CLS räddar liv

I mitten av augusti inledde 27 soldater på P 7 sin utbildning som stridssjukvårdare, en krävande utbildning som internationellt går under beteckningen CLS - Combat life saver.

En av soldaterna som utbildar sig till stridssjukvårdare, Erik Pettersson, försöker stoppa blödningen på ”dockan”. Foto: Kalle Bendroth
På kommando lägger sig soldaterna snabbt ner och sätter på sig själva sitt avsnörande förband, en tourniquet. Den sätts hårt kring arm eller ben och spänns med en plaststav. Foto: Kalle Bendroth

- Tourniquet satt, kan verka, kan ej gå!

Ropen hörs från alla håll. Soldaterna övar sig i att stoppa en fiktiv blödning med hjälp av sin tourniquet (avsnörande förband).  Många av dem grimaserar när de drar åt förbandet som ska sitta åt så hårt det bara går.

- Det gör rätt ont, som att någon kniper en riktigt hårt, men det är bättre än att förblöda, säger en soldat och ler.

Stridssjukvårdare

Utbildningen till stridssjukvårdare eller Combat Life Saver (CLS) som det heter internationellt, hålls av 71:a bataljonen och leds av kurschef löjtnant Martin Pålsson. Konceptet lärdes i Sverige tidigare endast ut inför en insats. Metoden är i dag NATO-standard men detaljmodifieras för att bättre passa de olika länderna som använder sig av den.

Kursansvarig, löjtnant David Karlström från Försvarsmedicincentrum (FörmedC), säger att skillnaden på tidigare sjukvårdsutbildningar är att man redan från början av utbildningen inriktar sig på hur man ska hantera en skada när man är i strid.

- Vi vill att soldaterna ska veta vad de ska göra om en kamrat fått ett ben bortsprängt och man är under beskjutning, det handlar till viss del om en taktisk riskbedömning, säger David Karlström.

Fler instruktörer behövs

De 27 soldaterna är samtliga från 71:a bataljonen och har till sin hjälp sex instruktörer från P 7, P 4 och Ledningsregementet. Det är andra gången en utbildning hålls utan att vara i direkt anslutning till en insats och fler instruktörer behövs innan förbanden själva kan försörja sig med instruktörer.

Efter att soldaterna börjat få kläm på hur de ska agera med sina avsnörande förband förflyttar sig soldaterna ut för att öva tamponering. Med hjälp av en slang som sticker upp i det köttstycke som ska symbolisera ett skadat ben kan man pumpa upp teaterblod och därmed ge en så verklighetstrogen känsla som möjligt av hur det skulle kännas och se ut om en kamrat blev skadad.

Utbildningen är hård och varje vecka avslutas med att soldaterna springer ett fälttest för att öva sjukvård i utmattat tillstånd. Allt för att sjukvårdsmomentet ska vara så realistiskt som möjligt.

Kalle Bendroth