Nya utmaningar för artilleriets deltidssoldater

Övningen har byggt vidare på de övningar och utbildningar som genomförts tidigare under året. Det har inneburit att soldaterna har grupperat och skjutit indirekt eld, men så fort som målet har träffats har man omgrupperat och börjat om så att tempot hela tiden har varit högt. Soldaternas färdigheter i gruppering och skjutning är nu så bra att det under övningen var dags att ta nästa steg i utvecklingen, nämligen mörkerskjutning.

Det är lätt att föreställa sig att allt blir besvärligare när det är mörkt, speciellt när hösten äntligen infunnit sig med regn och rusk. Trots det var det inget fel på det goda humöret och grupperna fortsatte sin verksamhet utan större problem. Genom lugnt och metodiskt arbete lyckades man också klara de tidskrav och målsättningar som övningsledningen satt upp.

När väl pjäserna var på plats var det dags för nästa utmaning, lysskjutning. För att kunna strida under mörker finns det olika mörkerhjälpmedel, ett sådant är lysgranater som med ett lysbloss fäst i en fallskärm ger ett skarpt sken i ungefär en halv minut. Utmaningen för förbandet var att se till att nästa lysgranat tände innan föregående granat slocknat så att man i målterrängen hade ett konstant sken. Efter några försök hade man fått till det och hade under flera minuter ett fast och fint sken över målet.

Även om det viktigaste för artilleriet är att leverera indirekt eld så måste soldaterna också kunna försvara sig själv och sina pjäser. Därför genomfördes också under övningen ett stridmoment. Ett av momenten innebar att pjäserna under indirekt eld skjutning blev angripna av en motståndare på marken. Man blev därför tvungen att snabbt besätta sina stridsställningar och försvara sig med handeldvapen och pansarskott. Medan denna strid pågick fick man återigen krav på sig att skjuta indirekt eld, så medan kamraterna fortsatte markstriden fick ett par pjäsbesättningar bemanna pjäserna och börja understödja med indirekt eld.

Att öva både direkt riktad- och indirekt eld ställde mycket stora krav på soldaterna, speciellt som allt genomfördes med skarp ammunition, och att man under striden var tvungen att förflytta sig och besätta alternativa eldställningar när motståndaren kom från flera håll. Efter tre genomföranden var momentövningsledaren major Johan Gröhn dock nöjd med utfallet.
– Det är fantastiskt att kunna genomföra en sådan här komplex övning med deltidssoldater, och ändå känna sig helt lugn när det gäller säkerheten. Det säger en hel del om våra soldaters engagemang och vilja att gör rätt, sa major Johan Gröhn.

Årets Höstlöv innebär slutet på årets övningsverksamhet för 92:a artilleribataljonens soldater. Med facit i hand så är resultatet av årets verksamhet mycket gott, man har gått från liten till ingen kunskap om indirekt eld till att nu som förband kunna genomföra skjutningar med en hög grad av tillämpning. Förbandsandan har också blivit starkare under året som gått och det råder ingen brist på engagemang från soldaternas eller befälens sida.