Luftkrigets dirigenter

Under perioden 16 till 27 september arrangerade Sverige, Norge och Finland en internationell flygövning kallad Arctic Challenge Exercise 2013, ACE 13. Strilbataljonen ur Luftstridsskolan deltog i övningen, och nedan berättar förste sergeant Amalia Amrén om övningen.

Kapten Pontus Johnsson har erfarenhet från flygstridsledning i Afghanistan. Foto: Försvarsmakten

”Arctic Challenge Exercise 13 är i full gång. Det märks tydligt vid stridsledningsenheten på F 21 i Luleå, CRC Eagle. En stor del av förmiddagen åtgår till planering inför eftermiddagens flygpass. Det är upptill 64 stridsflygplan, uppdelande på våra samt fiendens förband, som ska lösa olika uppdrag och stridsledas mot varandra. ACE 13 är Europas största flygövning i år, sett till antalet stridsflyg i luften under ett pass. Övningsområdet är lika stort som Tyskland i storlek.

Till stor del är det Nato:s luftburna stridslednings- och luftbevakningsenheter, AWACS, som leder de stora flygpassen under eftermiddagarna.  Under övningen deltar två stycken AWACS. Den ena leder vår sida, där stridsgrupper ska lösa olika uppgifter samt bekämpa fienden. Den andra enheten leder fiendes sida som till varje pris ska försvåra lösandet av våra uppgifter.

Om AWACS egen radar eller radio slutar att fungera under passet måste det finnas en backup-central. Eagles uppgift är att vara just den centralen. Om tekniska problem inträffar måste vi snabbt agera för att ta över stridsledningen.

Även vår svenska luftburna ledningsenhet ASC890, från 72:a specialflygdivisionen, är med i övningen den första veckan. Deras uppgift är att koordinera Länk16 mot AWACS. Länk16 är en avancerad datalänk där krypterad information utbytes mellan olika enheter.  ASC890 stöttar med identifiering och sänder ut företag som AWACS inte ser med sin radar. Sekundäruppgiften för deras del är att ta över identifiering via Länk16 ifall AWACS skulle ”falla ur”.

I taktikrummet innan passen pratas det om radiofrekvenser, vem som bör sitta var, ”what ifs” och flyguppdrag. Det sista bitarna faller på plats och vi är redo att lösa våra uppgifter. 

När passet drar igång är vi alla redo, vi lyssnar på AWACS olika ledningsfrekvenser. En stund in i passet händer det som inte får hända. På kanalen hör vi att AWACS har tekniska problem.  Ett tyst vakuum uppstår i taktikrummet. Hörde vi rätt? Någon ropar högt ”AWACS har gått ur, vi tar över!”. En sekund senare börjar våra flygstridsledare läsa ut det aktuella luftläget till de ca 40 stridsflygplanen på vår sida.

Samtidigt uppe i luften får ASC890 ta över identifieringsansvaret via Länk16. Stridsflygplanen skall alltid ha en korrekt bild av luftläget. Operatörerna i ASC890 söker efter IFF (Identification Friend or Foe). Det är ett viktigt identifieringsunderlag där vi får veta om flygplanet i fråga är vän eller fiende. ASC890 rapporterar detta till flygstridsledaren på Eagle

- Ur ett internationellt perspektiv håller våra strilofficerare hög standard. CRC Eagle har fått mycket beröm för snabb övertagning och bra ledning; säger kapten Pontus Johnsson, som har varit i kontakt med både piloter och övningsledning. Han är en av två flygstridsledare i strilbataljonen som har internationell erfarenhet från flygstridsledning i Afghanistan.

Under vecka två har Eagle fått stridsleda både vår och fiendens sida vissa eftermiddagar när AWACS har varit ur funktion. Det görs noggranna förberedelser inför varje pass. Flygsäkerhet genomsyrar allt vi gör och det är mycket som måste klaras ut innan passet börjar. Tidsförhållandena är ofta knappa, det gäller att jobba intensivt och koncentrerat. Inget får falla mellan stolarna.”

Amalia Amrén, Luftbevakare