Minröjning utanför Belgiska kusten

Ombord på minröjningsfartyget HMS Vinga sitter två sjömän och en officer djupt koncentrerade framför sina skärmar i stridsledningscentralens hörn. Det är undervattensstridsofficeren med två sonaroperatörer som under en övning letar efter minor på den belgiska sjöbotten. Man är där för att vässa sig i träningsanläggningen MOST (MCM Vessel Operational Sea Training), i Zeebrügge, Belgien.

Försiktiga händer sjösätter undervattensfarkosten. Foto: Filip Vagner/Försvarsmakten
Kabeln som överför data mellan farkosten och fartyget är ömtålig och behandlas försiktigt. Foto: Filip Vagner/Försvarsmakten
HMS Vinga är ett av fem minröjningsfartyg i Kosterklassen.
Farkosten dyker ner i det mörka vattnet för att identifiera något misstänkt eko. Foto: Jimmie Adamsson/Försvarsmakten

MOST är en träningsanläggning för minröjningsfartyg som ligger i Zeebrügge, Belgien. Ungefär halva av tiden består av huvuduppgiften sjöminröjning och övrig tid delas mellan övriga funktioner ombord som brandsläckning, vapenövningar, tekniska övningar, navigering och mycket mera.

Ledningssystembefäl Filip Wagner beskriver hur man jobbar ombord för att på ett säkert sätt sjösätta den tunga undervattensfarkosten, trots sjögång. En viktig detalj där det är personalens säkerhet som hänger på rätt handlag:

Emil Eriksson, sonaroperatör ombord, meddelar UsO, undervattensstridsofficeren, om att han hittat ett eko som kan vara en mina. ”Klassificera” får han till svar från UsO Mathias Hagberg. Med hjälp av fartygets sonar kan operatören skapa sig en bild av objektets storlek; dess längd, höjd och bredd. Han bedömer att objektet kan vara en mina. För att säkerställa om objektet är en mina eller inte krävs att man skickar ner en ROV, Remote Operated Vehicle, en undervattensfarkost som bland annat är utrustad med en videokamera.

Tillsammans med UsO och fartygets navigationsofficer väljer vaktchefen ut en bra kurs där sjöhävningen påverkar fartyget minst. Om fartyget rör sig för mycket kan det nämligen skapa svåra problem när man sjösätter farkosterna.

- Vi måste hitta en kurs där vi är stabila, så det blir säkert, säger vaktchefen Martin Wigren.

 

Klargör för insats med undervattensfarkosten

Fartygets besättning gör sig på vaktchefens order redo för att sätta farkosten i sjön för att få en bättre bild av objektet. De samlas på däck och genomför diverse förberedelser för att sjösättningen ska gå så smidigt som möjligt.

-Farkost strömsatt, inga fingrar mellan” säger UsO över fartygets interna kommunikationssystem som personalen på däck lyssnar på. Därefter följer han en checklista för att kontrollera att farkosten fungerar som den ska. Medan han drar i spakarna i SLC kontrollerar personalen på däck att roder och propellrar vrids och snurrar på rätt sätt.

Fartygets 2:e Maskinist Emil Lilliebrunner är en av de utbildade kranförarna ombord, och idag ska han köra kranen.

- Man får vara försiktig med kranen, särskilt i sådan här sjö,säger Emil om arbetet som kranförare.

När farkosten sjösatts tar UsO över och sätter kurs mot den misstänkta minan. Att arbeta med farkoster ombord kan vara ett riskfyllt arbete, särskilt när besättningen ställs inför nya situationer. Utanför den belgiska kusten märker man bland annat av kraftigare strömmar och mer sjöhävning än hemma. Motsättningarna till trots kan en van besättning få till ett lagarbete som ser till att arbetet utförs på ett säkert sätt.