner striden.