Kyla, lera och svett – det nya ljuva livet

Det är fredag eftermiddag. Solen är på väg ner och det ska bli minusgrader. Runtom i Sverige laddar befolkningen upp med film, chips och fredagsmys. På skjutfältet i Kungsängen laddar rekryterna sina magasin. Deras fingrar är frusna och kängorna är kladdiga av lera.
– Detta är den bästa dagen hittills, säger rekryten Rebecka Brandt.

Rebecka och Oskar valde skjutövning framför fredagsmys och är nöjda med sitt val. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Efter varje moment samlas gruppen för genomgång. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Kyla, lera och svett är några av ingredienserna i en lyckad GMU. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten
Spänningen är på topp när rekryterna genomför sin första skarpa stridsskjutning. Foto: Björn Westerdahl/Försvarsmakten

Snart ska Rebecka och hennes kamrater smyga fram genom skogen, ta plats i skyttevärnen och genomföra sin första skarpa stridsskjutning. Adrenalinet pumpar. Inget får gå fel.

– Det här är det mest verklighetstrogna vi har fått göra hittills, säger Rebeckas kamrat Oskar Holm.

Så samlas gruppen. Snabbt och tyst smyger de fram till skyttevärnen och någon minut senare brakar striden loss. Luften fylls av krutrök och vinande kulor och när samtliga mål är bekämpade drar sig rekryterna tillbaka för en gemensam utvärdering med sina befäl.

Högre tempo

Rekryterna på Livgardet har nu avverkat fem veckor av den 90 dagar långa grundläggande militära utbildningen (GMU). Sedan mitten av september har de bland annat fått lära sig akut sjukvård, grundläggande gruppsykologi, hur utrustningen fungerar och hur man löser problem under tidspress.

– Allt har gått väldigt fort och det känns inte som att vi har varit här i fem veckor. Tempot har växlat från 0 till 120 på en sekund, och det måste man vara beredd på, säger Oskar.

– Det har varit en stor omställning och mycket mer teori än jag trodde. Det gör att man blir trött. Jag har aldrig somnat så snabbt förut, en 15 minuters bussresa räcker för att jag ska somna, säger Rebecka.

En ny livsstil

Förutom ett ökat tempo har det nya livet som rekryt inneburit längre arbetsdagar, oregelbundna mattider och en ny typ av ledarskap.

– Vanligtvis äter man ju middag vid fem men igår åt vi inte förrän klockan tio på kvällen. Man inser att man kan mer än man tror utan mat och sömn, säger Rebecka.

– Cheferna är också annorlunda. De är mer konsekventa och raka på sak och när man gör fel får hela gruppen reda på det eftersom det är allas ansvar att se till så att alla gör rätt, säger hon.

– Ja, så fort man är klar så hjälper man sina kamrater. Det är inte som i det civila där man kan gå iväg och göra något annat när man har löst sin uppgift, säger Oskar.

Efter kvällens övningar återvänder rekryterna till sin förläggning där det ska sovas i tält.

– Det blir vår tredje natt i tält och det är kul. Jag växte upp med husvagnssemestrar och en pappa som gillade friluftsliv, så jag är van. Jag känner mig mer utvilad efter fem timmar i tält än jag gör efter sju timmar på logementet, säger Rebecka.